Den här staden är död. Låt oss måla den röd. Låt oss måla den blå.
Vi är bättre än grå.



Kör en liten get together med brudarna ikväll. I och med att jag jobbar i princip hela helgen och inte ska spendera pengar, så kan jag faktiskt ta en öl ikväll. Bara en Corona, njuta av att det är sommar och vara med goa tjejer. Det är jag värd.

Ord jag överanvänder i min engelska

Jag har insett att jag överanvänder lite ord när jag pratar engelska med mina aupairbarn eller aupairföräldrar. Eller anyone else för den delen också...

1. As well
Jag säger typ aldrig too, jag säger aswell hela tiden. Vet inte varför egentligen. Eller jo, från början var det nog för att jag tyckte det lät mer engelskt, så då gjorde jag det. Och nu har jag fastnat.

2. Mad
Det har liksom blivit översättningen av galet, som jag använder ganska ofta i min svenska... Så då har det blivit mad; it was absolutely mad, I just went mad osv. Asbra... låter i och för sig lite töntigt nu när jag tänker efter. Men ändå.

3. Bottom

Jag använder typ aldrig ordet rumpa på svenska. Jag tycker ärligt talat det är ganska fult. Men bottom används hyfsat ofta här, mest för att barnen vägrar sitta ner. Då blir det "On your bottom, please". Så ja, det överanvänds nog lite för mycket, för det sägs väl ett femtiotal gånger per dag...

Också har jag ju några fraser aswell, haha.


1. When I say -- it is ---
Till exempel "When I say no telly, it is no telly", eller "When I say go to bed, you go to bed". Och så vidare och så vidare... Fint va? Jag känner att jag säkert låter väldigt brysk. Jag undrar på allvar om mina aupairbarn ens gillar mig.

2. On your bottom, please
Som jag sa tidigare används detta ett femtiotal gånger om dagen, därför att barnen först börjar lyssna när man har sagt något typ fem gånger.

3. Can you listen to me, please
Ja, med tanke på fras nummer två så blir det också mycket fras nummer tre. Man säger ungefär "on your bottom, please... Can you listen to me, please? I said on your bottom! Can you please listen to what I am saying?"


The way you kissed me



Är verkligen helt förälskad i den här låten.

Our love feels wrong please wind it back
our love feels wrong cant hide the cracks
I guarantee you'll miss me cuz you changed the way you kiss me

Nya designen

Nu är den nya designen uppe, om det ser konstigt ut tryck f5.

En ny design kommer upp när jag lämnar London, den här är endast tillfällig.

Hur ska jag få plats?



Nu har jag provat att testpacka väska nummer ett - kabinväskan. Den får vara högst 23kg och jag måste kunna lyfta den själv. Utöver det får jag också ha en handväska men också en incheckad väska på 23kg. Hur som helst har jag då tryckt ner böcker, hårgrejer, smink (inte flytande), en handväska, kläder och allt möjligt i kabinväskan. Men ändå känns det som att det finns hundra saker kvar som ska få plats i min rosa resväska. Förstår ärligt talat inte riktigt hur det ska gå till, men till ska det. Får väl ta och slänga lite småsaker som ansiktsmasker, dålig ögonskugga från Primark, hårspray och så vidare. Men ändå, kommer det här funka? Jag har liksom slängt halva mitt rum nu, massor med papper, småsaker och skit. Vi får se helt enkelt. Det jobbigaste är nog att jag har fyra par skor (och då har jag ändå slängt tre par) som måste med hem. Jaja, nog tjatat om detta. Får väga kabinväskan och se om jag kan trycka i lite till.

Nya designen kommer upp inom kort! Och i samband med det har jag flyttat alla inlägg som jag har skrivit under min tid i London till en och samma kategori. Det skulle jag ändå göra när jag flyttade hem, och nu börjar jag förbereda mig ordentligt på hemfärd.

The creativity is flowing!



Smakprov på den nya, tillfälliga designen. Kommer göra en ny i samband med att jag flyttar hem.


Japp, igår satt jag och gjorde två designer. En tillfällig till mig själv (som jag inte är jättenöjd med, men är så himla trött på den här trädgårdsdesignen...) och ytterligare en designauktion som kommer upp på lördag när denna avslutats. Så, nu om ett par timmar tänkte jag launcha min nya design, men som sagt jag är inte nöjd. Och som sagt nummer två; jag hatar den nuvarande designen, så allt är bättre än den jag har nu.

Tack ❤



Ibland får jag sådana här fina mail (och var och varannan dag får jag fina kommentarer), och ni ska veta att jag blir jätteglad. Jag svarar inte alltid, men det går rakt in i hjärtat. Jag blir verkligen tårögd när jag läser att ni, som inte ens känner mig, bryr er så mycket. Ger mig tro på människor. Tack.

Designauktion #1



Då kör jag igång med designeauktioner. Här har ni nummer ett. Den är ljus, har en dropdown med startsidelänk, senaste inläggen, kategorier, länkar och kontaktknapp (där vi lägger in din mailadress). I headern finns tre bilder som jag har tagit (med andra ord behövs inga bildlänkar i copyrightsyfte). Profilbilden däremot är från weheartit, men den kommer troligtvis bytas ut till din egna. Om inte lägger vi till en länk. Bilderna kan vara 710 pixlar breda. Bloglovin'knappen kommer bytas ut mot din egna. Likaså profiltext (och profilbild, som sagt).

Regler:
- Betalning sker via konto på denna auktion. Vinnaren får ett mail med mitt kontonummer och designen installeras när den är betald.
- Startbudet ligger på 75 kronor, du kan buda vad som helst över det (dock inte 50-öre-bud).
- Buda bara om du är säker!
- Buda genom att skriva ditt bud i kommentarsfältet.
- Auktionen avslutas på lördag (2 juli) klockan 12 (svensk tid).
- Glöm inte mailadress - Superviktigt!

Klicka här för att se hela designen


SÅLD TILL ANNASRUM.SE FÖR 81KR

Fullkomligen älskar



Möjligt att det här är det vackraste och hemskaste jag har sett. Och det ger mig gåshud när jag känner igen mig på Londons gator. När hon sitter på gatan och man riktigt ser att ögonen svämmar över. Då svämmar mina över också. Man är lyckligt lottad.

En sneak peek på designauktionen



Här ser ni överdelen av designen. Det kommer bli dropdown och hela köret i den här, och startbudet kommer vara 75kronor! Billigt, va? Vi får se vad ni slutar på, men jag är ganska nöjd med designen hittills. Så, förhoppningsvis är den klar imorgon, och då kör jag igång och designar nästa. Ska försöka få ihop så många som möjligt nu under min sista tid.

Det som kommer gå att ändras (det vill säga det jag kommer hjälpa till att ändra) i designen är profilbild och profiltext. Hoppas att ni ser fram emot detta!

Vet ni vad...

Det har blivit lite för mycket pessimism i min blogg på senaste. Därför ska de följande 27 dagarna handla om design, inte enbart, men jag ska försöka fokusera på design. Jag håller just nu på med en bloggdesign som jag kommer auktionera ut (billigt startpris, så håll utkik!), och jag ska försöka göra videos. Så ingen mer ledsen Sanna, för jag blir trött på mig själv och mitt eviga tjat, och min eviga rastlöshet. Jag ska bli produktiv, effektiv och göra något utav min lediga tid istället. Något ni kan ta del av också!

Så, stay tuned, om ni vill få mer tips, mer design och allt det där som jag vet att majoriteten av er gillar min blogg för.

