SANNAS RUM

Den senaste veckan har varit underbar med lunch på stan, solning ute på Saltholmen, shopping, en sjukt rolig utgång, filmmys, goda middagar och gott vin.

Jag vill berätta att det var längesedan jag var så här lycklig. Jag tror att det var i bröjan av min tid som au pair i London som jag hade samma känsla. De senaste månaderna har präglats av hemlängtan, ganska mycket hjärtesorg, lite för mycket bakfylleångest och hunger. Att gråta har varit lite utav en del av vardagen, så nu när jag flyttat hem känns det inte som att det finns några tårar kvar. Hur mycket jag än försöker kan jag inte gråta just nu.

Allt är perfekt. Det är fint. Det är underbart och jag är lycklig. Jag har ett jobb, jag har en lägenhet, jag har fina vänner, en underbar familj, och jag kan göra vad jag vill med mitt liv. Det enda som jag känner att jag saknar just nu är... en cykel! Haha. Ni märker hur lättsamt jag har det. Hur lättsam min attityd har blivit. Saker och ting är inte jobbiga längre, det är inte pessimism som tar över min vardag, utan det är skratt, lycka och en känsla av mättnad. Ja, jag känner mig mätt. Både fysiskt och psykiskt. Känns inte som att jag behöver så mycket mer än det jag har.

Guilt med Nero gick precis på på Spotify, en låt som följt med mig under de senaste månaderna och som stämmer in ganska bra på hur jag har känt mig i relationerna jag haft i London. Jag är glad att jag har kommit därifrån nu. Det var de bästa 8 månaderna i mitt liv, ingen tvekan, men det var nog också några av de värsta månaderna i mitt liv. Jag satte mig själv på prov ordentligt genom att härda ut. Jag är lycklig att jag gjorde det. Att jag kunde bevisa för mig själv att jag är sådär grym, att jag orkar med, att jag kan ta ansvar. Nu känns det som att ingenting står i vägen för mig. Inget alls. Jag kan göra vad jag vill.

Gick upp för en halvtimme sedan. Var så himla skönt att få sova ut, och det är ju faktiskt min sista dag som arbetslös idag (vi får hoppas att det håller i sig under en lång tid!), så jag tog tillfället i akt att få nana riktigt ordentligt. Gjorde mig lite frukost; yoghurt med müsli, en rostad macka med marmelad och ost och en kopp te. Mums! Idag står "göra matlådor för veckan" på schemat. Dock har vi inte så mycket lådor att ha det i... Får nog kila in till stan och se om jag kan hitta fler. Det är ju faktiskt viktigt! Hittills har jag gjort en matlåda med tortellini, hihi.

Idag får ni filmen från lägenheten, och jag vet att ni väntar med spänning, hihi! Bara att min internetuppkoppling är så dålig här hemma, men ikväll ska jag hem till min familj och äta middag (första gången vi är samlade sedan ett år sen!) så då laddar jag upp filmen där!

Idag har varit en så grymt bra dag, även om jag mått som jag förtjänat efter utgången igår. Vi firade Roberto som fyllde år, så vi började på Rockbaren och gick sedan vidare till El Corazon. Tanken var att vi skulle vidare till Push sen, men alla hade så roligt på El Corazon så vi stannade där. Jag och Kajan drog oss dock runt två-tre (nej, jag har ingen koll på när, men jag vet att jag somnade vid halv fyra, fyra).

Så när jag vaknade imorse så hade jag en olustig känsla i kroppen, som man brukar ha när man har förtärt alkohol. Så städade lägenheten och åkte sedan på arbetsintervjun. Och jag fick ju som sagt jobbet - iiih! Det är som receptionist på en trafikskola; så jag kommer syssla med lite ekonomi, boka uppkörningar, skriva scheman för lärarna, hålla koll på lokalen, hjälpa elever att boka lektioner och allt sånt där. Jag tycker själv att det låter ofantligt roligt, inte minst för att jag kommer ha så mycket kontakt med människor, utan också för att det är så annorlunda. Det är random, liksom. Så på måndag börjar jag jobba. Är väldigt glad! Ett plus i kanten är att jag inte är timanställd, vilket jag alltid varit bortsett från min projektanställning för LUF förra året, så jag kommer veta exakt hur mycket pengar som kommer in på kontot varje månad. Känns himla vuxet.

