SANNAS RUM

Hur många gånger har jag pratat om gossip-bloggar?
Ett antal gånger i alla fall. Jag kan ju erkänna att jag har haft ett finger med i spelet på en del av dem. Men ni vet - jag är konflikträdd, men en skvallerkärring. Det är nu jag sätter upp två fingrar i luften bredvid varandra. Ungefär 20 centimeters avstånd. Skvallerkärring på ena. Konflikträdd på andra. Försöker koppla ihop med ett förundrat uttryck i ansiktet. Nej, det går inte ihop. Och jag vet att många av er vill att jag ska starta en (för det har ni faktiskt sagt till mig), men det går helt enkelt inte. Mina nerver skulle inte klara av det.

Men nu har jag sett, eller Linnéa har berättat, att grannkommunen Partille har lyckats. Någon i Partille har startat denna blogg, som har ett snyggt utseende och sylvassa kommentarer. Och hittills har ingen blivit påkommen. Ingen har glömt att de har skrivit sitt egna namn som användare av email-kontot som är knutet till adressen. Ingen har berättat det för en massa människor. Och ingen har varit indiskret. Det är ju fantastiskt. Partille Gossip hittar ni här. Kan tycka att de borde tagga ner lite. Det ska skvallras, det ska inte skapas självmordstankar!

Och vad ni än säger - jag kommer alltid finna sådant här roande, för jag själv älskar uppmärksamhet. Annars hade jag ju aldrig bloggat..

Vet ni vad jag har kommit fram till? Jo, att nu för tiden så är det mer normalt att vara alternativ. Fler och fler tycker att de gör revolt, börjar sminka sig svart runt ögonen, ska bära Monkis kläder och ha den där... devote-stilen om ni fattar vad jag menar? Lite Lisaplace, kan man väl kalla det. Och nej - jag tycker verkligen inte att det är fel att vara emo, eller whatever you'll like to call it, eller att ha den där... lisaplace-stilen.
Jag menar alltså att jag tycker att emo är en sorts stil och Lisa har en sorts stil. Inte att jag tycker att hennes stil är emo på något sätt.

Däremot kan jag tycka att det är irriterande att de tror sig vara ensamma om denna stil. Varenda brud går ju runt med rött läppstift, raybans, en lös knut på huvudet etc. Det är inte speciellt alternativt längre. Det är väl snarare mycket mer accepterat och mycket mer vanligt än de som klär sig "normalt", eller inte har någon stil alls.

Jag känner såhär - jag vill aldrig ta på mig något jag inte trivs i. Vare sig det är mode eller trend eller whatever - jag tar inte på mig saker jag inte trivs med att ta på mig. Så är det bara. För jag mår dåligt av det, att ha på mig kläder som inte passar mig. Det känns som att varenda blick man får beror på att man utrstrålar dåligt självförtroende i sina kläder. Jag får helt enkelt jobbigt med förtroendet för mig själv när jag har på mig kläder som jag inte trivs i. (Stycke med alldeles för mycket upprepning)  

Det jag vill säga är att det är numera ovanligt att klä sig "bratigt", för trender kommer och går. Så många tror sig vara ensamma om att ha en viss stil, men så visar det sig att ungefär halva Sveriges medborgare med en blogg klär sig exakt likadant. Och jag vet inte, jag går efter det där stil är något man har, trender är något man följer. Samtidigt - jag har varken en stil eller följer trender. Utan tar helt enkelt på mig det jag tycker är snyggt.

Och det hoppas jag att alla gör.
Ingen borde bli beskylld för att klä sig "fel". För att tycka att det är roligt att lägga upp dagens outfit (för det är uppskattat, vill jag lova), och lägga ut vad man shoppar/vill shoppa. Ett intresse för kläder är det inget fel på. Och det är inte alternativt att sätta sig upp mot det. Det gör dig inte unik på ett bra sätt att vara elak mot människor som har hittat något som de tycker om att göra.

Så sitter jag på lektion. Once again. Håller på med presentationen till vår livscyjkelanalys, och seriöst - den blir riktigt high. I must say. (Vad är det med mig och engelska idag?)
Jag har inte så mycket för mig. Jag borde springa till svenskan. Men jag har lite ångest, för vi hade läxa, och jag har en tendens att förtränga läxor för tillfället. 

Jag ska på en föreläsning idag, med en man som heter Kjell Enhager. Från början är han en vän till min familj, men han är även sort of a livscoach/mental coach. Och det ska bli väldigt intressant. Han har tidigare lärt mig en hel del i samband med föreläsningar som den här.


Mycket mer än så händer inte idag - utan det är praktiskt prov i massage nu om en timma ungefär, och sedan är det hem en snabbis och sedan föreläsning. Kvällen ska vigas åt att plugga ergonomi (läran om hur arbetsredskap och arbetsmiljö påverkar människan - Wikipedia)
Men jag hinner antagligen klämma in ett par inlägg där någonstans.

