SANNAS RUM

Jag tänkte bara berätta att jag inte hade någon blogglust och ah - då blir det som det bli; inga inlägg.
Men denna vecka som kommer är helt sjuk, för vi har ingenting! Just det; inget alls. En enda läxa - läsa igenom 4 sidor i litteraturkunskapen. Och ja - det gör mig kanske inte jättemotiverad att gå till skolan, när vi ändå inte gör något. Jag vill kanske påstå att blogglusten inte finns idag heller - men vet ni vad? Det är det som är så skönt nu, för jag får bestämma själv när jag vill skriva av mig här. Och det behöver jag inte just nu.
Jag har andra saker som jag hellre gör...

Det har varit en grym helg, den levde verkligen upp till förväntningarna! Igår var jag i Trollhättan och firade Mattias som fyllde år. Han och Kristoffer hade lagat en trerättersmiddag med gott vin till varje rätt. Det var sjukt mysigt och när kvällen närmade sig blev det även väldigt roligt. Lite för lite sömn i natt kanske, men det var det värt, helt klart!

Hur många gånger har du lärt dig om Andra Världskriget i skolan?
Om Förintelsen?
Är inte det en väldigt stor del av svensk skolas undervisning i SO?
Jo, det kan jag säga att det är. Mycket fokus riktas in på Andra Världskriget, antisemitismen och Hitler. Detta gör mig inget alls - jag är väldigt intresserad av detta och tycker att det är jättebra att man har det. Jag hade gärna haft ännu mer undervisning om just detta! "Tack vare" Hitler och Nazityskland så är högerextremister inte speciellt välkomna idag, och då menar jag så klart nazister. Det är väl faktiskt olagligt att vara nazist? Eller har jag fått det om bakfoten? Hakkors är i vilket fall olagliga. Det är i alla fall inte en ideologi som många ansluter sig till i dagens samhälle.

Hur många dog under andra världskriget?
Ungefär 60 miljoner människor. I alla strider - då räknar vi in både förintelsen, kriget och även USA:s krig mot Japan.

Hur mycket har du lärt dig om Sovjetunionen i skolan?
Har du fått lära dig att Stalin dödade uppskattningsvis 40 miljoner människor av olika anledningar?
Det har inte jag fått. Det fick jag lära mig för bara ett par veckor sedan.
Visste du att Pol Pot - ledare för Kambodjas Kommunistparti - iscensatte historiens mest omfattande folkmord?
Visste du att Che Guevara, som många har på sina tröjor, också är en kommunist som har bidragit till många människors lidande?
Och visste du att Mao Zedong, ledare för Folkrepubliken Kina 1954-1959, tillsammans med Josef Stalin stöttade Nordkoreas evige ledare Kim Il Sung under Koreakriget?



Ja, detta är bara min åsikt, det finns säkert de som kan hävda att Che Guevara är en frihetskämpe, och att Pol Pot gjorde det enda rätta (då blir jag sjukt förvånad) och att Stalin inte alls var en hemsk man. Kanske vågar vissa säga att Mao Zedong inte var kommunist, att Kina idag inte är kommunistiskt, och att Nordkorea är ett fantastiskt land som har helt rätt med allt tjat om suveränitetsprincipen.

Faktum kvarstår att vi får inte lära oss något om detta i skolan. Jag har, bara genom eget arbete, fått arbeta med saker som detta. Och bara på grund av att min klass gör ett utbyte med Ryssland fick vi forska lite i deras historia (och jag skrev om Josef Stalin). Annars vet jag inte om Sovjetunionen hade hamnat på vår historiaagenda.
Samtidigt målar skolan gärna upp liberalismen som en ideologi som går ut på att man får prostituera sig och knarka. Det var i alla fall den bilden jag hade när jag hade läst om politik i ettan. Och konservatismen - ja, men det är ju den ideologi som alla giriga, hemska, jätteonda människor ansluter sig till - de vill ju bara ha allt själva. Allt detta medan man framställer kommunister och socialdemokrater som att de är de goda, som bara vill att alla ska ha det lika bra. "Att ta från de rika och ge till de fattiga" - det låter nobelt. Och ja - jag håller med om att det låter sjukt bra. Men det är inte genomförbart. Det kan vi se på Venezuela, Kuba och även forna Sovjet.
Vi borde istället sträva efter att ingen ska ha det dåligt. Men om alla ska ha det lika bra, hur ska vi då veta att det är just det - bra? Som jag alltid säger:
Jag tycker att skolan idag har undervisning som är väldigt vinklad. Och jag har aldrig hört talas om lärare som skulle vara borgerliga, på sin höjd är de socialliberaler. Men alla jag har pratat med är socialdemokrater eller så röstar de på vänstern. Och på grund av allt detta, den felaktiga bilden som skolan ger oss av de olika ideologierna, så ansluter sig allt fler ungdomar till extremistpartier. Jag ser skalan som en cirkel. Längst borta vid den högra sidan sluts den samman med de allra värsta från vänstern. Och jag tycker inte att vi kan ha det såhär. Vi kan inte måla upp vänsterextremister som the good guys - de har stått för precis lika mycket lidande som högern. Enligt mig så har de stått för ännu mer lidande, även idag lever människor under förtryck på grund av detta. Skolan kan inte vara partisk.
Men å andra sidan - vem sitter på objektiv information? Ingen. Det finns inte längre. Objektiviteten är död.

Minns ni att jag var arg på McDonalds som har nattaxa? Well, när vi åkte till Uppsala förra helgen så diskuterades detta ganska flitigt mellan mig och Joakim, som även har kommenterat inlägget lite väl spydigt måste jag säga.
However, jag är nog Lerums mest envisa, och därför var det ju tvunget att jag på något sätt skulle gå med vinst ur debatten. Och ja, det tycker jag väl att jag gjorde. För vi var nämligen på Burger King två gånger under Uppsala-vistelsen, och jag kände mig tvingad (av mig själv) att fråga dem på Burger King om även de har nattaxa. Vilket de inte har...
Så jag vet inte, men jag tycker bara att det bevisar att nattaxa inte behövs, speciellt inte på grund av OB-lön. OB-lönen borde väl ändå dras ner en hel del nu under lågkonjunkturen?