Ja, så när jag kom hem städade jag klart lägenheten, dammsög, torkade bord, vek tvätt och diskade. Vid niotiden kom Roberto hit så drack vi lite vin och kollade på film; Paranormal Activity 2. Måste säga att ettan var mycket mycket bättre. Jaaa... Kajan kom hem vid halv ett, och nu ligger hon och jag i varsin säng och ska sova. Jag köpte dock en ny bok häromdagen (av Jo Nesbø såklart!) så jag ska tända ett ljus, då jag inte har en sänglampa ännu, och börja läsa lite i den.

Ja, nej, vi var inte speciellt tuffa när vi vaknade imorse.

 

Kajan och jag ska till Rockbaren och köra hårt hela natten (?)
Önska oss lycka till. Just nu är det multitasking som gäller med vin och cider.

Haha, jag fattade ju inte att jag fick tag i mina filer från iPhonen via iPhoto (jag tror jag måste avsäga mig epitetet datorgeni...) men så hjälpte lillebror Fredrik mig med det inatt, så nu har jag lyckats ladda upp videobloggen på videofy.me. Så här får ni, nu måste jag ner till tvättstugan. Får hoppas att Kajan dyker upp lagom till tolv.

Sitter i soffan, försöker klura ut varför min Macbook inte reagerar när jag ansluter iPhonen. Hjälp, någon? Mailar lite med Andrew och gör bloggdesigner, lyssnar på min lägenhetslista och äter lite ostbågar, hihi. Det har varit en lång dag, jag har varit hos arbetsförmedlingen, ätit lunch med Kajan på Mediterrano, letat skoställ (vi fick med oss två små tavlor, en konservöppnare och en tesil hem, men inget skoställ), sedan kom pappa och satte upp de sista hyllorna ovanför min säng. Vi gick och handlade vid sextiden, bara lite småsaker, det viktigaste var toalettpapper. Sedan drog Kajan på filmkväll med sina arbetskamrater och jag hamnade här. Känner att ögonen går i kors lite, så slängde på mig mina glasses. Dricker massa cola så att jag orkar vara uppe och göra bloggdesigner halva natten, hihi.

Nu har jag precis skrivit in mig hos Arbetsförmedlingen, så jag ska åka dit och kolla om jag kan få tag på någon som kan berätta för mig hur mycket framtida arbetsgivare får i bidrag för att anställa mig då jag inte haft en anställning sedan september 2010. Tänker inte säga mer än så, men förhoppningsvis har jag löst ett jobb inom kort, och det kommer ni inte missa i bloggen, kära vänner. Hihi. Lovar bättre uppdatering inom kort, ni ska få en videoblogg från nya lägenheten och sådär. Ikväll är jag ensam hemma för Kajan ska iväg och ha filmkväll med lite jobbarkompisar och jag måste ju verkligen hålla på med designerna. Så det ska jag sitta uppe med ikväll/inatt. Imorgon är chilldag (igen, haha), vi har bara tvätt på schemat. Lite busiga var vi (eller jag) och skrev med bläck på tvättlistan, vi får hoppas att grannarna inte blir fööör arga.

Hur som haver, ska dricka upp min yoghurt och pysa iväg till Pustervik. Sen ska jag möta Kajan så ska vi gå och kolla på ett skoställ på Åhlens. Just nu ligger alla våra vardagsskor slängda så man snubblar lite när man kommer in genom dörren. Haha.