Det finns många anledningar till att vi flickor ibland vill vara just som ni - killar:
- Tänk att slippa lägga ner så mycket tid på utseendet, och inte må dåligt av att inte göra det.
- Tänk att slippa bli kallad hora ifall man hånglar med två personer på en kväll.
- Tänk att inte ha känslosamma sammanbrott alldeles för ofta.
- Tänk att inte ha så mycket att välja på i alla affärer.
- Tänk att få mer i lön än kvinnor som gör samma jobb.
- Tänk att slippa raka benen.
- Tänk att slippa tjej-mentaliteten.

När jag var yngre var jag en bråkmakare. Jag var elak, ja, man kan nog till och med kalla mig mobbare. Jag mådde själv inte bra, även jag var utsatt för en del påhopp om bland annat min vikt och mitt utseende. Jag skäms över den tiden i mitt liv, jag har nästan förträngt den. Jag har ingen aning om vad alla bråken handlade om längre. Och så många gånger jag har velat be om ursäkt till människor, men de har inte givit mig en chans, och vem vet - jag var antagligen inte värd det.

De som hör mig säga att jag var en sådan person när jag var yngre tror mig oftast inte. Jag är en skvallerkärring i dagens läge. Men jag är konflikträdd. Jag ber alltid om ursäkt för saker jag inte har gjort. Och jag ber alltid om ursäkt för saker jag även har gjort. Jag vill aldrig bråka med någon, och om jag i stundens hetta vräker ur mig saker som inte är okej så ska alla veta att efteråt ångrar jag mig tusenfalt.
Att vara ovänner med människor är inte min grej längre. Det var det när jag var yngre, jag nästan njöt av att bråka. Men idag så ligger det som en börda på mina axlar när det väl händer. Och jag ber om ursäkt.

Därför är det även enormt jobbigt när tjejer i ens omgivning, tjejer man tycker hemskt mycket om, tjejer som man vill kunna umgås med - sysslar med denna hemska tjej- (eller ska jag säga lågstadie-)mentalitet. Tyvärr går det inte längre att umgås allihopa för de bråkar med varandra. Och gör man si så kan man bli klandrad för det här, gör man så så blir man antagligen klandrad för det där. Konflikträdd som jag är så ser jag bara den enda utvägen som att ignorera dem alla, låta dem lösa allting, och sedan kan jag finnas till igen för deras skull. Men då lär man bli klandrad för att man inte fanns där...
Och som jag skrev - bråk är verkligen inte min grej, det är inte min grej alls. Min grej är att vara lycklig, vara glad, ha vänner som tycker om mig och som jag tycker om och som - framförallt - tycker om varandra. Livet går ut på att ha roligt, livet går ut på att lära sig av misstag, och det går ut på än det ena än det andra. Men det går tamejfan (excuse my french) inte ut på att vara elaka mot varandra och bråka!

Vad som än händer, hur ett bråk än går till så hamnar människor emellan.
Jag känner att just nu är jag en av dem.

Och en till sak ska ni ha klart för er: Det är inte ens fel att två träter.

Mamma och jag tog en förmiddag/lunch i Kungälv, en jättemysig stad med mycket K-märkt utanför Göteborg. Jag införskaffade mig en ny BH och en ny bikini. Det var riktigt skönt att få köpt lite sådant nödvändigt. Också blev det lite småsaker; leggings, strumpbyxor och ett par trosor.


Sedan blev det fika, eller vi tänkte ta en fika. Men när vi kom in på cafét och fick se sallads-menyn så kom vi överens om att räksallad skulle vara godare än socker. Så det fick bli varsin räksallad också innan vi återigen styrde bilen hemåt.
Nu ska jag sätta mig ute i solen med min nya bikini och räkna matte.
Ikväll blir det antagligen grill med tjejerna, vilket jag ser fram emot jättemycket!

Åh, idag ska jag och mamma åka till Kungälv, till en liten underklädes-affär och köpa en ordentlig BH till mig. Sedan blir det nog lite bikini-införskaffande också.
Så nu ska jag bara välja kläder, också ska jag sätta mig i bilen och övningsköra dit. Ska leta fram Michaels Kent-skiva först bara. Men nu måste jag göra mig i ordning innan min mamma får spader på mig.

Förresten - det blev en debatt på Alingsås Tidning om min intervju. Nedanför artikeln står saker i stil med "Svar: Sanna Preifelt..." och där kan ni klicka om ni vill läsa om vad en man vid namn Anders Henriksson tycker om mig, mina tankar och åsikter. Han tycker att vi ska rösta in Junilistan i EU (Junilistan samlar Sveriges EU-kritiker och leds av Sören Wibe. Partiet vill motarbeta en förskjutning av den politiska makten från Sverige till EU. Wikipedia)

Jag var med i Alingsås tidning i förra veckan. Har inte hittat länken förrän nu. Troligtvis vill Alingsås tidning inte att jag ska leva ett härligt och lyckligt liv med tanke på vilka bilder de valde. Eller så delar de inte LUF:s åsikter och vill inte att jag ska framstå som normal...

