SANNAS RUM

Jag spenderade den vackra eftermiddagen hemma hos Linnéa med att äta chips (oh no, inte på en onsdag!), dricka äppellättdryck, måla naglarna, slappa och kolla på The Notebook. Som jag aldrig sett förut. Va, skriker ni då - jag vet att det är sjukt, jag har haft mer än 4 år på mig, plus att den himla filmen faktiskt finns på min dator! Men det har bara inte blivit av. Ska jag vara ärlig så har det till stor del berott på att jag inte har vågat, för jag har förstått att det är en väldigt känslosam film. Och känslosam, det är ju synonymt med Sanna Preifelt. Känslosam film plus känslosam tjej är lika med dubbelt så känslosamt. Och det blev det! Jag grät, jag grät och jag grät. Jag hulkade, Linnéa skrattade åt mig, jag grät lite till, jag snyftade, det rann, jag fick snyta mig och till slut så började jag gråta sådär med ljud. Och inte nog med det - min röst blev helt jobbig, för jag skulle försöka förklara för Linnéa i slutet att jag inte tyckte att det var nödvändigt att han skulle få henne att minnas om de nu hade fått en halv livstid tillsammans!
Men gud, det var en väldigt vacker film, och väldigt hemskt och sorglig. Men ja, jag älskade den. Haha, nu gråter jag igen. Jag är ju världens tönt!