Det är konstigt hur vissa människor inte kan släppa taget. Även om man bor i olika länder. Det är konstigt hur människor som har chansen, har den till 100% inte tar den, men när man helt plötsligt bor ungefär 100 mil ifrån varandra så ska människan försöka hålla fast i något man inte ens haft tillsammans. Det är konstigt. Jag tycker det är konstigt.

Om det ser konstigt ut - tryck f5/cmd+r.

Är hyfsat nöjd med den här designen, inte hundra. Men det får bli bra. Med lite bilder så blir det nog snyggt.
Jag ska ta kort på lägenheten, bara städa upp lite först. Har hunnit med massor idag - redan - så som adressändring, fixat en utbetalning av en fond jag har, sorterat alla papper i tidskriftssamlarna så att jag och Kajan har varsin, skrivit ansökan om ICA-kort, fotograferat lite grejer till min bloppis och sådär. Wihoo!

Jag är död. Slut. I princip allt är i ordning i lägenheten nu, det är bara två hyllor, en spegel och ett tidningsställ som ska upp, som pappa hjälper till med imorgon. Annars är det fint, rent och snyggt. Är riktigt nöjd med mig själv. Nu kommer Kajan hem om 10 minuter, och då ska vi äta mat och dricka lite bubbel - fira att vi äntligen är roomies!

Jag har en liten paus i mitt flyttande. Det jag håller på med just nu är att få i ordning alla mina grejer. Camilla kommer hit om ett litet tag med extra grejer och sedan kommer antagligen pappa och skruvar upp lite grejer, hoppas jag. Ser dock inte så jätteljus ut om man ska ta hänsyn till grannarna... Kajan kommer hem vid halv elva, så då ska vi äta middag. Jag har haft en rolig dag - det är ju superkul att flytta, hihi!

Ni får bilder och sådant när vi kommit i ordning någorlunda här.

... Det är mycket som händer nu. Hihi, jag har börjat instagramma lite fint på sannasrum, och sedan har jag lyckats fixa Spotify Premium igen (det är livsnödvändigt!!). Sist men inte minst flyttar jag ju, så nu ska jag slänga på mig lite kläder och köra bort till Blomsterlandet, köpa några växter och sådär, sedan åka och handla och sist lämna av grejer i lägenheten. Ikväll är det romantisk middag med min sambo Kajan som gäller. Och - ni ska bara veta hur fin lägenheten är!

Jag lever, men är halvt död på grund av att jag inte sovit ordentligt. Har hunnit packa ihop det mesta, ikväll ska jag skruva ner hyllor i mitt rum och sedan ska jag packa det sista så att vi kan köra det till lägenheten imorgon. Har redan kört dit en hel del. Kajan lär få en stroke när hon ser hur mkt grejer jag har med mig...

Dear London,
Looking back over my shoulder
I can see that look in your eyes
I never dreamed it could be over
I never wanted to say good bye

Looking back over my shoulder
With an aching deep in my heart
I wish we were starting over
Oh, instead of drifting so far apart

Sedan i fredagseftermiddag har jag suttit bänkad framför nyhetssändningar, aftonbladet, svd, dn etc. på min lediga tid. För mig är Utøya en sådan fruktansvärd tragedi att jag inte ens kan sätta ord på det. Jag kan inte förstå, inte alls, hur man kan skada barn. Barn är barn. Ungdomar är ungdomar. Jag kan i och för sig aldrig förstå hur man kan döda en annan människa på grund av en politisk åsikt. Gärningsmannen är definitivt en sociopat värd namnet. Det är nästan så att alla serier - CSI, Cold Case, Criminal Minds etc. - hamnar i skymundan nu. Jag har alltid tänkt att sådana här saker inte händer i verkligheten, och speciellt inte i vårt lilla Norden.