Åh, så har årets cabaret fått etsa sig fast i mitt minne.
Lerums Gymnasium skulle kunna uppfattas som ett allt-i-allo-gymnasie, ett mellanbra sådant. Men det är faktiskt inte sant, för ofta vinner vårt gymnasium priser, ofta får vi utmärkelser. Vi har massor med program, massor med inriktningar, massor med val på individuella valet.
Men det bästa under hela året är cabareten. Och den var helt fantastiskt bra i år. Helt fantastiskt. Dom Andra hette den, och det var bara Kent-musik. Det var tårar, och det var skratt. Superbra helt enkelt!

Uppdatering: Väldigt kul, för ungefär alla elever på Lerums Gymnasium som har facebook har numera en status som på något sätt har med en Kent-låt att göra. Exempel:
- Snurra min jord igen
- Kentfeber
- Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar?
- Om du var här
 

Okej, jag laddar alltid upp mina bilder på Photobucket.com, men det verkar vara något fel på deras server idag - därför syns inte min header, och heller inte mina bilder i menyn. Samma sak blir det nog för alla de som jag har gjort designer till. Vi får hoppas att det löser sig.

Jag orkade verkligen inte lägga till någon signatur här...

Vilket går ganska bra - jag har en vittvätt inne nu, som jag snart ska hänga. Eller förhoppningsvis hinner jag hänga den innan jag går till...


... mitt LUF möte, med Moa. Det blir bara vi två (och ja, LUF Borås - ni får gärna flabba åt att det är så, men skratta bäst som skrattar sist!). Så måste jag skriva en hyfsad dagordning till det också.


Jag måste ta mig ett bad, lägga en ansiktsmask, hårinpackning, smörja in mig och peela kroppen och ansiktet och allt vad det är. Jag behöver verkligen det idag, känner jag.


Också måste jag verkligen städa mitt rum. Vilket jag tänkte börja med så fort jag har skrivit klart det här.


Wihoo - igår kom nya Gossip Girl avsnittet, så jag ska titta på det idag! Har verkligen längtat. Som en galning...

Åh, har ni tänkt på vad roligt det är att vara bra på något?
Jag tycker själv att jag är hyfsat bra på Powerpoint, Photoshop och HTML. Så därför är det så himla roligt att göra sådant! Jag älskar beröm - även om jag är sämst på att kunna ta det till mig och tacka på ett bra sätt. Men hur som helst - just nu gör vi en livscykelanalys ("en metod för att åstadkomma en helhetsbild av hur stor den totala miljöpåverkan är under en produkts livscykel från råvaruutvinning, via tillverkningsprocesser och användning till avfallshanteringen, inklusive alla transporter och all energiåtgång i mellanleden" - Wikipeida).
Vi har kommit ganska långt, i vår livscykelanalys - vi analyserar Mcdonalds hamburgare. Och yay - då får ju jag visa mina powerpoint skills. Eller ah - det blir ganska så avancerat i alla fall. Och jag tycker det är så sjukt roligt med fina, snygga och lite avancerade powerpointpresentationer.

...är precis samma sak!
Längtan är en lite mer positiv vinkel utav saknad. Och jag tycker inte speciellt mycket om att varken längta eller sakna.
Jag har superdåligt tålamod. Gillar verkligen inte att behöva vänta på saker. Därför så är inte längtan den känsla som jag främst tycker om. Nejdå, inte heller saknad - den negativa versionen av det hela.
Nej - jag vill att allt ska ske nu. Nu, nu och precis nu. Ingen annan dag, inte imorgon, inte nästa vecka, inte nästa år. Allt ska ske nu. Omedelbar tillfredsställelse av behov eller något sånt sa min lärare att det heter. Jag minns inte riktigt. Och det kan vara vad som helst - det kan vara något jag vill köpa, det kan vara något jag vill göra eller det kan vara någon jag vill träffa. Ganska jobbigt, om jag ska vara ärlig. Jag borde träna bort det, kanske.
Eller vara den där barnsliga tjejen som gör bilköer av Ahlgrens bilar...

Living for today
But you just can't find tomorrow
Talking about the joy
But it never stops the sorrow

Så ska jag se till att Lerums Gymnasiums elever slipper simma 15000 gånger om året på idrotten och göra massa onödiga test, och lära sig crawla ungefär 40 gånger... På så sätt slipper de köpa på sig mängder av body lotion när Vattenpalatsets klorfyllda bassänger torkar ut deras hud...

Himlans - jag försov mig idag...
Jag måste sluta vara uppe så länge, det blir en psykisk trötthet annars; att jag egentligen inte är trött men jag tror att jag är det bara för att jag har sovit i endast 7 timmar eller något!