Vi kan alltså dra slutsatsen;
Många tycker det är okej att McDonalds har nattaxa (alltså att det är dyrare med maten på natten).
Andra (jag själv däribland) tycker att det är dåligt att man inte får reda på det förrän man ska betala.
Samtidigt så finns det nästan inga andra affärssorter som kör på samma; kläder är inte dyrare på helgen/kvällen när man har OB, ICA lägger inte på pengar när personalen tjänar extra för obekväm arbetstid. För att dra några exempel alltså. Inte ens Burger King har detta, personalen på BK hade inte en aning om vad det ens var! Och det bevisar ju bara att det inte behövs!

Jag tycker helt enkelt att jag har rätt; McDonalds borde inte ha nattaxa och om de mot all förmodan ska ha det så borde det vara skyltat, skyltat, skyltat!

Jag har tänkt en hel del i helgen. Och jag har faktiskt kommit fram till att det här med bloggandet är nog något som jag behöver lägga på hyllan ett tag framöver. Jag har inte riktigt tid med det, och det känns snarare som en press och börda än som det där roliga som jag ville göra. Jag vill faktiskt inte blogga mer just nu. Jag kan känna mig lite stressad över det, och jag orkar inte längre krysta fram inlägg.
Så ett tag framöver så blir det inte inlägg här. Utan jag ska ägna mig åt andra saker, som jag vill göra!
Puss på er!

Jag spenderade den vackra eftermiddagen hemma hos Linnéa med att äta chips (oh no, inte på en onsdag!), dricka äppellättdryck, måla naglarna, slappa och kolla på The Notebook. Som jag aldrig sett förut. Va, skriker ni då - jag vet att det är sjukt, jag har haft mer än 4 år på mig, plus att den himla filmen faktiskt finns på min dator! Men det har bara inte blivit av. Ska jag vara ärlig så har det till stor del berott på att jag inte har vågat, för jag har förstått att det är en väldigt känslosam film. Och känslosam, det är ju synonymt med Sanna Preifelt. Känslosam film plus känslosam tjej är lika med dubbelt så känslosamt. Och det blev det! Jag grät, jag grät och jag grät. Jag hulkade, Linnéa skrattade åt mig, jag grät lite till, jag snyftade, det rann, jag fick snyta mig och till slut så började jag gråta sådär med ljud. Och inte nog med det - min röst blev helt jobbig, för jag skulle försöka förklara för Linnéa i slutet att jag inte tyckte att det var nödvändigt att han skulle få henne att minnas om de nu hade fått en halv livstid tillsammans!
Men gud, det var en väldigt vacker film, och väldigt hemskt och sorglig. Men ja, jag älskade den. Haha, nu gråter jag igen. Jag är ju världens tönt!

Det nya avsnittet av Gossip Girl har kommit nu! Jag har ju väntat sedan i februari på detta. Jag förstår mig inte på alla dessa himla uppehåll som hela tiden görs. Så nu ska jag koka te, mysa ner mig i min säng och titta på det nya avsnittet! Eller nej, förresten - jag ska kolla på det förra också (jag ska inte avslöja vad som händer, för er som tittar via TV) så att jag kommer ihåg allt! Det var liksom mer än en månad sedan sist. Glad är jag i alla fall!

... med Linnéa! Och hon har även frågat mig några frågor angående bilden jag la upp till detta inlägg.
Numera är det ju inte speciellt många som läser min blogg, så jag kan lika gärna svara på det! Linnéas frågor löd:
Vem är han? Din kille? Haha, Linnéa du är sötast. Nej, verkligen inte. Det där var en kille jag träffade på BLVD, du om någon borde veta!
Hur gammal? 20 år.
Var bor han? Askim.
Tog du hans nummer? Nej, han tog mitt, och envisades med att ringa mig innan jag lämnat BLVD.
Kommer ni bli ihop? Det där med förhållanden har jag lagt på hyllan på obestämd tid.
Vad gjorde ni? Dansade, drack drinkar, pratade...
Kommer ni ses igen? Om han går till BLVD, så kanske vi ses igen, jag vet inte!

Ja, rubriken lyder ett hemmagjort ord - up-booked-girl som min vän Poria så fint kallade mig.
Jag känner mig faktiskt ganska uppbokad - men vet ni vad? Det är en underbar känsla. Det är hur roligt som helst att vara detta! Jag blir verkligen jätteglad över att vara lite stressad, för det är inte ofta jag är stressad liksom.
Hur som helst, jag hann inte med min söndagsritual igår, för jag somnade i soffan, så det får bli en lång varm dusch idag istället, med hårinpackning och sådant som det motsatta könet inte alls förstår sig på. Måla naglarna måste jag också göra. Och packa gympaväskan (innebandy imorgon, yay) och välja kläder för imorgon. Jag tänkte nämligen bli lite bättre på det där med planering, och för stunden så känns planerande-av-morgondagens-outfit som något bra att planera. Så jag ska klicka mig in på outfits.se, där jag har laddat upp väldigt många av mina outfits från förra året, och se om något lockar. Annars får jag hitta på nya kombinationer.

Jag funderar ärligt talat på att trotsa det förbannade vädret och ta på mig chinos imorgon. Och varför inte skita i strumporna? Ja, det känns som väldigt Sanna, jag gick utan strumpor i skorna fram till november månad.
Just nu konverterar jag High School Musical 3 till MPEG4 så att jag kan kolla på den efter min långa, heta, ovanligt sköna dusch!

Just idag, måndag, har jag huvudvärk och väldigt svårt att komma på något att skriva om. Huvudet skriker LUF, men jag känner att mina vänner är hemskt trötta på mig och detta eviga politikertjat. Så jag tror att jag avstår, för stunden.
Duschen kallar.