Ingenting är en dans på rosor



Jag får jämt kommentarer om att det måste ju ändå vara underbart att bo i London, det måste vara jätteroligt att vara i Europas största metropol. Jo, visst, klart det är det. Men det gör mig så frustrerad att ni tror att det här är en dans på rosor. Att man flyttar till ett annat land och att man bara kan plocka russinen ur kakan. Det funkar inte riktigt så, tyvärr.

Att jobba som au pair är det bästa jag har gjort, jag har utvecklats otroligt mycket i mig själv, jag har lärt känna mig själv, mina begränsningar och vad jag klarar av. Jag tycker att alla borde prova på det. Så länge man klarar av det. Men jag klarar inte det här längre, jag tycker inte om London längre. London tråkar ut mig, för jag har inget att göra här längre. Det som jag skulle kunna göra kostar skjortan (pengar jag inte har), och ingen vill ju göra det med mig. Ni kanske tror och tycker att jag beter mig väldigt barnsligt och att jag är patetisk för att jag klagar så mycket. Men, people, det är inte så att man kan välja bort allt det jobbiga. Man kan inte välja bort att man inte träffar sin familj, som man träffat var och varannan dag i hela sitt liv. Man kan inte välja bort att ens vänner är hemma och har roligt på Peace and Love, och allt vad de hittar på med. Man kan inte välja bort att alla som bott här, som jag har älskat att umgås med, som har gjort London till den vackra stad det är, nu är borta. Nu måste jag försöka skaffa nya vänner, och jag har drygt 25 dagar kvar. Min enda tanke är - what's the point? Så jag klamrar mig fast vid de jag har, och jag är bara rädd att det blir för mycket. För jag är en person som vill göra saker hela, hela, hela tiden. Jag sms:ar folk hela tiden och frågar om de vill göra någonting, och när man inte har det behovet som jag har av att göra det, så är det självklart att jag kan framstå som tjatig eller jobbig.

Jag hade kunnat bo på Fifth Avenue i New York, jag hade kunnat bo i Mayfair, jag hade kunnat bo i Paris. Men ingenting funkar, ingenting blir roligt om man gör det ensam, och det är någonting ni måste förstå. Ni måste förstå att London är inte roligt utan någon att dela det med.

Att bo på jobbet



Det gick just upp för mig varför jag alltid skriver att jag är rastlös. Jag bor ju på mitt jobb. Jag får inte den där känslan "Åh, vad skönt att komma hem och bara kunna koppla av". För jag är alltid hemma. Och jag är alltid på jobbet. Inte konstigt att jag jämt vill göra grejer. Bara något. Bara åka till Hyde Park och dricka en Corona, bara åka till Camden och äta mat. Bara åka till Primrose Hill och sola. Bara det inte är hemma, liksom.

Jag skulle säga att det är den största nackdelen med att vara live-in (det kallas så när man bor hos värdfamiljen man jobbar hos), att man liksom... Man duschar på jobbet, man äter på jobbet, man sover på jobbet. Det är som att bo på sitt kontor. Det är som att aldrig komma hem från jobbet. För man är alltid där.

Så halv, så svart, så vit. Men åh, så fint.



Är inte det här stämning så säg? Fick ett ryck och la in Daniel Adams-Ray senaste album i iPoden häromdagen, och jag har kört Svart på repeat sen dess. Missade den helt när skivan kom. Jag hade dock inte velat gå Finchley Road ner i solnedgången och nynna på den i mina pilotbrillor, jag vill inte åka tunnelbana till Camden och lyssna på den, jag vill inte gå bland alla höghus i Vauxhall/Victoria och känna tomheten, nej, jag vill sitta på mitt och Kajans fönsterbläck och se ut över Göteborg. Nej, vi kommer säkert inte ha en fin utsikt, men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om att jag sitter här och inte har något att göra, sitter och kollar på lite bloggar och ser att de har vänner. Det är något som saknas i mitt liv just nu. Ett par vänner. Klart jag känner folk som är kvar här, men det är få, och det är liksom... det är svårt när man typ aldrig har umgåtts innan, för man är rädd att de ska känna att man tar dem som en sista utväg, och tvärtom.

Jag vill hem nu nu nu! Hem till mamsen, papsen, min underbara lillebror, mina fina vänner, Göteborg och Sverige. Fantiserar om när jag åker till Heathrow dagarna i ända. Låt det gå fort...

Äntligen



Jag har väldigt svårt att uppskatta London just nu. Ingen som vill hitta på något (okej, Vanessa har varit här idag, men ändå...), jag kan inte spendera pengar, folk är allmänt knasiga. Har legat ute och känt solen steka sönder mitt ansikte idag, och sedan mailade mamma detta lyckomail - min bekräftade hemresa. Kvällen ska spenderas med att provpacka. Om fyra veckor vid den här tiden ligger jag och gosar med mamma och Hampus i soffan hemma på Bergåsavägen. Det är underbart. Och nästa vecka kommer pappa, mycket underbart det med. Så mycket kärlek jag kommer få här inom kort. Känner att jag har kärleksbrist. Och järnbrist.

4 veckor



Kan inte fatta att det gått 5,5 månader sedan denna bild togs...

Då återstår det fyra veckor, och jag räknar ner som en liten blå. Snart kommer Vanessa hit och käkar lunch så ska vi ligga ute och sola hela dagen. Kommer bli bra. Men först måste jag städa lite.
Kan inte förstå att jag har varit här i snart sju månader. Känns som det var nyss jag kom hit, skulle kunna vara en månad sen vi hängde på Monarch varje helg, skulle kunnat vara ett par veckor sen jag fyllde år. Det var som Joline sa igår; lika mycket händer i London på 8 månader som i Sverige på fem år. Det är nog sant faktiskt. Men snart är det tillbaka till det vanliga tempot, och jag gillar det. Vill ha lite mer trygghet, rutiner och vänner/familj i mitt liv.

Baksidan



Jag ligger och väntar på att solen ska komma fram till baksidan. Det är helt galet att det faktiskt är 29 grader(!) och klockan är inte ens nio. Värmebölja, frågetecken, ohja. Mindre kul att jag somnade runt fyratiden för att det var en bastu i mitt rum. Så därför ska jag lägga mig i en solstol ute på altanen och ligga där till pick-up-time. Vända på mig varje timme. Det blir nog bra. Så nu ska jag försöka fixa allt som ska göras innan jag kan koppla av.

Jag funderar på att börja göra designer igen, för 200-250kr/st, mest för att jag inte har något att göra här och min kreativa sida måste helt klart väckas till liv igen. Om du är intresserad, maila bloggdesign@sannasrum.se.

2 bilder från midsommaren i Hyde Park





Som sagt; jag har aldrig känt mig så svensk som i lördags när vi firade midsommar i Londons hjärta - Hyde Park. Man börjar verkligen uppskatta sin nationalitet, man börjar se den där kulturen man aldrig förstått är kultur tidigare, man saknar traditioner när man bor i ett annat land. Det gör i alla fall jag. Att komma tillbaka till "mellanmjölks-Sverige" kommer bli härligt. Jag saknar klipporna på västkusten. Jag saknar att träffa på folk jag känner i stan. Jag saknar att ha vänner i närheten. Det var som Helena sa igår; ibland får jag bara någon form av ryck och börjar prata svenska med engelska vänner/familjen. Jag vill att de ska förstå mig, för jag har inte samma vokabulär på engelska, jag kan inte dra lika roliga skämt på engelska. Jag är en roligare människa på svenska helt enkelt. Vilket bara är helt naturligt!