Det blir mobilkamera idag också, för jag har inte hämtat min vanliga hos Linnéa än.

Min motivation till att blogga försvann när jag såg Linnéas senaste inlägg om hennes Ikea-vistelse och hennes walk in closet. För om det finns något här i världen som jag vill ha så är det en sådan garderob. Så jag tänkte faktiskt spendera kvällen med te och choklad och dränka mina sorger över att jag inte har en sådan fin walk in closet som Linnéa har, istället för att skriva på bloggen. Vi hörs imorgon!

Undra hur många kort man är med på...? Alltså, som folk har tagit på typ vänner/byggnader etc, som man själv är med på. Det undrar jag. Jättemycket.

Just nu sitter jag på LUF/Folkpartiets expedition i Göteborg, och jag tänkte åka hem om ungefär 45 minuter. Så ni får lite inlägg då, istället för nu. Jag kan berätta lite om vad som var på dagens Café Liberal också - det var en organisation som heter Ja till livet här, och berättade om abort (de är ju den organisationen i Sverige som inte förespråkar abort). Det var intressant, men han som pratade var konstruktiv, vi hade hoppats på hetsig debatt. Eller okej, inte jag - för jag gillar inte hetsiga debatter... Men however...
Vi hörs senare!

Jag efterlyser någon som kan ställa upp på att bli masserad imorgon klockan halv tre. Det blir en helkroppsmassage på typ 55 minuter där jag masserar ansiktet, benen (fram och bak), armarna och händerna samt ryggen och nacken. Det är alltså en del av min massagekurs som jag går.
Någon? Snälla?!

Uppdatering: Åh - jag har hittat Elin som ställer upp.

För att det är svårt.
För att det är jobbigt.
För att ingen förstår hur det känns.

Otillräckligt. När ord inte kan beskriva.
När man bara vill vara så nära som det går, men inte vet hur.
När man inte vet hur man ska förklara. När framtiden känns avlägsen men slutet så nära.
Och när det känns så hopplöst.

I make believe that you are here
It's the only way I see clear
What have I done
You seem to move on easy
At night I pray
That soon your face will fade away

Åh, jag får ångest av det fina vädret. Jag vill ju sitta inne och göra ingenting, inte vara ute på grund av att det är så bra väder. Nu har solen tittat fram igen, och jag som hade hoppats på en molnig dag så att jag skulle ha en anledning att spendera ett par (läs sjukt många) timmar framför min dator med Photoshop, lite bilder m.m.

Jag har i vilket fall installera Linnéas design nu. Hoppas att hon börjar blogga lite oftare nu, jag är ju stammis på hennes blogg - love it!
Jag känner mig lite smått rastlös, vill dra igång något projekt. Städa går ju inte - för det är redan städat numera på mitt rum. Men tvätta hann jag aldrig med igår, och heller inte så mycket av njuta-punkten, så jag kanske ska göra det nu?

Prio ett - Linnéas överraskning är nu klar! Tyvärr har hon lite problem med sitt internet så jag har inte haft möjlighet att installera designen - som var överraskningen - än. Men ni kan få se den ändå. Den ligger på den här adressen. Dock går det inte att klicka på länkarna i headern, för jag måste gå in på Linnéas blogg och fixa så att det stämmer överens med hennes kategorier m.m.



Och.. det betyder att jag ska gå över till nästa prioritet; att borsta mitt hår. Inte kul.

Ja, vad händer egentligen en vacker lördag som denna?



Gårdagen innebar en lockig frisyr med massor av hårspray. Och när man sedan sover med det så blir det ganska rufsigt, för att inte säga... hemskt tovigt. Så idag blir det fram med balsamspray och bara lida, lida, lida.


Nu har jag hållt på med den där överraskningen tillräckligt länge, så det är faktiskt dags att den ska bli klar. Jag kommer nog att börja med detta, för föregående punkt på min dagordning är något jag bävar för (att borsta mitt hår alltså), och därför gör jag nog detta först! Så senare kan du förvänta dig att få reda på vad det är, Linnéa!


Jag har insett att min tvättkorg snart spricker för det ligger så mycket kläder där. Jag vet inte riktigt om jag orkar, men det står på min agenda och ska vara gjort innan solen går ner. Och det är i och för sig ganska viktigt om jag ska ha något att ha på mig i nästa vecka.


Det är underbart väder (himlans att jag glömde min kamera hos Maja igår.), och i ordet njuta tycker jag mig kunna ana sova, läsa, bada... ja, allt som är underbart helt enkelt.

Ja, och det var fredag igår. Kanske en fredag som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Tidig lunch och sen middag - och min mage sa ifrån ganska rejält. Så det blev tidig hemgång för min del. Jag svassade igenom hela Floda, och när jag väl kom hem till Mattias så satte jag mig och var tvungen att skriva av ett inlägg som min käre vän Albert ville ha publicerat på LUF Västs blogg, då Mattias Word inte gick att kopiera ifrån.