På vägen hem från dagens Café Liberal fick jag sommarnostalgi när Kent dök upp på min iPod. Jag tänkte på alla dagar jag spenderade på Cross i somras, mindes tillbaka och ja, jag saknar det faktiskt! Alla härliga människor, man kom i kontakt med hemskt mycket olika sorters personer och det var en grym upplevelse.

Jag funkar inte! Jag går inte!
Jag tror verkligen att jag kan det här med tåg och spårvagnar - men det är dags att inse att jag inte är sådär grym på det! Jag har ju, ett antal gånger, lyckats åka fel, suttit på söndriga tåg... Det har skett, nu ska vi se - söndrigt tåg två gånger på två månader, fel spårvagn två gånger på två månader, fel tåg en gång på två månader. Det är ganska många gånger.
Och idag hände det igen!
Jag skulle åka till Expen på Sten Sturegatan, och då ta tvåan eller tretton. Men jag tänkte inte så jättelångt, för det var nämligen 20 minuter kvar tills tvåan skulle gå, så då tänkte jag att jag skulle slippa frysa om jag tog elvan, och gick av vid Norra Ullevi. Men good Sanna - elvan stannar inte vid Norra Ullevi. Den stannar först vid Gamlestadstorget..

Ja, så där fick jag sedan stå och vänta på sexan - som faktiskt funkar bra, för den går direkt till Skandinavium, precis vid Expen. Så det var helt okej. Och jag fick 20 minuters värme och upplevelse istället för 20 minuters kyla och väntan på tvåan!

Jag var ute i Örgryte och promenerade idag. Förenade nytta med nöje - kampanj med promenad. Så jag gick med tre folkpartister, pratade om LUF, MUF, livet, skolan och politik. Det var snabbt avklarat och när vi var färdiga satte jag mig att vänta på spårvagnen och njöt av den underbara solen! Åh. Jag såg dessutom ut som en söt liten påskkärring idag, med lillamy knut och alldeles för mycket rouge. Det fattades bara lite fräknar och en sjalett så hade min outfit varit komplett!

Jag älskar att mitt liv går helt i rosa - mina tankar alltså. Det var längesen jag var såhär bekymmerslös, så fylld av hopp om framtiden, så glad över att jag lever och så jävla (excuse my french) lycklig - rent ut sagt!
Det är i denna stund jag är nära att skriva "jag vill tacka alla mina vänner i min omgivning som skapar detta för mig". Men det känns ganska kliché, jag hoppas att de redan vet att jag älskar dem riktigt, riktigt, riktigt mycket. För det gör jag verkligen!

Jag tänkte även berätta att jag har inte städat mitt rum än. Jag har ju pratat om det de senaste dagarna - att jag ska göra det. Dock kommer jag aldrig till skott. Det blir inte bra. Jag vill ha en städerska. Jag hatar verkligen att städa mitt rum! Big time.

Ja, med tanke på att jag och bästa Linnéa var ute igår, så ska jag sitta med en hemsida hela kvällen nu..
Vill ni höra hur det var igår? Ja, det vill ni - vad roligt!
Jag och Linnéa gjorde oss i ordning hemma hos henne, jag lånade en fantastiskt fin klänning av henne, som satt som ett smäck.Vi gick till tåget vid nio, och åkte in till stan, där vi satte oss på McDonalds en stund. Vi kom in på Boulevard ungefär vid kvart i elva eller något sådant, så minglade vi runt lite, satt ute under filtarna och bara hade det allmänt mysigt.

När klockan slog tolv gick vi upp till övre planet, där vi blev uppraggade av två killar som vi ganska snabbt lämnade. När vi var på väg ut träffade vi ett par vilsna skåningar - Philip & Kristoffer - som skulle övernatta i Majorna men inte visste vägen dit. Så vi förklarade, och stod där och pratade ett tag. Dock var de inte skåningar - för nästa gång vi hälsade så hade de kopplat på göteborskan, det visade sig att de kom ifrån Mölndal... Men som de sa - ett superbra raggningsknep!
Sedan bestämde vi oss för att ta våra första drinkar, eller i alla fall jag - jag hade bara druckit cider. Så gick vi ner och satte oss ute och Linnéa var söt och bjöd mig på en lakritsshot. Sedan gick vi till mellanplan och dansade. Och ah, där kan vi stoppa, för det var inte mycket mer av intresse som hände.

Än en gång gör Mc Donald's mig besviken. Kommer ni ihåg, ni som läst min blogg även när jag bloggade på devote, att jag var arg på Donken som hade gjort en grekisk sallad till mig med morötter i? Ja, well, igår gjorde de mig besviken igen! Why? VAD ÄR NATTAXA?! Varför blir det dyrare när man ska äta mitt i natten? Kostar det mer att göra hamburgarna mitt i natten?

Ja, jag måste bara få skaka av mig min vrede av att cheeseburgare helt plötsligt kostar 2 kronor mer klockan två på natten än klockan två på dagen.

Klart att jag fattar att det är OB på natten - men vaddå? Klädbutiker höjer inte priset på kläderna på kvällen/helgen för att de anställda får OB!

Jag och Linnea ska ut, ut, ut! Yay. Så det blir ingen tråkig lördag trots allt. Utan nu måste jag skynda mig järnet!

En sen fredagkväll:

- Natugodis
- Melodifestival
- HTML
- Vatten
- Mjukisbyxor
- High School Musical
- Photoshop
- Facebook
- No Make Up
- Städa
- Musik

Där har ni min lördag.