Som att bara kunna säga till exempel... "Så sjuukt galet" till ett tv-program. Försök översätta det så att det inte förlorar sin innebörd, men inte låter direktöversatt... Det ni.

Midsommarhelgen

BILDER FÅR NI I ETT ANNAT INLÄGG, JAG ÄR FÖR TRÖTT, DET ÄR FÖR VARMT OCH AAH, JAG ORKAR INTE LÄGGA UPP NÅGRA IDAG!


Vi har definitivt haft en bra midsommarhelg. Den började som sagt i fredags med alla förberedelser; mat, tårta, kransar m.m. Igår skedde en del missöden (jag tappade då ut all mat mitt på Oxford Street, sedan stod jag där och grät i ett par minuter med köttbullar, snaps och potatis över hela mig. Samt att mitt kort blev spärrat och värdföräldrarna hade glömt sätta in pengar till mig) Hur som helst. När vi väl kom till Hyde Park tittade solen fram, och vi hade det så bra man kunde ha det. Jag har aldrig varit så svensk som igår, det kan jag lova er. Det shottades vidrig Absolut (för att snapsen gick i backen nere vid Oxford Circus alltså), det åts äcklig sill, jag skämde ut mig och höll i dansen runt stången, gapade så att min röst nästan sprack, och skrålade ut pinsamma snapsvisor. Ja, det kunde liksom inte bli bättre. Jag var en dräggig svensk på midsommar helt enkelt. Och jag kände verkligen att dagen avslutades perfekt med lite pizza, ett glas vin och och Fizzy i mitt knä. Den lilla kissekatten gör mig galen, så söt den är! Och jajuste, Andrew var där också, haha, men katten var ju viktigast för mig. Drog mig hemåt vid tolv, sov på bussen hem och däckade efter ett par Vänner-avsnitt och några söta sms från kvällssällskapet.

Idag har vi hängt vid Ladies Pond på Hampstead Heath, vilket är en sjö som endast kvinnor får bada i. Kändes som att man förflyttats 100 år bak i tiden när man stod på kö för att få hoppa i vattnet. Allt var kontrollerat av kvinnliga badvakter, och man fick inte prata i telefon på solslänten, inte röka, inte dricka och aah.. Det var bara en skitrolig upplevelse faktiskt. Åkte hem och duschade (svettades som en liten gris i värmen), och åkte sedan till Camden med Helena. Vi åt lite kinesmat och satt och pratade i någon timme innan vi åkte hem igen. Nu har jag mest suttit och tagit det lugnt på mitt rum (som är en bastu), och ska lägga mig om en stund. Några Vänner-avsnitt och sedan blir det natten. Vaknade nämligen sju imorse och kunde inte somna om (så jag roade mig med FBI's 10-i-topp-efterlysta-lista, mycket intressant!)

o m f g



Underbart!. Även om morgonen var en katastrof som innehöll sånt där roligt som att tappa ut all mat och snaps mitt på Oxford Street och att mitt kort blev spärrat, så var det en underbar midsommar. Vi satt i Hyde Park i nära sju timmar, åt sill, potatis, lax, hovmästarsås och jordgubbstårta. Istället för snaps bjöd jag laget runt på Absolut Vodka (det var värt pengarna kan jag lova!). Vi åt tårtan runt sjutiden och sedan drog jag mig hemåt för jag var trött. Efter gråt, svett, vodka, dans och mycket annat var jag ofantligt sömning. Men fick ett litet sms precis innan jag gick ner i tunnelbanan, så avslutade kvällen med ett glas vin, pizza och Entourage i Pimlico. Mycket nice. Nu ska jag kolla Vänner och nana, funderar på om det blir Camden med Mimmi imorgon.

Ja, men då kör vi, eller?



Då är jag färdig, med en halvtimme to go. Dagen ser ut som följande; en snabbis till Oxford Circus för att börja med ölen, Joline kände nån som var in charge för en pub så de har öppnat lite tidigare så att vi kan ta oss en pint. Sedan vidare till Hyde Park. Vi ska möta alla klockan tolv. Efter det är det HP i sex timmar med öl, mat, dans, sång och svenskar. På kvällen har jag och Joline tänkt dra på Efterfesten på Bond. Tror det här kommer bli bra!

Ska det vá, så ska det vá



Mandys bild!


Jag är inte den personen som tycker om midsommarlunch, julbord eller påskbord. Det enda jag brukar gilla är köttbullar. Och om det finns lite räkor, rom, lök/gräslök och gräddfil så äter jag det också. Men resten är jag inte jättejätteintresserad av. MEN! Idag har jag slavat som en liten blå. Med Joline. Vi har alltså gjort en jordgubbstårta. Och sedan har jag stekt köttbullar, klippt gräslök, skalat räkor, hackat lök (läs; lipat lite), kokat potatis och ägg. Och lagt allt i fina påsar/folieformar. Jag är redo för midsommar. Bortsett från att jag måste duscha, raka benen och smörja in mig. Och prova outfiten en sista gång. Wiiihhoo!

Frisbeekaka



Joline har varit här i ett par timmar nu. Vi gjorde våra kransar för morgondagen och skulle sedan baka en tårta. Sockerkaksbotten med jordgubbar, jordgubbssylt, grädde och vaniljvisp. Men här började vi känna lite inspiration så Joline körde igång en vitchokladmousse istället för vaniljvispen. Man kan säga såhär... det blev inte lyckat, HAHA. Jag skrattade så jag var nära på att börja gråta. Sedan när vi tog ut sockerkakorna ur ugnen, då är fanskapen 1cm höga. VAD HÄNDE DÄR?! Så ah... men resultatet blev faktiskt bra i slutändan. Den står nu i kylen, på en Graziatidning, för allt ska vara disposal, så att vi kan slänga det när vi är klara. Ska hitta en skokartong att lägga den i. Nu ska jag städa upp i köket, sedan blir det till att skala räkor, hacka lök och klippa gräslök.

Hoppas att ni har en bra midsommar!

Den senaste veckan i min telefon


I lördags var vi hemma hos Mandy


I söndags roade jag mig med att kolla på folk i Camden på Starbucks takterass med en Mango Passion Fruit Juice (rekommenderas!)
Och jag målade mina naglar med inspiration från Cruella Deville, haha


I måndags öste regnet ner som bara den och jag åt middag med Vanessa på The Freemasons Arms i Hampstead.


I tisdags åkte jag till IKEA för att äta köttbullar och för att handla för midsommar.


Och igår var vi i Wood Green och sjöng karaoke, för det var Fias sista torsdag. Den svarta bilden är endast utfyllnad, haha.

Gosan







Åh, vad jag kommer sakna dig, Fia!

JUST DET!

GLAD MIDSOMMAR, SVERIGE!

Inte lika kaxig idag...



Nej, fem och en halv timmes sömn har väl kanske inte gjort mig till den piggaste av... något. Nu ska jag följa Freddie till skolan om nio minuter, sedan ska jag shoppa loss på M&S (potatis, dill, gräslök, jordgubbar, grädde och blommor. potatis, dill...). Jag hittade en knippe med björkgrenar i mitt rum imorse, måste varit på jakt inatt när jag tänkte att ingen såg. Björkar finns nämligen bara på tomter här verkar det som... Sssshh!

Åh, förresten, Capa & Kajan, vet ni vad jag gjorde inatt? Jag raderade alla spår av A! Inga nummer, någonstans, på några telefoner, på några lappar, ingenstans. Och jag sa hejdå. Var nu stolta över mig, kära bästisar!