Sedan fick jag för mig att jag skulle lägga mig på sängen, klockan var väl tolv vid det laget, vilket jag gjorde. Och somnade. Vid ett klampar Mattias in och väcker mig, vilket i sig var bra, för vi (okej, han) var uppe hela natten. Det var jättemysigt. Kvart över fem kollade han på klockan och insåg att han skulle gå upp klockan halv sex för att åka på ett Folkparti-möte eller något sådant. Så vid halv sex somnade jag, och han fick gå upp och dricka kaffe och sätta sig på tåget till Åmål.

Jag vaknade tjugo i två och hann med tåget som gick kvart över. Vid stationen hittar man en del suspekta saker; bland annat silvertejp. Ursäkta om detta blir för internt - men det är så att vi är ett litet gäng tjejer kan man väl säga, som brukar köra på silvertejp istället för BH när det är party. Även ett par LIDL-påsar stod i trappan (jag tycker mig minnas att någon sa "jag köper alltid min blanddricka på LIDL"), tillsammans med en Gina Tricot-påse, båda fyllda med diverse skräp och tomburkar/flaskor.

Nu är det så olyckligt att jag glömde min kamera hos Maja, så inga bilder ännu. Utan förhoppningsvis har någon tagit hand om den, också får ni någon bild en annan dag.
Ja, där har ni min fredag.

Åh, så är det fredag igen, tack så hemskt mycket.
Jag sitter just nu i skolan, med ytterkläder på, och ska strax bege mig till Lerums Tidning (vår lokala tidning där jag bor). De hade hört lite om min blogg och även om LUF, så de ville göra en intervju - jättekul säger jag.
Efter det måste jag köpa present till Amanda, och sedan är det hem och fixa i ordning sig lite grann, ringa Linnéa, gå till Gabriella med Cornelia & Linnea och göra i ordning sig för kvällens tjejmiddag. Som ska bli jättetrevlig.

Förhoppningsvis hinner jag slänga iväg ett inlägg där i eftermiddag också!

Yay, då har jag min nya design här. Vad tycks?
Jag fick ett ryck och bestämde mig att jag inte ville ha den tråkiga, beige längre. Beige är ju så lagom, sååå.. trist. Så här har ni den nya - hoppas att ni tycker om den!
Bye bye old - hello new!

När jag fick veta att vi skulle åka till Universeum med klassen blev jag lite smått irriterad - där var man när man var liten, och det är sjukt tråkigt. Jag jämrade mig en hel del för min mamma igårkväll, för Universeum är ju inte min grej alls. Jag har redan sett allt som finns att se där.
Vi åkte in till stan.
Vi tog spårvagnen till Universeum.
Vi började med "Vattnets väg".
Och med kameran i högsta hugg och en linslus till kompis (aka David Hermansson, ni kanske vet vem han är?), så blev allt helt plötsligt väldigt roligt.

Äntligen kan man kommentera bloggen igen.
För tillfället håller jag på att fila på en ny, lite mer vårig design. Den kommer antagligen upp under dagen.
Min kamera ligger på laddning - ni ska inom kort få se en dagens outfit och även ett par bilder som jag tog idag.

Ja, nu när jag har lite tid över kan jag alltid städa mitt rum. För det ser fortfarande ut som ett bombnedsslag här.

Idag hamnade min insändare/mitt årsmötesuttalande i Lerums Tidning. Här är en länk.

Tack alla för all respons!

Just nu hatar jag blogg.se så hårt så att det är helt sjukt. Så sjukt, sjukt, sjukt mycket.

For your information - jag är medveten om att bloggen inte går att kommentera för tillfället...

Åh, jag är ju så skvallrig av mig. Och jag måste bara få berätta om det senaste skvallret i bloggvärlden: Katrin Zytomierska anklagar Blondinbella för att vara otrogen mot Nils. Jag roas faktiskt av det hela. Dock har jag ingen aning om ifall Katrin bara är dum i huvudet eller om det ligger något i det - för Isabella tar det riktigt hårt. Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga.
Men ja, skadeglädje är väl mitt andra namn (och snälla, förstå min ironi).
Men dessa bråk bloggerskor emellan - ni kan inte annat säga än att de är underhållande! Det bara måste vara ytterligare ett PR-trick...
Nu har Katrin tagit bort sitt inlägg, för hennes chef tyckte att det blev för mycket och att hon inte skulle skriva så. Eller var det kanske för att Blondinbella på sin blogg hotar med att föra detta vidare som förtal.

Om Blondinbella är otrogen så tror jag att jag mister all respekt för henne. Jag har tyckt att hennes blogg blivit sämre sedan hon blev hemmafru, eller vad man ska kalla det - hennes liv känns inte så roligt längre som det gjorde förut. Jag läser visserligen bloggen mycket fortfarande, och hennes ord är fortfarande min lag (och här får jag väl också poängtera att jag överdriver, för det finns alltid de som tror att jag är seriös). Men att hon skulle vara otrogen.. Nej, det trodde jag aldrig om henne och jag hoppas för Guds skull att det är lögn.