Jag och min härliga baby-boom-generation - årskull 90-tal - kallas säkert för Internetgenerationen. Fenomenet Internet kom väl där -95? Eller är jag helt ute och cyklar nu? Nej, jag tror bestämt att det var så.
Undra hur tonåringar innan 1995 klarade sig... Varje gång man ville fråga någon något var man väl tvungen att ringa? Eller vänta till nästa dag? Jag hade ju glömt en massa saker som jag hade velat veta. Usch, jag gillar verkligen inte att prata i telefon heller, det gör mig så otroligt rastlös och stressad. Det är dessutom obekvämt.
Men! Är vi överens om att 90-talsbarn (och kanske sena 80-talister) är internetgenerationen? Bra, tack.
Det är då jag blir så förvånad över människor i min ålder som varken har msn (Guds gåva till humankind), bilddagboken (kanske inte fullt lika bra som msn, men ändå - alla har det, i alla fall alla tjejer typ), facet (åh, delar förstaplats med msn), och - ve & fasa - aldrig i sitt liv har ägt ett Lunarstormaccount. Nu låter det kanske som att jag är värsta datanörden, som inte gör annat än att sitta vid datorn. Och det stämmer. Delvis. Jag är en datanörd, men jag sitter inte framför datorn exakt hela tiden...
Människor i min ålder som är lika bra på att skriva på ett tangentbord som min morfar.
Människor i min ålder som kan utbrista "jag har inte varit inne på msn på över ett halvår, mitt konto är nog borta!".
Människor i min ålder som inte vet hur man skriver snabel-a...
Finns dem? Ohja - de finns, det kan jag lova er. Är de mänskliga? Förmodligen inte.
Ibland kan jag komma på mig själv med att dagdrömma om hur det skulle vara ifall jag inte var den självutnämnda datanörden som jag är. Som lär killarna i klassen hur man laddar ner från PirateBay, som kan skriva på tangentbordet, titta åt ett annat håll & prata i telefon/med en kompis samtidigt, som kan HTML & CSS, som spenderar enormt mycket tid framför skärmen.
Ja, undra hur mitt liv hade varit om inter Internet hade tagit så stor plats i mitt liv, om jag inte hade vetat hur man skrev snabel-a och om jag inte hade varit Sveriges största FB-nörd. I wonder...
Nee... Det hade inte varit roligt, alls!

Åh, vad jag älskar tjejmiddagar - bara att slippa tänka på allt man gör, man kan äta vitlök (som Gabbi så fint poängterade) och man har bara så sjukt mysigt och trevligt! Tack så hemskt mycket Corri & Gabbi för en utsökt (notera ordval) middag, supergod efterrätt och superbra mingel! Ni är underbara! (jag tror att jag fick fram mina känslor för er i mitt tal)

Imorgon ska jag på tjejmiddag, två underbara tjejer som har fyllt år/ska fylla år håller i den. Vi ska grilla, att trotsa vädret är det vi gör bäst - ungefär. Temat är vår, och då måste man ha något vårigt på sig. Så det bar av in till stan med bästa Linnéa för att äta salladsmiddag och shoppa presenter och outfit!

Ja, så blir det repris från förra året - snön kommer sent. Igår var det jättefint väder, härligt vårigt. Idag när man tittar ut flyger snöflingorna omkring. Nej, jag vill inte ha snö, jag vill ha vår!
However - jag ska åka in till stan och träffa världens bästa Linnéa, äta middag med henne på något trevligt ställe - förhoppningsvis blir det sallad, och sedan ska vi shoppa. Det är livsstil som gäller: chailatte, yoga och sushi! Nej, förlåt, internskämt.

Den artonde mars ska LUF E20 startas upp, vilket betyder att det ska väljas en styrelse, riktlinjer för framtiden och en ordförande! LUF E20 kommer att bestå av liberaler i Alingsås och Lerum, de som bor i Partille får välja om de vill tillhöra Storgöteborg eller E20.
Moa och Josefine ska hålla seminarium om vad LUF och liberalism egentligen är, och det blir fika och jättetrevligt - jag lovar! Därför tycker jag att du som känner för det ska komma dit (Folkpartiets lokal vid rondellen som leder över bron, Södra Långvägen 17A) och gärna ta med dig en kompis.
Känner du för det så kan du även kandidera till styrelsen, vilket i princip betyder att man är med och samordnar lite extra. Josefine och Moa kommer nog att prata om det också under onsdagen.
Om inte annat kan du bara komma dit ifall du vill lära dig något, och om du inte har tänkt att bli aktiv, nej men fine - stödmedlemmar är lika välkomna!

Så om du bor i Partille, Alingsås, Lerum eller någonstans där emellan - kom dit! Det kommer bli hur bra som helst.

Just nu sitter jag på mitt rum, som är himla stökigt (den som tror att jag är städad och "pedantisk" har sjukt, sjukt, sjukt fel!), och min kära, söndriga rullgardin är neddragen. Den har inget "rull-snöre" längre, utan jag måste klättra upp på en stol och rulla upp den för hand. Om jag drar ned den, vilket jag oftast inte gör - för jag orkar inte rulla upp den sedan, så är den nere i ungefär en månad, innan jag kör en riktig storstädning på mitt rum, då får den åka upp igen. Så nej, pedantisk är det minsta jag är.

Jag ska snart åka till Alingsås - till livscoach Ingvor. Superhärligt, jag får alltid nya krafter efter att jag har varit hos henne, hon ger mig alltid en positiv syn på livet, och jag är alltid så lycklig när jag lämnar hennes rum i HSB-huset.
Efter mitt besök i Alingsås ska jag åka hela vägen till Göteborg, och gå på uppstarten av LUF Storgöteborg. Det är en bra erfarenhet tror jag, jag vill se lite hur det går till inför nästa veckas uppstart av LUF E20.

Men nu till vad jag sysslar med just nu! Jo, jag sitter som sagt på mitt stökiga rum. Mitt på golvet. Där sitter jag. I skräddarställning. Med ett glas röd mjölk (finns det något godare?) och ett stycke mörk choklad med mintsmak. Vad sysslar jag med på golvet tänker ni, jo, jag sitter och går igenom en massa papper samtidigt som jag sitter och skrålar Broadway-versionen av Lejonkungens "He Lives In You". Underbar låt, och den är på högsta volym. Jag inser att mitt rum verkligen behöver städas, men det får bli imorgon; jag har verkligen inte tid just nu!

Jag har gått runt med ett fånigt flin på läpparna hela dagen. Jag vet inte vad det är med mig. Jo, det vet jag. Nog.
Extra kramig har jag även varit under dagen. Något som inte uppskattas så mycket av min underbara vän David som jag har ett öppet förhållande med. Haha, nej förlåt. Jag är på rethumör idag också. David tycker nog att jag är too much... Det är ju lagom man ska vara.