På torsdag åker jag själv på Liberala Ungdomsförbundets kongress. Det kommer nog ligga en rädsla i magropen hela helgen. Vi fick precis information om att det kommer vara ständig kontakt med polisen under hela kongressen, men att det inte finns något hot mot Sverige i allmänhet och inte mot LUF i synnerhet. Å andra sidan - who saw this coming? Nej, det är inte med ett leende på läpparna jag åker ner till Landskrona i helgen. Det är snarare med en nervositet tryckande i bakhuvudet.

Det är ofattbart. Det gör mig så fruktansvärt upprörd. Jag kan inte förstå, jag kan inte förstå. 21 år som högst får gärningsmannen, men jag tror ärligt talat inte att han kommer leva länge till. Det han har gjort kommer väcka sådant otroligt hat både hos allmänheten (no shit?!) men även inom fängelsets väggar. Sånt här får inte hända. Det händer inte. Men det har hänt, i vårt grannland, barn som är politiskt aktiva - precis som jag - har blivit skoningslöst mördade av en sociopat som samhället missat. Jag är inte politiskt aktiv för att jag vill vara elak mot dem som inte tycker som jag gör. Jag är politiskt aktiv för att jag tycker det är roligt, för att jag tror att lilla jag kan förändra tillsammans med mina vänner, jag tror på mina värderingar och jag tror att vi mår bättre i den världen jag vill skapa. Men jag går då fan inte och skjuter ner barn som inte tycker som jag, vare sig åt höger eller vänster, upp eller ner.

Nej, jag kan inte sätta ord på den känslan jag har inombords. Det är rädsla (även om jag inte direkt tror att det händer igen en vecka senare), det är ilska, det är sorg.

Sista dagen i min värdfamilj idag. Vi ska äta grillad kyckling till lunch, som en sista måltid tillsammans. Jag åker till Heathrow ikväll, får campa lite fint där tills bagageinlämningen öppnar klockan fem imorgonbitti. Jag har packat ihop alla mina grejer, ska dammsuga mitt rum och aah... This is it.

Den har designen var verkligen en utmaning - har bara gjort en mammablogg tidigare och det var superlängesen, typ 2 år sedan. Men det var väldigt roligt att göra något annorlunda. Hoppas att Jenna är nöjd och att hon kommer igång bra med den nya bloggen!

Artikel ur Svenska Dagbladet

Obehag på hög nivå! Det är ännu inte bekräftat att det är en terroristattack som precis ägt rum i Norges huvudstad Oslo. Om det är det så blir jag helt... jag vet inte ens vad. Förstår ni att det är den andra terroristattacken i Norden på mindre än ett år i så fall? Det är helt sjukt, jag kan inte förstå, inte alls. Det är ofattbart hur man kan agera på det här sättet för att på ett eller annat sätt föra fram en åsikt. Både i Sverige och Norge har vi en otroligt bra yttrandefrihet - varför anser vissa att det krävs bilbomber och självmordsbombare utöver alla de forum man kan uttrycka sig i? Jag undrar vad som rör sig i de här människornas huvuden...

Jag måste nästan gratulera mig själv lite till hur duktig jag är idag. Har nu sökt ungefär 1O jobb som jag hittat lite här och var, och mailat de jag fått svar från om att jag kommer in och hälsar på på onsdag och pratar med dem. Känner mig mycket duktig. Kollar samtidigt på Cold Case och ska snart sätta igång med eftermiddagsarbetet, då Vita är på väg härifrån. Så MTV kommer sätts snart på, volymen höjs upp och voíla, jag har snart städat klart. Känner en enorm lycka inombords för att det är an end of an era today. Sorgligt samtidigt, såklart, men jag vill ju hem nu. Vi har löst en referens, de har gett mig den sista lönen+semesterersättning och ikväll ska jag ge dem min nyckel så får jag låna nyckel lördag & söndag. Har tvättat alla mina kläder så att jag slipper det när jag kommer hem, så nu är bara dammsugning, att damma, torka av alla ytor i rummet, tvätta lakan & stryka dem kvar. Är exalterad!