Jag sitter och håller på med en blogg för mitt lilla knyte, min kärlek, mitt barn skulle jag vilja säga. Något som jag vårdar med omsorg och som betyder i princip allt för mig - min LUF klubb. Haha. Förlåt, jag tar väl åt mig äran lite grann, det är verkligen inte bara min klubb. Men ändå. Som ordförande känner jag att jag kan få kalla det min klubb ibland i alla fall. Ja, så jag sitter alltså och gör en fin liten design. Det ska bli bra har jag tänkt.
Och i och med att klubben heter E20 så ska det såklart vara motorväg inblandat i designen. Så tänk er svartvitt med en touch av gråblå. Supersnyggt kommer det bli. Unisex också.

Också håller jag på med Linnéas överraskning. Jag har lovat min mamma att städa mitt rum också... Big time tråkigt.

Igår åkte jag ju som sagt till min pappa och åt middag. Mitt uppe i diskussion angående konflikten i mellanöstern med min far och farfar:
Jag - Jag vill ju påstå att FN gjorde ett stort misstag där. När det redan var en konflikt var det lite dumt att utropa det till Israel.
Pappa - Ja, självklart, det är nog historiens största tabbe.
Lillebror Hampus - Nehej - historiens största tabbe är att Claire i Heroes healar sig själv men hon kan ha hål i öronen. Det är historiens största tabbe, jag fattar inte att de inte har tänkt på det.

Idag ska jag träffa min pappa, världen bästa pappa.
Vi ska äta middag hemma hos honom, jag och min lillebror. Jag har inte varit där på helt sjukt länge. Jag funderar på om det var så att det var i julas. Det måste det ha varit...
However. Vi ska snart åka in till stan, jag och Hampus.

Linnea. Linnea är räddaren i nöden. Därför håller jag på med en överraskning till henne. Men sschh.
Och vad gillar Linnea bäst med min blogg? Jo, mina outfits. Som det har blivit sjukt dåligt med nu på senare tid. Jag får nog börja med dem igen. Och med tanke på att jag bar upp en av Linneas underbara klänningar igår så tycker jag inte att det är mer än rätt att jag visar upp det här.



Och vad gjorde vi igår? Vi, jag och Mattias åkte in till stan och mötte hans två kompisar Johanna och Åsa, och så satte vi oss på Cheers som ligger på Viktoriagatan. De hade supergoda drinkar, den godaste mjölkdrinken jag smakat efter Viktoria på Viktoria. Vi drog oss hemåt ganska tidigt, var hemma redan vid kvart i ett.

Än en gång kommer vi till det där med att klacka om skor. Inte kul, inte kul! Jag tycker verkligen att det suger med stort s. Jag ska dock försöka få min mamma att klacka om dem åt mig - för ärligt talat, det är en utgift som jag har så lite råd med! Jag har fyra par som behöver klackas om - fast jag tror att jag ska prioritera de jag gillar mest och sedan gå neråt. Är inte helt säker på att min mamma vill lägga drygt 400 kronor på att klacka om mina skor faktiskt...

However. Inte nog med det.
Jag städar. Jag städar. Gud vad jag städar. Jag har på senare fått höra att jag städar väldigt ofta. Ja, men det beror på att jag stökar ner ännu oftare. Och just nu så håller jag på att rensa och städa min garderob. Till min förtvivlan har jag upptäckt att jag inte kan hitta en Conversesko - vilket gör att det återstår en sko. En converse. Vad ska jag med en sko till? Aja, förhoppningsvis dyker den upp. Den ska dyka upp.

Igår åkte jag hem till Moa för att dricka lite vin och bara ha allmänt trevligt.
Vi stekte hamburgare som vi åt ute, och allt var hur mysigt som helst. Mattias tittade in vid 10. Jag tände ljus i Moas lägenhet och så satt vi där och bara pratade - jag tycker om att göra sådant!
Vi delade på en taxi hem, också sov jag hos Mattias.

Okej, nu när solen har börjat titta fram, knoppar poppar upp lite här och var, tussilagos och krokusar kan hittas här och var - vad kan man hitta hos Sanna? Jo, en liten gnutta inspiration till att fotografera. Ni minns väl i julas när jag tog alla frostbilder, som jag är otroligt stolt över faktiskt. När frosten slutade komma kom istället istapparna, och där fick jag mig ett par bilder. Men sedan kom det där höstliknande vädret och allt var bara grått, trist och blött. Inget roligt att fotografera där inte. Men nu - när våren nästan är här, om inte sommaren - så kommer även nya motiv att fotografera. Ni får inte allt på en gång, jag sprider ut det lite istället. Så - here we go.