Åh, för övrigt, karaoken igår var ace, men jag tror att jag sjöng mindre bra, HAHA. Men det vare värt. Mindre värt att Fia nu är struken från mitt vardagsliv. Usch, väller upp tårar i ögonen när jag tänker på det... HIMLANS! Fia, åk inte då. Snälla.

Här ska sjungas!



Nu drar jag mig mot Muswell Hill för att möta Stinalainen också ska vi ta en walk till Wood Green där det ska sjungas karaoke för fulla muggar! Talk to you later.

Lunch i Camden



Toodles! Drog mig en snabbis till Camden på middagsrasten, köpte på mig lite fler grejer till midsommar; tallrikar, bestick, glas och sugrör. Allt för 40spänn, grymt ekonomisk är jag! Hur som helst, åt en fajitas till lunch vid kanalen och åkte hem igen. Är så rastlös hela tiden så måste göra grejer 24/7.

Kvällen bjuder på Karaoke i Wood Green, vilket ska bli kul. Och intressant, haha. Sista gången jag träffar Fia på... jag vet inte ens hur länge. Vilket är tråkigt, men that's the au-pair-life. Jaja, nu ska jag fortsätta jobba!

Que Veux Tu?



Klänning - New Look | Kofta - H&M | Klocka - Gant

Att äta inför sin värdfamilj



Jag tror ärligt talat inte att jag träffat en enda au pair som känner sig bekväm med att laga och äta mat inför sin aupairfamilj. Inte jag heller för den delen. Har börjat äta mycket mindre sen jag flyttade hit (vilket man kan se som både positivt och negativt i och med att jag annars äter jäkligt mycket, för att jag är en "jag-äter-för-att-det-är-gott-inte-för-att-jag-är-hungrig-person"), mest för att jag alltid bara äter en portion och inget mer. Jag vågar inte ta mer mat, även om jag blir tillfrågad. Det kommer som en reflex, det där No-thank-you-I'm-good:et. Vanessa och jag pratade mycket om det när vi hade dejt i måndags, och vi pratar nästan alltid om maten när vi ses.

Anledningen till att jag skriver detta just nu är för att jag sitter i soffan, känner mig lite svimfärdig för att jag inte ätit lunch, men jag kan inte med. Inte när de är här, tittar på, ser vad jag plockar fram, vad jag använder till min mat. De säger aldrig någonting, men ibland kan man bara få för sig att "himlans, jag kanske inte borde tagit den där avokadon/kycklingfilén/infrysta köttfärssåsen". Det är det svåraste med att bo i en familj tycker jag. Maten.

Miscalculated



Två nya skönhetsprodukter
Mascara - Hypnôse/Lancôme, Self tan gel - Garnier


Ja, än en gång har jag misskalkulerat lite hur mycket pengar jag använt de senaste dagarna. Man glömmer alltid av det himla Oystercardet, som man fyller på för jämnan. Med tråkigt mycket pengar. Så det blir ingen tripp till Scandinavian Kitchen. Inte den här veckan i alla fall. Tur att jag köpte på mig lite grejer från IKEA igår. Det blev för övrigt:
Gravad lax, hovmästarsås, räkor med skal, tångjärn, senapssill, löksill, gräddfilssill, mazariner och köttbullar. Jag och Stina ska också dela på en flaska snaps (hur ska det här gå till är frågan?) och sedan köpte jag lite sourcream & onionchips till mig själv (som var en stooooor besvikelse, smakade mer som Walkers Onion & Cheese än sourcream, det ska ju vara lite... syrligt liksom!). Hur som helst! På fredag blir det till att köpa potatis, gräslök, dill, jordgubbar och vispgrädde.

Jag saknar...



Mamma & pappa. Min säng. Att kunna göra fler spontana grejer. Lillebror. Iphonen. Ett fungerande objektiv till kameran. Räkor på fredagkväll. Min garderob. Mina vänner därhemma. Tjejkvällar. Att kunna ta hem vem man vill, när man vill. Köra bil. Att umgås med killar. Linn & Petra. "Svensk pizza". Allsång på Skansen. Att kunna svänga ner till Hemmakväll och köpa lösgodis, sourcream & onion eller ostbågar. Mormor & Morfar. Att kunna sitta på en uteservering i Göteborg en varm sommarkväll. Att höra "häng upp handduken är du snäll". Att kunna gå in på Camillas, Hampus eller Fredriks rum på kvällen och bara hänga. Ice Age på svenska. GB Gräddglass. Hypen när man äter jordgubbar. Att bada i havet. Vakna till ett tyst hus. NRJ & Sveriges Radio. Köttbullar & rödbetssallad. Ett nio-till-fem-liv.

Mycket midsommar...



Den här outfiten kommer det bli för mig på lördag i Hyde Park. Antagligen tillsammans med min favoritkofta från Fat Face.. Klänningen kommer från H&M, är väldigt enkel och passar min plånbok. Och skorna är självklart från Converse. Tror det kan bli sött ihop. På fredag kommer Joline hit också ska vi göra kransar och baka jordgubbstårta. Midsommar kommer bli grymt. I'm sure about that!

Scandinavian Kitchen



För att ha saker att göra denna vecka har jag bestämt mig för att åka till både IKEA och Scandinavian Kitchen. Idag är jag lite sugen på det sistnämnda, men grejen är lite att jag vet att jag kommer spendera alldeles för mycket pengar där. Vilket inte alls är meningen. Och det gör saker och ting lite småjobbiga. MEN ÄNDÅ! Jag ska alltså handla för midsommarafton och Stina har sagt att hon vill ha senapssill och Norrlandsguld. Vi får se vad jag hittar. Jag funderar dock på om det är värt att köpa nubbe när jag faktiskt inte ens dricker det... Får ringa och prata med henne och se vad som händer. Hur som helst! Ska försöka göra midsommar till den bästa midsommaren någonsin. Då spelar det egentligen ingen roll hur mycket pengar man spenderar.

YAY! Nu spydde mitt sjuka barn bredvid mig i soffan...

Godmorgon



Då är klockan lite mer än tjugo över sju och det är bara jag och Freddie uppe. Ben är sjuk. Så det blir VASB idag - vård av sjukt barn. Därför äter jag frukost med Fredaleur. Kunde inte sova igår heller, hade alldeles för mycket mat i magen... Åt på The Freemasons Arms i Hampstead med Vanessa och tog ett glas vin. Gud vad gott det var, men galet vad ont i magen jag hade efteråt. Jaja. Back to work!

Midsommarplaner



Sist jag firade en ordentlig midsommar var 2008, då vi var ute på Käringön.
De senaste åren har det blivit inte så midsomriga firanden. Så på lördag kör vi!


I och med att Midsommar inte är en högtid på samma sätt här som i Sverige kommer vi londonsvenskar fira på lördag då fler är lediga. Midsommarstång och firandet tar plats i Hyde Park mellan 12 och 6. Ska bli fruktansvärt roligt! Är väldigt taggad. Imorgon eller på onsdag ska jag ta mig en tripp till IKEA och inhandla en massa grejer till vårt firande; sill (som jag inte äter...), snaps (som jag aldrig druckit, men det får bli ändring på det nu, haha), köttbullar, Mariestads och en massa annat. På lördagmorgon tänkte jag fixa en jordgubbstårta också. Åh, jag är verkligen huuur taggad som helst för det här firandet!