Då var jag inne på sista dagen som au pair, och jag har redan gjort halva min arbetsdag. Woop woop! Och guud vad mycket jag hunnit med; servera frukost till barnen, packa deras extrakläder för Legoland (jag är ensam hemma idag!), skurat ugnen & plåtar, fyllt på alla sprayflaskor med diverse medel, rensat alla deras leksakslådor och sorterat samt sorterat lego. Vilken superwoman jag är! Nu är det bara en snabb dammsugning, städa badrummen och tvätta golvet kvar, men det tänkte jag spara till i eftermiddag i och med att Vita, stryktanten, är här just nu.

Fortsätter med bloggdesignerna, och tänkte ha en liten uppesittarkväll med mig själv och jobba stenhårt med dem. Duktig Sanna! Också försöker jag klura ut om jag på något sätt kan koppla Blackberryn till datorn så att jag får internet. Har suttit i timmar med det i veckan, men hittar ingen tutorial för 852O, suck. Hade gärna haft min lille bebis-iPhone just nu... I och med att jag ska vara på flygplatsen i många timmar på söndag/måndag så vill jag ju ha något som kan hålla mig vaken. De ser dock inte speciellt ljust ut.

För övrigt är jag väldigt effektiv, duktig och pigg idag, i och med att det är min sista dag så känns det som att ljuset i slutet av tunneln är galet nära, och jag vill absolut göra mitt bästa.

Liten sneak peek

I samband med min hemgång så har jag gjort en ny design. Enligt mig är den lite mer stilren, klassisk. Jag älskar ju georgia, garamond och liknande typsnitt, så det har jag använt mycket i den nya designen. Hoppas att det blir bra. Den är lite... mumsig skulle jag nog säga. Min färg som jag brutit av med (jag gör alltid det i designer - en färgglad/skrikig färg och resten ganska neutralt och jordnära) påminner mig lite om glass på något sätt, haha.

Anledningen till att det inte blir speciellt mycket bilder tagna av mig i bloggen just nu är a) har bara ett 50mm-objektiv b) min kamera är nedpackad i en smockfull resväska. Tre och en halv dag kvar i London nu, sen åker jag till Terminal 5 och campar. Så jag tänkte att jag tipsar om lite musik istället. Jag ska fortsätta med bloggdesignerna idag, så inte mycket uppdatering. Nu måste jag dock stryka, men är för trött för att kolla på Cold Case. Det blir iPod med 1, 2, 3, 4, 5.

Vad innebär ett länkbyte?
Länkbytet innebär att du länkar mig i din meny/dropdownmeny på alla sidor på din blogg/hemsida. Jag gör likadant. Du kommer ligga med länk i min meny, längst ner.

Varför?
Länkbyten öppnar för ökad trafik hos både dig och hos mig. Jag har cirka 800 läsare om dagen, och en del av dem kommer garanterat besöka dig. Förhoppningsvis får du fler prenumeranter och fler läsare som stannar kvar hos dig. Ett bra sätt att utöka sitt läsarantal och få läsare som läser för att de gillar din blogg. Självklart blir det samma sak för mig!

Mina kriterier:
För att jag ska göra ett länkbyte med dig är följande viktigt för mig:
- En snygg design.
- Meningsfulla inlägg och intressanta inlägg.
- Att du bloggar minst 2 gånger i veckan.
- En god attityd från dig.

Mina regler:
- Om jag mot all förmodan skulle avsluta länkbytet kommer jag att höra av mig per mail.
- Jag förväntar mig att du gör likadant.
- Jag kollar de jag har länkbyte med för jämnan för att se så att du inte har plockat bort mig utan att berätta det.
- Jag avslutar länkbyten om du slutar blogga eller tar uppehåll på mer än en månad.
- Om jag anser att din bloggs innehåll på något sätt är stötande, eller elakt så avslutar jag länkbytet. Jag vill inte att min blogg ska förknippas med sådana bloggar.
- Likadant om du skulle kopiera grafik/texter/bilder från en annan blogg; det vill jag heller inte förknippas med.