Här har ni dagens Spotify playlist; det är en ganska lugn en, med massa gamla, härliga låtar:

Ayo technology - Milow
Cast no shadow - Oasis
Broken (Live) - Norah Jones
If I were you - Hoobastank
Same - Snow Patrol
Love is noise - The Verve
Scars - Papa Roach
Leave - JoJo
Lucky man - The Verve
What hurts the most - Rascal Flatts
Leave out all the rest - Linkin Park
Not too late - Norah Jones
Clocks - Coldplay
Echo - Incubus
Getting away with murder - Papa Roach
Stop crying your heart out - Oasis
Disaster Button - Snow Patrol
Let me go - 3 Doors Down
Generation Ex - Kent
One Day - The Verve

Förlåt för extremt dålig uppdatering. Men finns det inte inspiration så är det meningslöst.
Mitt lov hittills? Jo, det har varit perfekt. Det har varit superbra. Helt sjukt bra helt enkelt. Det har varit party, det har varit mysiga hemmakvällar med god mat och gott vin. Vi har gjort smoothies, vi har hyrt film, vi har legat i soffan och lyssnat på musik, ätit pizza, kollat i affärer, bara suttit vid köksbordet och inte gjort något alls... Detta passar mig utmärkt.

Just nu sitter jag självklart här, med en kopp te vid köksbordet. Och gör ingenting - vilket är helt i min smak. Läser lite GP, funderar på om jag vågar kolla kylskåpet ifall det finns mat till mig (för jag är den enda människan hemma i lägenheten just nu). Idag hade vi tänkt vara ute lite grann, typ sitta vid kanalen eller något, bara sola. Men här i Trollhättan regnar det. Så det blir antagligen inget med det.

Jag känner mig lite småensam så jag hoppas att någon kommer hem snart.

Jag är sjukt trött på allas kommentarer om att de inte är insatta i politik och därför inte kan bli politiskt aktiva. Vaddå - tror ni att jag kunde allt när jag gick med i LUF? Jag kan fortfarande inte en bråkdel av vad de andra kan. Men man lär sig - det är ju det jag vill, jag vill lära mig och förhoppningsvis bli riktigt duktig i framtiden!
Att jag inte hade en aning om något alls när jag först gick med (att jag inte har speciellt mycket mer aning om saker och ting vid denna tidpunkt...) - är inte det normalt? Man förväntar sig kanske inte att folk ska gå med och kunna allting. Vandrande uppslagsverk är knappt uppskattade, det leder främst till irritation.
Ska du sluta gå till skolan för att du inte kan allt? Ska du sluta spela fotboll för att du inte redan kan allt? Handlar inte livet om att utvecklas och att hela tiden lära sig nya saker? Eller du kanske tror att alla förväntar sig att du är född med alla kunskaper som du, ingen annan än du, tror behövs för att du ska kunna vara politiskt aktiv?

Jag ska berätta för er att när jag var med om min första LUF-upplevelse så var det en blandning av skräck och glädje, en blandning av ångest och nyfikenhet. Där satt jag, kunde ingenting, och de började fråga mig om vilken fråga som var den viktigaste för mig. Eh - ingen aning?! Jag var inte speciellt insatt då, så jag fick helt enkelt klämma till med något som jag skulle kunna tänka mig var intressant. Men nu - det går ju hela tiden framåt för mig. Till och med så att jag sitter och googlar en hel del på saker jag vill lära mig mer om. Jag vet precis vilka frågor som är mest intressanta för mig nu - skolpolitik och Sveriges rättsväsende.
Man ska inte vara rädd, jag är jämt rädd att folk ska tycka att jag är korkad om jag ställer frågor, vilket självklart resulterar i att jag sällan ställer frågor. Det tar även sjukt lång tid innan jag känner mig såpass trygg i ett sällskap att jag vågar yttra min åsikt. Men det kommer - successivt känner man sig trygg och säker. Jag tror att jag, i vissa sällskap inom LUF, aldrig kommer att känna mig trygg för att det är en sådan oförskämt pretentiös attityd. But that's life - och alla känner så. Och just den delen av LUF behöver jag i så fall inte överrösa med mina frågor om allt möjligt, utan jag ler och nickar istället - låter dem vara så där sjukt töntiga med akademikeruttryck och "hej-jag-vet-allt-attityder".
Min inställning är att jag har mina ståndpunkter idag, imorgon - om jag har fått ytterligare argument som motsäger det - så kan jag ha ändrat min åsikt. Jag låter inte stoltheten äta upp mig, utan är öppen för att kunna ändra mig själv och mina åsikter.