So sleepy I could probably die



Idag är jag långsam. Långsam och trött. Kunde inte sova igårkväll, för jag låg och tänkte på... mat! Jag åt lunch där vid ettiden någon gång, sedan skulle jag träffa Vanessa i Camden, men hon försov sig så jag slutade på Starbucks takterass där jag spanade på människor i en timme med min favorit - Mango & Passion Fruit Jucie. Sedan åkte jag hem, sov en stund för det var planerat bio på kvällen, men även det ställdes in. Så jag la mig där vid niotiden men kunde absolut inte sova för jag låg bara och tänkte på en massa god mat. Vid elva gick jag ner, åt en morot, en toast och en babybell och tänkte att varm mjölk ska ju vara bra. Dock dricker inte jag mjölk, speciellt i varm mjölk, men tvingade i mig en kopp ändå. Det var lika äckligt som befarat. När jag väl kröp ner under täcket igen somnade jag som en liten gris. Note to self; ÄT MIDDAG!

Ännu en helg där jag flippar ut



Såhär såg jag ut igår...



... och så här ser jag ut idag!


Herrejesus Kristus, kan du ge mig ett break? Kan du bara låta mig få vara ledig från mitt liv lite grann? Jag känner att jag hanterar i princip allt fruktansvärt dåligt för tillfället. Jag är dum, om man nu vill uttrycka det så. Det är inte speciellt stabilt. Funderar på om det är för att jag är så stressad över att flytta hem igen. Lämna allt här. Fast jag vet att det kommer aldrig bli detsamma att komma tillbaka.

Nu ringde värdföräldrarna och sa att de måste åka till sjukhuset med den lille som har skurit sig i foten. Vilket betyder att jag jobbat varenda dag den här veckan. Jag är både psykiskt och fysiskt utmattad, kan jag lova. Edit: nee, nu behövde jag inte vara hemma.

3 timmar till helg!



Åh vad jag saknar min älskade lillebror


Då vart det tre timmar kvar av min arbetsvecka, och snart är det helg. Det första jag ska göra är att slänga mig in i duschen, göra hårinpackning och sånt där roligt. Sedan blir det till att ringa Fia, Stina, Vanessa och Jonatan, kolla vad planerna är ikväll! Blir antagligen näst sista utgången med Sofia, vilket är gaalet tråkigt. Men på torsdag hoppas jag definitivt på karaoke! Haha. Barnen sitter och spelar Dora The Explorer på datorn, och snart kommer en klasskompis pappa och hämtar upp Ben som ska på kalas. Så de sista timmarna är det bara jag och Freddie. Vi får se vad vi ska hitta på!

Brottsplats: Försvunnen


Jag har lite småkul med Photo Booth...

Har legat och lipat till Without A Trace i ungefär en timme nu. På något sätt kändes det så nära, familjesituationen var nämligen exakt så som den är i min värdfamilj. Jag vet att jag nämnt tidigare att jag tar hand om ett barn med speciella behov, och den försvunne pojken hade samma behov. Det var som att titta på min lille pojke, och hans bror. Fruktansvärt. Och det går upp för mig, speciellt efter en kväll som denna att jag är helt förälskad i mina underbara killar. Ben somnade i mitt knä idag, låg och gosade framför Handy Manny, medan jag och Freddie kollade på TV, spelade kort och lekte med lego nu på kvällen innan vi gosade ner oss i sängen och läste hela tre böcker.

Nu ska jag poppa en skål med popcorn och kolla på CSI: Miami. Vi har tyvärr inte filmkanalerna, och jag orkar inte börja bråka med TV och DVD-spelare.

Bubbelgum



Haha, så sjuukt härliga!

5 saker du inte visste om mig



Innan jag somnar måste jag göra något... Alltså läsa, kolla på TV, någon serie på datorn eller liknande. Annars kan jag inte komma till ro. Nu på senare har jag börjat sätta in timern på TV'n och somna till något trevligt program. Mest för att inte alla tankar ska komma inpå; som att jag åker hem snart, att jag ska flytta hemifrån, vad ska jag göra i framtiden och allt sånt där. Då kan jag ligga vaken tills långt in på småtimmarna.

Jag skriver mina inlägg i HTML-redigeraren. Japp, när jag började använda färgkoder i inläggen så bestämde jag mig för att nu så börjar jag skriva alla inlägg i den redigeraren. Det betyder i princip att jag behöver använda html-kommandot för fet text, kursiv text, byt rad osv. Funkar bra, känns som att jag lär mig mer och allt sådant. Bilder laddar jag upp och lägger sedan in i en bildkod.

Jag sover om dagarna. Det är nog en väldigt dålig vana, att sova middag. Men jag tror helt enkelt att det beror på att jag inte rör så mycket på mig förutom på helgerna, jag får inte i mig den bästa maten (jag har heller inte råd att få i mig bra mat...) och jag tror det saknas en del vitaminer i min kropp. Undrar hur den ser ut på insidan. Hmm.. Hur som helst; det ska bli ändring på det så fort jag kommer hem.

Jag är en person som behöver utrymme. Vilket per se inte betyder att jag tar mycket plats, men jag är en sån person som verkligen njuter av att vara ensam, att göra saker själv. Ibland bara få sitta med min iPod på tuben och fundera på en massa saker. Sällskapssjuk är det sista jag är, men däremot kan jag bli rastlös då och då.

Jag slår alltid upp ord jag är osäker på. Är jag osäker på hur ett ord/talessätt stavas så slår jag upp det i google. Jag hatar att stava fel, och skäms ordentligt när jag gör det, så därför gör jag alltid det. Felstavningar och särskrivningar vill jag helst inte vara den som gör.

Ja, just det...



Glömde ju helt av det faktum att jag jobbar kväll ikväll för värdföräldrarna ska iväg på någon parkfestival. Vad brukar jag göra då? Jo, jag brukar ju gå ut så fort de kommer hem. Men... den här helgen jobbar jag även lördagmorgon. Ganska oskönt faktiskt, men samtidigt så handlar det här jobbet om att ge och ta, och att vara med Freddie en lördagförmiddag är inte helt fel. Bara han och jag, jag tror det kommer bli mysigt. Funderar på om jag ska baka lite kakor som han kan dekorera, sen kan vi leka med lego och han kan spela lite på Wii:et medan jag tar det lugnt och städar.

Det enda osköna är ju att det är Fias sista helg, och jag vill ju vara med henne massor nu! Vet inte när vi ses igen, liksom. Men, life is life, och det blir vad man gör det till! Imorgon har jag helg, och vi får se vad den bjuder på.

FREDAG!


Nero - Guilt


Aggro Santos ft. Kimberley Walsh - Like U Like


Chris Brown - Beautiful People


Lady Gaga - Bad Kids


Dev ft. Cataracs - Bass Down Low


Far East Movement ft. Snoop Dogg - If I Was You (OMG)


Britney Spears - I Wanna Go


The Saturdays - Notorious


Märker du hur fort det går?



Känns som att det var förra veckan jag hade 72 dagar kvar i stan med stort S. Eller stort L - London. Min lilla bebis London. Åh som jag har haft det roligt här. Och helgen var misslyckad men samtidigt så fruktansvärt rolig. När tjejerna smugglar med sig rosa vodka in på Monarch, man får tequila utan citron och salt, man häääver i sig Blue Lagoon och bara njuter av livet - ja, då är det bra! Det bästa jag vet är att sitta på söndag eller måndag och bara rågarva åt vad man har gjort. Det gjorde vi vid slussen i Camden i måndags, jag, Fia och Stina. Jag skrattade så otroligt mycket när minnena från lördagen började komma tillbaka. Saker man sagt, saker man gjort och allt sånt där. Ja, då älskar jag mitt liv. Spelar ingen roll om det är något pinsamt; för det är lika kul ändå. Om jag skäms, jaja, det spelar ingen roll för någon annan fick sig förhoppningsvis ett gott skratt.

