SANNAS RUM

Varje gång jag sov över hemma hos farmor och farfar när jag var liten visste jag att det skulle bli tre saker. Ostbågar från OLW, Bumbibjörnarna på morgonen dagen efter och Bingolotto på kvällen. Min farmor och farfar var riktiga proffs på bingo, om man nu kan vara det. Nej, det kan man ju inte, det har ju med tur att göra, men de spelade i alla fall varje lördag. Med sina dutt-pennor och lotter satt de där och trängdes i den lilla soffan medan jag gnällde för att jag ville se på något annat. Men icke sa nicke, lördagar var Bingolotto. Till slut fick jag min egen lott för att jag skulle vara tyst. Det funkade nog ganska bra, för jag tycker att bingo är ett himla roligt spel nu för tiden. Inte bara för att det väcker minnen, utan för att det är spännande.

Idag spelar jag inte speciellt mycket bingo, som ni säkert vet, jag spelar inget alls. Förutom om det är uppesittarkväll. Det ska ju vara någon typ av känsla runtomkring det, att spelar var och varannan dag skulle ta charmen från det hela, tycker ni inte? Å andra sidan blir det nog ganska mycket svårare att vinna om man bara gör det en gång om året? Kanske dags att testa lyckan...?