Jag söker ingen att göra länkbyte med för tillfället!
Fyll i formuläret nedan för att skicka din ansökan.
Jag vill redan innan säga att jag inte kommer att acceptera alla som ansöker, utan jag kommer med omsorg välja ut 14 stycken som jag gör länkbyte med.

Ditt namn:
Adress till din sida:
Din mailadress:
Hur skulle du beskriva din sida?

Jag förstår att ni kan tycka att jag tar det här lite för seriöst, men det är nog mest för att jag har fått en återuppväckt vilja och motivation till att blogga, så då tänker jag att "ja, varför inte vara superseriös med bloggen?" Fake it until you make it, eller nåt!

Fyra och en halv dag kvar i UK. Sedan är det dags för Heathrow och British Airways. Under-under-underbart! Kan inte fatta att det kommer till sitt slut nu, mina värdföräldrar frågade mig igår om jag var ledsen över att åka hem, men jag kan ju ärligt talat inte säga nej. Klart det är sorgligt, men that's life. Jag tror inte att jag riktigt har greppat att jag flyttar hem om ett par dagar. Har inte ens en vecka kvar nu, liksom. Innan jag åker hem ska jag göra lite småsaker; åka och köpa presenter till familjen (vad i hela fridens namn ska man köpa?! Lego till barnen - givet - men till föräldrarna?), köpa en Abercrombie & Fitch-skjorta till lillebror och frakta hem, ha en hejdålunch med familjen och städa/packa. That's all. Vilket i sig är skönt med tanke på att jag har massa bloggdesigner att lösa. Håller på med tre stycken (förhoppningsvis är den ena klar idag!) och sedan har jag två på kö. Vill hinna klart innan jag kommer hem.

Det är lite ångest som gnager i bakhuvudet på mig. Mest att jag aldrig kommer komma tillbaka till exakt det här livet. Monarch skulle aldrig bli detsamma, Hawley Arms skulle aldrig bli detsamma, O'neils skulle aldrig bli detsamma... Å andra sidan är inget hemma detsamma heller, och där ska jag ju skapa mig ett nytt liv, hade jag tänkt. Förhoppningsvis är jag tillbaka inom fem år. När jag är färdig med min utbildning ska jag försöka hitta ett jobb här. Om man har ett bra jobb klarar man av tempot och pengaflödet i staden, men inte nu. Jag orkar inte nu. Jag är helt utmattad, långt in i märgen sitter tröttheten. 8 månaders hårt festande, 8 månaders hårt jobb. Ingen bra kombo. Dags att åka hem på rehab.

Jag har precis dammsugit huset, ska ställa mig och stryka en korg tvätt nu. Och kolla på Cold Case såklart! Är inne på femtonde avsnittet i säsong ett. Undra om jag hinner kolla klart säsongen innan jag åker hem? Det är mycket med bloggdesigner nu, men har lyckats pricka av 3-4 stycken på listan nu, så det är inte överdrivet många kvar.

Åh, jag vill bara berätta vilken lyckad dag jag hade med barnen igår! Katy är lite sjuk, så jag erbjöd mig att jobba över och lägga barnen. Och herregud vad söta de var. Ben skulle pussa på mig hela tiden, och Freddie avbröt mig när jag läste för honom och sa "Sanna? I love you!" och sedan la han sig på mitt bröst (åh, mitt lilla barn!) och kramade mig hårt. Goaste någonsin. Då hade jag ju väldigt svårt att hålla tårarna tillbaka. Gose.

Då är sista veckan som au pair officiellt påbörjad. Ben har sommarlov, så jag är hemma med honom medan Katy gör ärenden. Vi kollar på Handy Manny (jag har börjat hata det himla programmet...) och jag försöker strukturera upp någon form av organisation kring alla beställningar jag fått på bloggdesigner (taack, vad ni är söta!).

Tänk att om en vecka och en halvtimme är jag på Landvetter.