Att vinka in en taxi klockan sex på morgonen i London... Då känner man sig faktiskt ganska lyckligt lottad, både för att man har råd med taxin och för att det känns metro! The only thing I see is beautiful people, oooh don't you know, don't you know, beautiful, don't you know?

Sommarnatt



Åh, får ni också känslor ibland att ni skulle vilja vara någon i en sång? Jag har ju alltid velat bo i Stockholm, för det finns så mycket mer känsla där. Och de flesta svenska låttexter utspelar sig däruppe i min fantasi - Sarah, Vem tänder stjärnorna, Sakta gå hem genom stan och inte minst sommarlåten nummer ett; Stockholm i mitt hjärta. För att inte tala om Oskar Linnros och Veronica Maggios låtar... Jag har börjat lyssna massor på sånadär svenska sommarhits från 80-/90-talet, och jag älskar det.

Och vem vill jag vara? Självklart vill jag vara Sarah. Jag vill bo i min lägenhet, vara lite mystisk och att trevliga män ska vilja dejta mig. Inte en massa pundhuvuden som verkar vara det enda London har att erbjuda mig. Är de inte schizofrena och sjuka i huvudet (okej, det är en möjlig överdrift där, men ändå), så är de stalkers, eller rentav pinsamma. Nej, mina planer styrs mot Stockholm. London skulle vara underbart att leva sitt liv i. Men när man är uppvuxen med att pappa har GES i skivhyllan och man lyssnar på en massa stockholmare som gnolar sina melodier... Då vet man att Håkan Hellström har fel - Stockholm kan visst bli min stad!

London blev aldrig romantiskt för mig. Jag fick en enda mysig dejt, med Andrew, och det av ungefär fem stycken. Vad säger att det helt plötsligt skulle dyka upp en trevlig man och ta mig till Primrose Hill i solnedgången med en flaska rosé, jordgubbar och ost? Inget. Så därför snor jag åt mig Håkans låttext istället och säger London blir aldrig min stad.

Haha, vilket knepigt inlägg det här blev...

Fler frågor

Moa frågar:
1. Varför valde du att bli aupair?
2. Varför London?
3. Gick du via ex STS eller annan organisation? Bra/dåligt?


Sanna svarar:
1. Min mamma var au pair i min ålder och har alltid berättat om hur bra det var. Sedan åkte min plastsyster Camilla till Australien för att vara au pair. Så jag vet inte, jag blev väl inspirerad och tyckte att det var ett lätt och smart sätt att komma utomlands och lära mig engelska.
2. Australien blev Camillas land, och USA lockade inte. Jag läste spanska i flera år, men det lockade liksom inte riktigt heller. Det var egentligen av flera anledningar; den brittiska accenten (en kille skulle ju kunna vara hur ful som helst, hur äcklig som helst, jag skulle ändå falla för hans dialekt! Haha), att det är nära hem om det skulle gå åt skogen, att det är nära hem om jag längtar hem och vill ta en weekend i Sverige, och att jag älskade London från första stunden jag satte min fot här.
3. Jag gick via aupair-world.net vilket är en förmedling via internet, men inte en agentur. Allt är upp till dig och familjen. Fördelen är att man snackar ihop sig med en familj, inga mellanhänder utan man vet liksom lite vad man får. På en agentur så mäklar de ihop dig med en familj, vilket jag ser som en nackdel. Dessutom har jag från flera håll (både via au pairer och värdfamiljer) hört att dagens agenturer främst är ute efter att tjäna pengar och därmed inte bryr sig så mycket om sina kunder. Det kostar också otroligt mycket pengar att åka via agentur. STS ställer också höga krav på au pairen, jag tycker snarare det är viktigare att man klickar med familjen och klarar av att ta den kritik de ger, inte att man har suttit barnvakt hos grannarna i 200 timmar. Kort och gott - kör på aupair-world.net, det är grymt. Jag är supernöjd!

Kajan och jag!



Kajan och jag har haft en riktigt het eftermiddag med våra appar på telefonerna. Eller, specifikt en app - Whatsapp. Det är den som gör att jag kan hålla kontakten med folk via sms hem till Sverige utan att bli ruinerad. Och jag kan inte hjälpa det, men jag står liksom och småskrattar för mig själv när jag skickar iväg mina meddelanden, och skrattar lika mycket åt hennes svar. Vi är verkligen soulmates, hon och jag. Min älskling. Vi ältar allt tills det endast är smulor kvar av verkligheten, vi skrattar åt att vi båda är så otroligt patetiska. Det bästa som finns är att få ett "tönt", eller "pucko" av Kajan på Whatsapp, då kan jag skratta hur länge som helst. När vi planerar hur vi ska lägga upp strategiplaner på hur vi ska få killar, eller hur vi ska bli av med dem. I worddokument. Eller när Kajan börjar med sin längd-obsession (killar får absolut inte vara kortare!)

Ni vet när man har en vän som alltid får en på gott humör, som alltid lyssnar, orkar med en när man tjatar sönder samtalsämnen, försöker se allt ur ens eget perspektiv och bara är bäst. Sån är Kajan för mig. Och jag älskar för övrigt den uuuuursnygga bilden på oss. Skulle kunna ligga här i en timme och skratta åt den.

It's true ❤


Gick omkring i ditt kvarter tills det blev för kallt
Tänkte ut en dialog mellan oss och allt



Jag försöker skriva någon form av inlägg där alla mina tankar ska få plats. Men det går inte riktigt. Så jag lyssnar på Satan i gatan istället och tänker att jag har 40 dagar kvar i London, och det ska jag göra det bästa av.

Jag minns bara allt det bra
allt som var du och jag
men aldrig, aldrig
kommer allt tillbaks
aldrig, aldrig
allt som var du och jag
aldrig, aldrig
kommer allt tillbaks
aldrig, aldrig
men jag glömmer aldrig bort vad du gjort

2 frågor



Läsarfråga:
1. Är lite nervös över hur första dagen med min au pair familj kommer gå till.. börjar man jobba med en gång då jag kommer anlända mitt på dagen eller får man oftast tid att installeras sig och jobba dagen efter? Hur var det för dig? Tyckte du att det var jätte jobbigt att helt plöstligt befinna sig hos en okänd familj och kände du press över hur barnet skulle reagera, om han/hon skulle tycka om dig eller så? Kan du inte lite fort berätta om hur det kändes första dagen, vad du tänkte och kanske ge tips på hur man ska komma igång med arbetet och tips på vad man ska tänka på de första dagarna, hur man ska bete sig osv.
2. Sen undrar jag även om Spotify finns i England? Har fått för mig att det inte gör de..

Sanna svarar:
1. Under min första dag jobbade jag inte. Jag kom på en vardag, så att jag hade hela dagen på mig för att kunna installera mig i mitt rum och sådär medan barnen var i skolan. Sådant är ju individuellt för varje fall, och det gör man upp innan. Så det är bara att slänga iväg ett mail och fråga. Inga frågor är dumma frågor. Jag tyckte självklart att det var lite olustigt till en början, innan jag lärde känna dem, men min värdfamilj är otroligt välkomnande och vi åt middag tillsammans andra dagen och satt och pratade ett par timmar. Mer om hur det var för mig kan du läsa i min kategori Au Pair.
2. Ja, Spotify finns här. Antingen får du ha kvar att du bor i Sverige och då be någon som bor i Sverige logga in varannan vecka, eller så ställer du in på att du bor i UK och har då engelskt Spotify. Skillnaden är att det är andra upphovsrättslagar här, så därför finns inte all musik som finns i Sverige, och tvärtom. Sedan måste du antagligen ha engelskt bankkort för att kunna betala för Premium. Lycka till med allt!