Nästa undanflykt till varför man inte vill engagera sig (hallå, det är framtiden vi pratar om!) är att man inte är intresserad av politik. Nehej... Nänä, visst. Men man tycker det är helt åt skogen att man får betyg i skolan. Man tycker att det är jättetaskigt att det bara finns grusplaner i sin kommun, och vill hemskt gärna ha en plastgräsplan. Man hatar tanken på att Sverige är med i EU, och man vill absolut inte ha euro. Man tycker att det är helt sjukt att man ska betala så hög skatt. Man kanske tycker att det borde finnas fler miljöstationer i  kommunen... Vad vet jag? Poängen är att det mesta som rör dig och ditt liv kan förändras till det bättre genom politiken. Politiken finns ju där för att skapa ett bra samhälle. Och om du engagerar dig så kan du få vara med och bestämma! Man skulle kunna tro att det jag tycker, det jag tänker - nej, men jag kommer aldrig komma någonstans med det. Men det är inte sant, varje röst är värd att lyssna till och varje åsikt ska lyftas fram.

Jag tänkte avsluta med att citera en skylt som jag såg på valdagen i USA:
"If you don't vote today, you can't complain tomorrow."
Jag tycker att det är väldigt tänkvärt - varje röst räknas, och även om en person inte kan göra allt så kan alla göra något. Du har ingen rätt att komma och klaga på samhället om du inte försöker påverka det.

Jag vet inte om jag under det senaste året har lyckats utveckla migrän, men den huvudvärken jag får då och då är allt annat än behaglig. Jag har riktigt ont nu också - det förvånar mig att jag ens kan sitta här i skrivande stund.
Ja, kvällen ser underbar ut - vackert väder, god middag hos Martina med härliga människor, och sedan vidare till Borås för att fira Joakim. Det lär bli jättebra och jätteroligt.
Men alla sådana här tillfällen till underbara kvällar kräver ju även en hel del förberedelse - så som paket som ska slås in, hår som ska fixas, make up som ska läggas, naglar ska målas, kameran ska rensas... Så jag tänkte lyssna på lite country á la Carrie Underwood på Spotify - men först av allt ska jag hoppa in i duschen och reda ut mitt skatbo till hår!

Det är en stressig fredag:
Först ska jag till skolan, helt ovärd dag med spanska och matte. Börjar 10.30 och slutar 12.50.
Efter skolan åker jag och Louise in till stan och köper present till Martina, som vi ska på middag till på lördag.
När presenten är inhandlad är det dags för mig att dra mig till expen, där Josefine väntar, så ska vi lägga över MaeLiz hemsida på egen domän. Förhoppningsvis tar inte det jättelång tid.
När jag kommer hem ska vi ha gäster.
Och sist men inte minst så ska jag hem till Mattias ikväll!

Hopefully hinner jag med att posta något annat inlägg än detta och musikvideon här under. Men vi får se.
Och snart är det lov - thank you God.

Jag är sjukt trött på att de i USA hela tiden kör med alla dessa uppehåll i serier. Två-tre episoder och sedan en månads uppehåll ungefär. Jag blir jättebesviken varenda gång jag går in på IMDB.
Igår såg jag i alla fall 20:e avsnittet av Gossip Girl i säsong 2, och det var sjukt bra. Det har gått lite i vågor med GG, men nu börjar det likna något igen - plus att jag har en stark känsla av att vissa gamla karaktärer är på väg tillbaka!
Och inte nog med det - gammal kärlek återupptas. Ni bara måste se det! Det är så sjukt bra!

Jag sitter, och har för den delen suttit ett sjukt bra tag, och väntar på mitt deklarationsbrev. Hur kommer det sig att vissa får det två veckor innan andra? Mamma hade någon teori om att de som tjänar mest får sitt först. Well, I dont know - jag vet bara att jag hemskt gärna vill ha mitt så att jag får se hur mycket pengar jag får i skatteåterbäring och om jag behöver jobba lite för att komma iväg i sommar ihop med Anna och Camilla.

Idag har varit en väldigt bra dag. Eller kanske inte själva skoldagen, för som jag har sagt ungefär 100 gånger det senaste dygnet - veckan känns sjukt ovärd. Vi gör i princip ingenting; lite betygssnack hit, lite håltimmar dit... Det enda som vi typ håller på med är en livscykelanalys (man ska följa en produkt bakåt, ursprung med mera, och vi har McDonalds hamburgare vilket betyder att vi ska hitta kossorna) och brott & straff-tema i svenskan.

Men efter skolan åkte jag i alla fall in till stan och träffade Katarina, en tjej som jag jobbade med ungefär 99% av sommaren. Jag träffade henne nästan varenda dag, och jag tycker verkligen att vi klickade. Trots att vi pratade varenda dag hade vi alltid något nytt att dela med varandra. Tyvärr har vi inte setts sedan i höstas, då vi båda slutade jobba på Cross. Men vi tyckte att det var dags att catcha up lite, så vi satte oss på Espresso House's uteservering vid NK (tack att det har börjats med uteserveringar, jag älskar det) med varsin macka och kaffe. Så satt vi där ett bra tag och bara pratade om allt vi har missat om varandra. Så underbart. Och nu ska vi snart ses igen, hoppas jag.