Det finns två saker som är ypperligt viktiga för mig:
Det ena är att vara glad och lycklig.
Det andra är att få göra det jag vill.

Jag tänker aldrig låta någon komma i vägen för mig. Om jag vill gå på en fest - men då ska jag gå på fest. Om jag vill plugga utomlands så ska jag plugga utomlands. Då kanske ni tänker att pengar är ett problem, men då säger jag nej, för sådant kan man alltid lösa! Men att stanna hemma för att det är synd om lillebror på fredagkväll, att stanna hemma för att pojkvännen inte vill att man ska plugga utomlands - nej, det är inte så man beter sig om man tycker om någon!
Tycker man om någon så lägger man absolut inte över något ansvar på den personen. Ett ansvar som inte ens är normalt för en person i den åldern att ha. Är jag 20 år och vill plugga utomlands, så ska inte han ge mig dåligt samvete för det. Jag säger inte att våra föräldrar, vänner och de vi håller kära får vara ledsna - klart att de får vara ledsna, alla måste vi vara ledsna ibland. Men så länge det inte går ut över oss! Det får, får, får inte gå ut över oss, och det vi vill göra. Vi är unga, vi är fortfarande barn (okej, jag är väl inte ett barn enligt barnkonventionen, men jag ser mig själv som ett barn) och vi kan inte ta ansvar för bland annat våra föräldrars problem.
Det finns en anledning att vissa människor utbildar sig för att hjälpa till. En 17-åring ska inte behöva leka psykolog med sina föräldrar, de ska ta tag i problemet om det är ett sådant, och skaffa hjälp. Inte tvinga barnet i skuldkänslor och sitta hemma hela tiden.

Min mamma har alltid intalat mig att det är fel när vuxna lägger över skuld och ansvar på sina barn. Jag kanske har blivit hjärntvättad, jag vet inte, men jag tror starkt på det hon säger. Är man ett barn ska man inte behöva offra saker för att sitta hemma med sina föräldrar bara för att de är ledsna. Min mamma är också ledsen ibland, men det ligger inte på mitt ansvar. Min pappa är också ledsen ibland, men det ligger inte heller på mitt ansvar.

Nu kom jag i princip in på något helt annat än vad jag hade tänkt att detta inlägg skulle handla om - det skulle ju handla om att jag alltid tänker gå min egen väg. Jag tänker aldrig låta någon eller något stå i vägen för mig. Med andra ord blir det här med barn en kluven fråga för mig. Ett litet barn vill jag såklart ha i framtiden, det är ju en underbar lycka. Men där strider mina två mål mot varandra - hur ska jag kunna göra exakt det jag vill med en unge på armen?

Jag är inte riktigt säker, men jag har en känsla av att detta kommer röra till lite i grytan.

Efter en händelserik dag slår jag mig än en gång ner framför tangenterna. Och nu ska vi prata om det värsta uttrycket som finns, nämligen lagom. Varför kommer jag in på detta just idag? Jo, därför att alla vill att jag ska vara så sjukt lagom. Man ska vara lagom framåt, man ska vara lagom bakåt, man ska vara lagom si, lagom så! Det enda lagom som inte är bra att vara är lagom snygg. Där är jag antagligen just med måtta/lagom - thanks!
Ja, men klart att jag är jag. Jag kan inte vara någon annan än mig själv. Om det gör dig osäker, ger dig obehag eller gör dig obekväm - you name it - så ber jag så hemskt mycket om ursäkt. Men det kan inte gå ut över mig sedan. Det får stå för dig!
Vi kan kompromissa - jag är väldigt, sjukt, jättemycket lagom i grupp där jag inte känner mig bekväm. Jag är inte speciellt lagom, utan mer framåt, när jag känner mig bekväm. Det är väl en vettig kompromiss?

Har jag någonsin ställt kravet på någon att han/hon ska vara lagom? Aldrig! Det är ett uttryck som borde slaktas, kriminaliseras, avskaffas. Det borde inte få användas. Jag ska bannemig föra in det i LUF:s handelsprogram - vi är starkt emot uttrycket "lagom".

Och nu ska jag citera min kära vän Hanna:
"Det känns som att killarna alltid tycker vi ska vara "lagom" på, så dom kan välja och bestämma alltihop."
Klockrent Hanna, klockrent.
Det som är mycket viktigt för killar är även att man ska vara den man är. Man ska inte låtsas vara någon annan, utan vara just sig själv och ingen annan! När jag är mig själv, och när Hanna är sig själv så är vi inte tillräckligt lagom. Hon är återhållsam, jag är framåt. Jag är alltid sjukt glad, jag är ganska erfaren. Det som säkert skulle klassas som härliga egenskaper vänds istället - fan, vad jobbigt att du är glad hela tiden, men nu framstår ju jag som oerfaren!

Jag gör samma lista som jag gjorde med Män som hatar kvinnor:
Vad var det bästa med filmen? Allt mode, och romantisk komedi är ju den bästa genre! Fast jag tyckte inte hon var bäst på att matcha, det var för mycket färger! Klänningen hon hade i TV var finast!
Vad var det sämsta med filmen? Det sämsta var nog att den var lite pinsam då och då, jag kunde verkligen inte se vissa scener!
Vad åt/drack du till filmen? Bon Aqua Silver Päron och en snusklubba.
Vem spelade bäst? Isla Fisher, huvudrollen! Hon är jätteduktig, och söt är hon också!
Vem spelade sämst? Hmmm... Jag gillar ju inte John Lithgow som spelade Edgar West.
Vad skulle du ge i betyg till filmen? 4/5 helt klart. Den var inte helt bäst, men den var jättebra!