Sometimes I feel you should be crawling back to me



En paus i pausen?
Har i alla fall fastnat stenhårt för denna låt!


Nej, men de flesta vet väl att jag är ganska velig av mig, och nu verkar jag ha hittat något som kanske passar mig. En plan. Tänk att jag på ett dygn kan skapa mig en ny plan för livet och hitta något att sträva efter. Jag har till och med börjat kolla på skolans hemsida, ska skypa med en kille som gick där förut och få lite tips och allting. Om allt går som planerat är jag tillbaka i London om mer eller mindre än ett år.

Jag börjar inse att Sanna Preifelt är en person som vänder lika fort som vinden, som byter inriktning lika ofta som underkläder. Och vet ni vad? Människor kan få störa sig hur mycket som helst på det, men jag gillar det. Jag gillar att jag alltid lyckas hitta en utväg, utan att förstöra för mig själv. Jag är absolut inte klar med London. Och blir det inte London så blir det världens näst vackraste stad - Stockholm! Jag måste ju fundera på vad jag vill, för jag kan inte leva mitt liv för någon annan.

I'm afraid to try, but afraid to never know



Was afraid to try and afraid we'll fall again
Crashing down from the sky, you know
Had a hill to climb but with you my heart will mend
That's the one thing we all wanna know


Hej hörrni! Ledsen för tyst helg, men vi hade inte wifi på hotellet vi bodde på. Och jag tror inte jag kommer berätta något om vad som hänt den här helgen. Det är något man bara vill glömma.

Därför blir det paus nu. Jag önskar att jag kunde pausa mitt liv. Pausa och komma på vad jag ska sträva efter nu. Jag hade en plan, men den inkluderade andra människor som inte längre kommer finnas i mitt liv, och nu måste jag hitta på något nytt. Fördelen är antagligen att jag kan göra allt i min takt. Nackdelen är att jag är ensam. Fast jag är ganska duktig på att vara ensam, och klarar mig bra.

Och även om jag är ensam nu. Även om jag kommer vara ensam under en lång tid här i London, så vill jag inte åka hem.

Jag är ganska säker på att London kommer bli mitt hem igen under de kommande åren.

Vi hörs när livet ter sig lite bättre. När jag inte längre får ångest av att göra annat än att titta på Vänner på datorn. När jag inte ens klarar att gå in på aftonbladet utan att känna mig misslyckad.

Camden



Sitter och väntar på att min värdpappa ska komma hem från jobbet så att jag kan få gå ut. Ska till Camden och dricka öl med favoritkillarna! Frågan är i och för sig om de lyckas ta sig till Camden, Stansted - Golders Green gick ju i stöpet lite grann, haha. Men med min fina karta borde de verkligen klara av det. Vi får väl se. Och dääääär kom min värdpappa hem! Seee yaaaa!

3 timmar



Om tre timmar sitter jag och äter lunch med världens bästa vän och världens bästa pojkvän. Kan ju inte bli bättre. Nu tänkte jag att det skulle bli en galet bra helg, med mycket öl och god mat, och till och med solen är här!

Har precis strukit klart och sett fyra avsnitt av Vänner, ska upp och duscha och städa mitt rum.

...

Det känns inte som att jag har något att blogga om längre. Folk lämnar London på löpande band, vissa kommer tillbaka utan att höra av sig. Min kontaktlista i telefonen krymper och krymper och för varje nummer som tas bort i samband med en flight till Sverige blir jag lägre, ledsnare, ensammare. På veckorna sover jag bort dagarna för att det ska gå snabbare, på helgerna hittar jag på saker hela tiden för att tiden ska gå snabbare. Så på veckorna orkar jag inte blogga, på helgerna hinner jag inte blogga. Nu kommer Capa och Joakim om 16 timmar, vilket är sjukt nice. Jag längtar.

Notting Hill Gate



Åh, jag är ganska duktig ändå. Sitter och planerar helgen för Joakim och Capa, ritar kartor och beskrivningar om hur de tar sig till hotellet från där jag bor och allt sånt. Känner mig kreativ och duktig, haha. Tänk att de kommer i övermorgon!

Rutiner



Efter ett par jobbiga dagar bestämde jag mig för att jag var värd en riktigt onyttig frukost. Så here we go; det blev varm choklad med choklad- & vaniljmarshmallows och en skål med yoghurt, müsli och bär. Gott vare i alla fall!

Sista half term är över, vilket på sätt och vis är skönt för då får jag tillbaka mina rutiner, men å andra sidan var det fruktansvärt jobbigt imorse när Freddie bara grät hela morgonen för att han inte ville gå till skolan. Allt var bara jobbigt. Till och med lillkillen försökte uppmuntra storebror med "Men dina kompisar kommer ju bli jätteglada att se dig!". Men inget bet på Freddie. Hoppas att det blir bättre, hade varit jobbigt om sista terminen hade bestått av sådana här mornar. Det gör mig ledsen, det gör föräldrarna ledsna, och inte minst barnen. Jag vill inte vara den au pairen de minns för att jag skällde och tjatade jämt och ständigt. Men det är svårt. Det är svårt när det är jobbigt.

Många frågar...



...om typsnitt. Här har ni ett litet kollage med tips!

Quotes


Regel nummer ett; lugna ner dig, ta dig samman



Det bästa som finns är att få beröm av sina föräldrar. För när de ser mig som en vuxen person som kan lösa mina egna problem, då är det ju faktiskt så. När jag hade min incident vid Bens skola tidigare idag, pratade jag med mamma. Tårarna rann och jag hade verkligen panik. För som jag skrev så handlar det om att inte vilja framstå som någon som inte tar ansvar och sånt där.

Men till slut insåg jag vad problemet var; det hade gjorts en dubbelbetalning till min teleoperatör. Därför saknades det massa pengar. Nu är det löst, via twitter dessutom, och pengarna kommer tillbaka till mitt konto inom 14 dagar.

Att lösa problemen själv och att klara av det själv, är den bästa självbekräftelsen som finns. Den bästa egoboosten. Så jag börjar tro att jag kan klara av mig själv och mitt liv. Och det känns bra.

Bristningsgränsen

Nu är det inte bra, inte bra alls. Känner att jag de senaste dagarna varit sådär svag och ledsen, igår låg jag till och med och grät på skype liksom. Jag orkar inte att jag inte äter ordentlig mat, att jag inte sover tillräckligt, att jag mår dåligt av att äta inför min värdfamilj, laga mat inför dem och allting. Jag skäms liksom. Inte för att jag skulle äta mycket eller något, utan för att det är deras mat. Inte min.

Nu idag drogs allting till sin spets när det helt plötsligt fattas £60 på mitt konto, när jag ska hämta Ben i skolan. Jag får alltså, efter att ha kontaktat banken om vad det är för fel på kortet, försökt hitta någon form av lösning, gå fram till en mamma i skolan som jag träffat några få gånger och låna en pund av henne. Det är inga pengar, men fyfan vad jag grät. Det var så pinsamt så jag höll på att dö, jag ville ärligt talat gå under jorden. Det är så fruktansvärt jobbigt att framstå som någon form av slarvmaja inför alla dessa människor. Jag kollade kontot innan jag gick, och när jag kom till skolan fattades det 600kr! Det är galet. Det är så att jag börjar gråta igen. Ikväll tror jag att jag ska försöka få ur mig alla de här jobbiga känslorna. Det finns inga blandade känslor inför hemgången längre. Nu vill jag bara hem. Har gjort mitt och det här är bara jobbigt. Men jag klarar sju veckor till.