Måndag: Sovmorgon! Tack, Gud. CL i Göteborg, Josefine och Jonatan ska debattera om OS i Kina, det lär bli intressant. Och kul att träffa alla igen! Sedan ska jag och Camilla på förhandsvisningen av En Shopoholics Bekännelser.
Tisdag: Åka till Borås, med Camilla och Kajsa (hoppas jag!) för att lyssna när Josefine håller i CL och berättar om Latinamerika.
Onsdag: Efter skolan är det dags att lätta på hjärtat hos Ingvor. Sedan är det Göteborgsstormöte inne i Göteborg. Jag lär komma för sent, men vill ändå vara med!
Torsdag: Jag är ledig. Ganska skönt faktiskt! Jag tror att jag ska åka till stan och inhandla presenter för fredag, samt köpa nytt smink. Jag måste ju även träna!
Fredag: Tjejmiddag - fira Gabbi & Corri, och sedan utgång eller fest - beror på utbudet.
Lördag: Inget inbokat, men om det inte är fest på fredag är det garanterat det på lördag! Jag ska sova länge i alla fall.
Söndag: Heller inget inbokat, och jag måste medge att det är väldigt skönt!

Ja, det blev inga bilder från igårkväll, när jag befann mig hos världens bästa Linnéa! Ärligt talat tror jag inte att det var en enda blixt under hela kvällen. Visserligen var jag bara där i tre timmar, men ändå! Kamerorna verkar ha varit bortblåsta. Jag blev i alla fall väldigt glad av Linnéas artonårsfest - lite nere av att hon själv inte kunde njuta fullt ut, då folk verkar tro att det är okej att smutsa ner och göra livet surt för den som har festen - det var jättetrevligt, och Linnéa hade verkligen gått in för det. Hon bjöd på rosa princesstårta (heter den orkestertårta då?) och Asti Cinzano!
Man borde verkligen se och lära från denna dam - hon kan det där med att festa till det!
Tack igen, älskling, det var hur bra som helst!

Jag har sådan tur. Vilket kanske inte rubriken menar - just my luck är väl ett uttryck för när man känner att man har otur? Hur som helst. När jag var och såg Män som hatar kvinnor tidigare ikväll så tänkte jag att jag kan ju kolla om det fanns några biljetter kvar till förhandsvisningen av En Shopoholics Bekännelser. Jag hade läst i tidningen och klippt ut en annons med detta - att man skulle få se förhandsvisningen. Dock hade biljetterna släppts redan den 3:e, så jag var ganska skeptisk. Men inte då. Det fanns biljetter kvar! Så imorgon kväll ska jag och Camilla gå på den. Det ska bli jätteroligt. Jag har läst halva första boken, inte kommit längre. I jämförelse med Rebecca Bloomwood (Isla Fisher) är jag inte en shopoholic, som folk gärna omnämner/omnämnde mig som.

För att göra det hela lite roligare att läsa så tänkte jag göra en lista för dagens biobesök.
Vad var det bästa med filmen? Jo, att de hade liksom inte missat något från boken. I Harry Potter, till exempel, kan man ibland känna att de skippar vissa grejer, men så var det verkligen inte i denna film!
Vad var det sämsta med filmen? Det fanns typ inget dåligt, om jag ska nämna något - att Harriet inte var svarthårig! Och våldtäktsscenerna var väldigt hemska, det kröp i hela kroppen på mig.
Vad åt/drack du till filmen? Marabou, popcorn & Bon Aqua Silver Päron.
Vem spelade bäst? Noomi Rapace, helt klart. Mikael Nyqvist tycker jag är ganska flummig. Däremot tycker jag att unga Harriet var väldigt vacker också. Och Corri - hur i hela fridens namn kunde du missa att det var Sven-Bertil Taube (Bohusläns stolthets son! Man har vuxit upp med Evert Taubes visor för guds skull) som spelade Henrik Vanger?
Vem spelade sämst? Jag gillade inte Ewa Frölings stockholmska... om jag ska nämna något helt enkelt. Och Peter Haber ska vara snäll. Han är Sunes pappa, och han är Martin Beck.
Vad skulle du ge i betyg till filmen? 5/5 helt klart. Böckerna är bättre, men detta var en grym film!

Det där med att aldrig mer dricka alkohol gick inte så bra för mig, Linnea hade nämligen fixat Asti Cinzano, som är det godaste bubblet jag vet (mamma och Michael hade det när de förlovade sig för 6 år sedan, och sedan dess har jag varit fast!). Så det blev lite bubbel! Men då dricker jag ju faktiskt för att det är gott, inte för att bli full - och det är ju så det ska vara!

Nu kanske det blev lite för personligt. Men då ska ni få veta en sak - de flesta på festen igår kom fram och berättade att de läste min blogg nästan varenda dag, jag kallades bloggsanna/blondinsanna/sannasrum. Jag kallades även FNsanna, men det hör inte riktigt hit. Jag blev helt chockad att alla visste vad min blogg var för något. Jag vet ju om att det är folk som läser den - men inte vilka. Så, glad är jag nu i alla fall!

However - jag har spenderat den senaste 35-minutaren med att försöka få Anna att minnas vart hon lagt bilnyckeln, så att hennes pappa kunde komma och hämta henne. Nu har jag 25 minuter på mig tills jag ska åka till jobbet också. Det blir ett kort pass idag - 2 timmar bara. Men det är skönt vill jag lova. Ikväll ska jag och Camilla gå på Män Som Hatar Kvinnor, finally säger jag då.

För att knyta an till rubriken - det står en Paradisask här bredvid mig, men det är bara romrussin och likörtryffel kvar. Vilket gör mig ganska ledsen. Och en annan sak som gör mig ledsen - att jag aldrig får till mina inlägg här på bloggen längre - de är så sjuuuuuukt ointressanta! Jag ska skicka ut en enkät på facebook där alla är tvungna att svara på vad de vill ha mer av i bloggen! I need inspiration.