Jag vill ha en kisse



{ we it }

Den som ger mig en katt, låter mig ha en katt, kommer göra mig till den lyckligaste någonsin. Jag vill ha en katt. Har alltid velat ha en katt. Snälla, ge mig en katt. Joakim.

Helgen







Fredag: Åh, gud, snacka om att det blev en going out for a quiet one and coming home with road signs... Haha, nej, men det var verkligen sådär "åh, ska vi ta ett glas vin, också kan vi ta en öl på någon pub i Camden eller något" { gayklubbsplanerna ställdes in, för vi orkade inte åka hela vägen in till city, haha }. Mötte Linn vid Chalk Farm Station och flydde upp på kullen vid Primrose hill med varsin flaska rosé. Sedan drog vi oss bort mot Slussen och satt på "bryggan" ett tag och drack lite cider och breezers, lyssnade på musik och skrålade ut alla fina texter av Veronica Maggio. Vi gick vidare mot Underworld { där har jag liksom inte varit sen i februari! } och på vägen träffade vi lite svenska killar från Linköping som hängde på först till The Worlds End och sedan till Underworld. Det blev lite mycket shots, och med en flaska rosé, Smirnoff Ice och Bacardi Breezers i kroppen så var vi alla väldigt festliga! Slutade med en Chicken Doner Wrap på Real Taste och var hemma vid halv fem.

Lördag: Vaknade vid tiotiden, men datorn krånglade så jag somnade om till tolv. Vi drog oss sedan mot Hyde Park. Hade dock en hel del problem att komma dit med tanke på att Victoria Line var stängd och Northern Line stannar ju inte på Tottenham Court Road längre. Åkte runt i en och en halv timme innan jag äntligen kom till Marble Arch och kunde träffa Fia, Stina och Jonatan. Vi låg i solen till kvart i sex, tog en trevlig middag på Mc Donald's, åkte hem till Fia, där vi hällde upp varsitt glas vin och kollade på Harry Potter and the Chamber of Secrets och Catch Me If You Can. Vid kvart i två kom jag hem och hittade min värdpappa på soffan, med myrornas krig på TV'n. Haha.

Idag: Skypat med Joakim , ätit lite lunch, är ensam hemma och har Vänner-marathon.

Igår & idag










Igårkväll var vi hemma hos Fia och drack vin. Eller ah, jag drack alkoholfritt vin (miss där, eller vaddå? men gott vare i alla fall!) Vi satt ute på hennes innegård och pimplade lite, åt chips och popcorn och bara njöt. Idag har det varit riktigt pangväder, så jag och Linn drog oss till Waterlow park och låg där och solade ett par timmar. Ikväll styr vi stegen mot Hyde Park för mys och sedan blir det antagligen gayklubb, hur kul på en skala? Hur kul som helst!

We're beautiful, don't you know?



Allt - H&M
Insåg att shortsen inte ser så smickrande ut, men ah... de ser inte ut så när man rör sig, haha!

'Cause it's you and me, and all of the people.
And I don't know why I can't keep my eyes off of you.


in love...



Är lite småkär i den här gigantiska kuvertväskan från River Island.

Tävlingstips



Många har börjat anordna tävlingar i sina bloggar, och därför tänkte jag ge ett tips. Många, jag däribland, gillar inte att lägga ut på sin blogg att man är med och tävlar om någonting. Därför så är det smart att göra som jag gjorde när jag hade min första tävling med sumopix (det var faktiskt företaget i sig som föreslog detta sättet, och jag har efter det valt att alltid göra på detta sätt):

De tävlanden får olika poäng genom olika steg;
1 poäng om man är med och tävlar (kommenterar inlägget), då har man en chans i utlottningen.
Två chanser om man länkar bloggen samt företaget via facebook, i News feedet. Då har man två chanser i utlottningen.
Tre poäng om man själv lägger ut ett inlägg på sin blogg där man länkar bloggen som har tävlingen samt företaget.
Förklara reglerna för företaget när du ansöker om att få hålla i en tävling, antingen går de med på det eller ej, men har inte varit med om att något företag tyckt att det är en dålig idé!

Jag lovar er att fler kommer delta om man gör på detta sätt!

I like my beats fast and my bass down low



Tröja - Primark | Shorts & solglasögon - H&M

8 dagar



Om åtta dagar kommer världens bästa killar hit! Och jag har lagt upp det som såhär; Capa ska ha med sig ostbågar (jag hoppas du snappade upp det på Facebook?) och Joakim ska ha lösgodis. Hur gott? Planerar att gå upp lite i vikt nästa helg, haha. Så här ovan har Joakim fått ett kollage av mig; det här är godisarna jag gillar, som jag vill ha. Och PimPimen måste vara på påse, inte hallonbåtar som man plockar. Och nu såg jag att jag glömt en grej - colanappar! Såna där som är hälften vita och hälften bruna. Taaaaack!

Lite nostalgi









Jag är i himmelriket med Svingelskogen just nu. Galet mycket nostalgi på det!
Överraskade mig själv genom att fortfarande kunna texterna efter 15 år.

Lots and lots



Jag är en såndär prylgalen person, och med tanke på flytten i sommar så har jag börjat hänga mer och mer på sidor som Ikea, OBH Nordica, Netonnet, Hemtex och massa sådant när jag surfar. Kan sitta i timmar och leta efter något porslin jag vill ha, eller sängkläder. Börjar man bli vuxen då? I don't know. Ovan ser ni i alla fall ett kollage med en massa mackapärer { sjukt underskattat ord! } som jag vill ha i mitt hem. I alla fall innan jag dör. Ni ser:

En kolsyremaskin från Wassermaxx, brödrost från Kenwood, en smörgåsgrill från Centurion, våffeljärn från Centurion, en blender från Skantic, en stavmixer från Skantic, matberedare från Exido, glassmaskin från Waves, juicepress från Phillips, mjölkskummare från OBH Nordica, vattenkokare från OBH Nordica och en kaffepress från Ikea.

Kajan, betalar du eller?

Happiness hit her, like a train on a track



Tiden går för fort. Lite för fort. Varje kväll inser jag att "aha, en till dag har gått, det var ju nyss morgon, klockan ringde nyss och jag masade mig ner och åt frukost med pojkarna". Också har det snart gått ett helt år sen vi stod där och sjöng "Sjung om studentens lyckliga dagar" { och det var också den enda raden i den sången som jag kunde... }. Idag har Lerums gymnasium sin student, och jag är avundsjuk, jätte-avis. Men, jag har ju också fått ett år av erfarenhet. Erfarenhet av livet, av barn, av arbete, av mig själv. Så nu står jag här. I London. Har sju eller åtta helger kvar. Galet.

Och snart flyttar jag hemifrån. På riktigt, med ansvartagande och allt vad det heter. Hemförsäkringar och tvättider. Laga sin egen mat och bädda sin egen säng { inte så att någon annan brukar bädda den för mig, men jag gör det liksom aldrig } och betala hyra. Lite skraj blir jag nog. Men kul ska det bli! Kan ju inte bli bättre när det är Kajan som jag ska dela det med!

RSS 2.0