Åh, big problem - alltid problem! Ni vet det största, jobbigaste och mest irriterande problemet som finns? Att man kommer på vad man skulle sagt typ en timma senare. "Åh nej, jag skulle ju sagt sådär".
Det hände mig igår, under FN-rollspelet. Nordkorea ställde fråga till oss när vi var uppe i talarstolen - varför är HIV/AIDS så utbrett i Kenya om kenyanska regeringen har tillgång till gratis vaccin? Det hade jag ingen aning om. Och vi fick förneka att det ens var så - att det fanns gratis vaccin. När jag sitter nere i min stol igen kommer jag såklart på vad jag skulle sagt! "HIV är inte längre lika utbrett - bara 6% av befolkningen har HIV, vilket är en ofantlig minskning från tidigare decennier. Att regeringen har tillgång till gratis vaccin och ger ut det till befolkningen är bara bevis på att vi jobbar med problemet. Problemet är att vi inte har tillräckligt med ekonomiska resurser för att transportera vaccinet till befolkningen på landsbygden".

Och alltid när en kille säger något till en, vare sig det är positivt eller negativt, så kommer man på i efterhand vad man skulle svarat. Om han hade sagt något gulligt, skulle jag ju inte svarat "du med", utan då inser jag att jag hade massor med fint jag kunde sagt, som kanske dessutom inte hade uppfattats så jättepå!

Detta är nog mitt största i-landsproblem! Eller nej, det är inte ens ett i-landsproblem - det är ett världsproblem, varenda människa i världen kan ju råka ut för det!

Då var FN-rollspelet över. Jag känner mig lite nere, det var himla roligt. Men samtidigt hemskt krävande, och mitt hjärta slog hårt när jag stod i talarstolen. Det är då allt skönt att man har så många vänner som gärna ställer sig upp när man håller sina tal och applåderar! Tack, älsklingar!

Nu är jag i alla fall av med den satans färgen, och det är jag hemskt glad för - den förstörde både naglar, och porerna är jättemörka. Jag borde göra en ansiktsmask faktiskt. Känner mig jätteprickig i ansiktet, usch, usch, usch!
Jag sitter för tillfället och försöker lära mig wordpress, saken är den att jag inte riktigt förstår hur jag ska få det till att bli "Redigerare" under "Utseende" - någon vänlig skäl som vill förklara? Därifrån tror jag att jag klarar mig!

However. Jag har haft en mysig eftermiddag - ätit daimtårta och druckit te med Kimberly! Snart kommer Anna hit och sover här i natt, och helgen är väldigt busy, om jag ska vara ärlig:
Lördag: Övningsköra, jobba, Linnea18år!
Söndag: Jobba & bio med Camilla.
Utöver detta ska jag lära mig wordpress och även göra två bloggdesigner.
Wish me luck - I'll be back när jag har målat över mina naglars misär och lagt en ansiktsmask!

Jag tycker det är roligt med lite skvaller, så ni ska få FN-rollspelsskvaller (jag tänker överdriva så mycket jag bara kan för att det ska bli så saftigt som möjligt):

- USA har fått en smittsam (åh, kanske inte smittsam då, då!) sjukdom som vandrar från delegat till delegat.
- Kubas delegation fick en vänsterpartist på sig under dagen, då denne antagligen trodde att delegaterna i Kuba stod för socialistiska styrelsemodeller. Dock gick det lite över styr när hon berättade för de kubanska delegaterna att hon brukar få diarré när hon ska hålla anföranden.
- Kongo-Kinshasas delegation skickar erotiska meddelanden till Kenyas delegation.
- Irans delegation skapade stora, sexuella lustar när en delegat lyckades visa sitt hår under slöjan!
- Japans delegation är utomordentligt bra på att hålla sarkastiska anföranden, men också på japanska!
- De afrikanska delegationerna har fått höra hemskt mycket glåpord, rasistiska sådana, från elever på Lerums Gymnasium.
- En viss mörkhyad dam laddar upp för att skrika "AJJEMEN" när vi röstar ja för nästa resolution.
- De som inte kan gå i klackar, borde inte ha klackar (detta är ganska allmänt, men något som verkligen uppmärksammats under FN-rollspelet) Och om man nu ska gå i sina klackar, så kan man väl i alla fall ta bort prislappen på dem?
- Det är hemskt svårt att skriva roliga meddelanden till alla delegationer när sekreteriatet hela tiden ska kolla lapparna så att man inte skriver något irrelevant.
- Kenyas delegation tyckte att de var hemskt roliga när de läste USA:s tal för att förtydliga att alla säger samma saker i debatten.

Idag har vi klubbat igenom ett stort antal resolutioner, lite häpnad över att resolutionen angående sanktioner (att sanktioner ska sluta användas) gick igenom, med tanke på att alla författarländer inklusive många sponsorer utför sanktioner på andra länder. Jag har i alla fall kommit fram till att jag är glad å demokratins vägnar att det finns vetorätt i FN - annars hade väl alla diktaturer/jobbiga småländer som inte har något bättre för sig gått emot stora demokratier som USA, Storbritannien och Japan bara för att göra det, ingen anledning bara för att, helt enkelt.
Nu känner ni säkert att jag pratar för myckte om saker som ni inte förstår ett dyft av. Men med tanke på att FN-rollspelet är mitt liv för tillfället (jag andas FN, jag äter FN, jag bor med FN, jag läser, pratar och lyssnar på FN) så får ni stå ut. Vi har i vilket fall väldigt roligt, vill jag lova!
Imorgon 14.30 är det över. Är lite ledsen, men samtidigt - åh, vad skönt att kunna prata med alla igen, och slippa agera utefter vad ett land tycker. I detta fall ett land som anser att homosexualitet är en sjukdom, som lider av stora sociala och ekonomiska problem, som är ett u-land...
Och framförallt - slippa gå upp en halvtimme tidigare för att måla sig helt brun i ansiktet, och sedan gå runt i skolan där inte ens mina bästa vänner känner igen mig. Om de mot all förmodan känner igen mig så skrattar de åt mig.

Förhandlingarna börjar igen klockan 08.30 imorgonbitti, och jag hoppas på sakdebatt hela dagen. Vår resolution kommer garanterat inte komma upp, inte heller resolutionen om rehabilitering om f.d. barnsoldater. Om den inte gör det så ska jag ändå hålla mina tal i allmän debatt - så då allihopa; då måste vi yrka på allmän debatt.

Kajsa satt i aulan för att lyssna på Jan Eliasson. Bredvid henne sätter sig en läskig dam med högt hårfäste och tunt, grått hår. Hon sträcker fram handen till Kajsa och presenterar sig med namn och partitillhörighet - Vänstern. Kajsa hälsar tillbaka:
- Kajsa, LUF.

You make me proud, honey.

Ja, bloggen är faktiskt inte - tro det eller ej - prio ett längre. LUF & skolan kommer före för tillfället. Jag har tagit på mig jätteroliga uppdrag i LUF; hemsida åt MaeLiz, blogg åt Väst, hjälpa till i E20 (vi får se vilken position jag får på mötet den 18:e - BE THERE!)... Ja, det är massor med roliga saker! Sedan ska vi såklart designa flyers åt MaeLiz, och vi ska kampanja lite grann. Nästa vecka är det först Café Liberal med debatt mellan Jonatan och Josefine angående OS i Kina, och jag och Josefine ska pilla lite med hemsidan. På tisdagen ska jag åka till Borås, för då ska Josefine hålla i Café Liberal där och hon ska prata om Latinamerika. Det är jättespännande! Jag ska försöka få med mig Kajsa och Camilla. Och någon gång i veckan ska jag även träffa Josefine hemma hos henne, eller hemma hos mig så ska vi fortsätta med hemsidan.
I helgen är det kampanj, och tjejlunch på söndag - men det missar jag. Förstår ni att jag är broken-hearted? Jag ska nämligen jobba...



Utöver detta är det ju skolan också. Just nu har vi FN-rollspel, och jag och Pernilla representerar Kenya. Det är jätteroligt, men lite jobbigt - vi har nämligen traditionell klädsel, vilket betyder att vi är bruna i ansiktet, kör på saronger och huvudbonad. Det kliar en aning i slutet av dagen, och allt vi tar i blir brunt. Det är även rött läppstift inblandat, och det är hemskt svårt att gå med alla dessa tygstycken som man är inlindad i. Mina bästa vänner känner praktiskt taget inte igen mig i skolan, och alla har skrattat så de har legat ner när de träffat oss, ungefär. Mycket roligt, mycket roligt. Vi förlänger bara era liv!

Vad är livet om man ska älta saker?
Vad är livet om man ska vara orolig över saker?
Vad är livet om man ändrar på sig själv för att passa in?
Mitt liv är just det - mitt! Jag gör precis vad jag vill, och ingen kan ändra på det. Jag är arton år, myndig. Jag har ett ansvar, stolthet. Det är inget som trycks ner bara sådär.
Tidigare har jag inte vågat gräva så mycket, för jag är rädd att jag ska hitta något som är jobbigt.
Nej hörrni. Jag är en fantastisk person. Jag har fantastiska personer omkring mig. Vare sig en person, eller 10 i min omgivning är elaka mot mig, så kan jag inte lägga mig ner.
För jag är stark.

Ibland är inte saker och ting som man tänkt sig. Jag befinner mig i en sådan period just nu. Jag känner att jag inte har kontroll över allting, och det är jobbigt för mig, för det har jag haft väldigt länge. Men det beror inte på människor i min omgivning, utan allt detta är något som pågår inom mig. Jag vet att om ett par dagar kommer jag att uppskatta det som händer just nu, jag blir en erfarenhet rikare. Men för tillfället är det lite jobbigt. Då tycker Pernilla att jag ska se på Mia och Klara, det avsnittet med Jennifer och den äldre damen. Jag skrattar och jag är glad. Jag är en glad person. Som Towe så fint sa i sitt tal till mig i fredags. Jag stänger det inte inne, för jag har låtit det komma ut nu.
Tyvärr har inte SVT embed-kod, så jag kan inte lägga upp avsnittet, utan ni får titta på det här.

När jag även skriver vill jag tacka Emma, som gav mig Spotify idag!

De som har min facebook har ju sett alla dessa bilder, men jag vill ändå ladda upp några här. För er som inte har min facebook då, med andra ord.

Ja, i fredags när jag hade rosa naglar på min dagens-outfit-bild så lovade jag ju en förklaring. Som jag totalt hade glömt. Leon påminde mig senare på kvällen när vi var ute, och jag lovade att förklaringen skulle komma. Och igår mådde jag inte så bra, och jag var dessutom på LUF-möte, eller utbildning. Så ni får den idag:

Sedan januari 2004 har jag varit singel i totalt... 2-3 månader. Resten har varit förhållanden. Jag hör själv hur det låter. Det låter som att jag är en svag person som inte klarar av att vara ensam. Så är det verkligen inte. Det är bara så att jag har hemskt lätt för att bli kär. Men jag blir inte kär i personer, jag blir kär i kärleken. Jag intalar mig själv att allt är hur bra som helst; han är grym på det, hur snygg som helst, och han har ju faktiskt jättefina ögon. Sedan vaknar jag upp - inser att nej, det var inte så. Egentligen kanske han inte var den snällaste jag har träffat. Kanske var det inte schysst att han var otrogen mot mig. För otrohet stärkte inte mig. Men det ska det ju göra? Det står i alla tidningar att otrohet, det ska stärka! Så jag får pröva att vara kvar i förhållandet i alla fall ett par månader till...

Jag är inte rädd för att vara ensam. Jag är bara rädd att inte ha någon bredvid mig som avgudar mig. Jag kan ibland sakna det där att alltid veta vad jag ska göra på helgerna. Men vad har jag mina vänner till, frågar jag mig själv? Just för att jag inte ska vara ensam. De tycker dessutom om mig. Annars skulle de ju inte vara mina vänner.

Jag har gått igenom hemskt mycket. Jag har haft många förhållanden och är därför erfaren med sådana saker. Jag har lärt mig att det är aldrig jag själv som går miste om något. Det är han. Jag är en bra person; för jag bryr mig och jag är snäll. Jag ogillar konflikter, och jag ber oftast om ursäkt. Dessutom är jag inte ful. Självklart finns det brister hos mig med. Men jag vet att killar som inte tar hand om mig - de är inte värda mig.