Emma berättade en kul grej; jag ligger som toppbloggare på videofy.me! Erkänn kul. Antar att det främst beror på alla mina videoguider, men det är alltid roligt att få lite uppmärksamhet.

img src - we heart it

Låt mig berätta om mitt London. En stad som varit över alla förväntningar på många plan under dessa åtta månader. I slutändan känner jag dock att jag gör rätt i att flytta hem nu. Jag har fått min dos, min kick. I alla fall för den här gången. Nu vill jag hem till mitt älskade Göteborg, en trygg och säker stad i jämförelse med London. Eller naiva lilla Sanna tänker i alla fall så. Jag vill hem till Göteborg, till Sverige. Jag vill inte längre somna till ljudet av sirener, jag vill inte längre komma ut ur tuben och känna den där stickande lukten av marijuana mitt på en vardag. Jag vill inte längre behöva tänka femhundra gånger om hur jag ska uttrycka mig. Jag vill kunna prata svenska, vara den roliga, skrattande Sanna. Inte den Sanna med det kassa vokabulärer, med brytningen, med fejkaccent. Utlänningen. Jag känner mig inte hemma. Jag är en försöksbritt som sällan skrattar, för jag kan inte vara den gamla goa Sanna. Som kan prata på in- och utandning. Grundskole- och gymnasiekunskaper i engelska räcker inte för att jag ska kunna visa mitt riktiga jag.

Och det är där alkoholen kommer in i bilden. Och det skrämmer mig. Skrämmer mig hur social jag blir med allt och alla så fort jag druckit lite vin. Det ska inte vara så, men så är det. Berusad kan jag skratta, jag bryr mig inte om vad jag säger, jag bara pratar och pratar och pratar och jag är mig själv. Men inte utan. Inte nykter. Då är jag ärligt talat tråkig, tror jag. Kall, har jag fått höra. "Sanna, why are you so cold?" Hm, kanske för att jag inte orkar lägga ner all energi jag har i kroppen på att vara svenska Sanna i en brittisk edition.

London är en magisk stad som förtrollar alla. Tror inte det finns någon som bott här eller bor här som faktiskt vill flytta härifrån om man har vänner, ett jobb och ett liv. Problemet för mig är ju att jag inte har något av det där - förutom ett jobb. Som jag inte står ut med. Viktigast för mig är dock det sociala, och vänner och familj. Home is whenever I'm with you, det är så det är.

Londoners kan få vara så patriotiska de vill. Men jag kan inte förstå hur man inte kan vilja vidga sina vyer, upptäcka nya platser och förälska sig i andra städer. Samtidigt som det är en konservativ stad, med monarki, strikta könsroller och hela refränger, så är det också mycket liberalt. Folk rullar jointer till höger och vänster, och det skrämmer mig på något sätt. Samtidigt som det är en öppen stad med öppna människor så är det inskränkt och det stör mig. Men vad som gör ondast, vad som är jobbigast är att jag är inte Sanna Preifelt i den här staden. Jag är någon annan. För jag måste tänka lite för länge hur jag ska säga saker, jag måste fundera, ta tid på mig. Och det är ju inte jag. Jag är impulsiv, jag är en tjattermaja och jag älskar att skratta. Och jag vill inte behöva vara påverkad för att kunna vara mig själv.

Tröttheten har varit närvarande sedan jag vaknade imorse av alarmet. 30 minuter innan utcheckning. Jag satte mig upp i sängen och sa "ÅH, JAG VILL INTE GÅ UPP ÄN!!!" och hörde ett mumlande "what?" någonstans under täcket. Sedan dess har jag väl varit en vandrande zombie. Har sovit middag men är fortfarande helt tung i huvudet. Som tur var är barnen lika trötta, så det var inga problem att lägga dem idag. Jag tror faktiskt det var sista gången jag satt barnvakt. Skönt, men självklart lite sorgligt också.

Hade tänkt göra mig en skål med popcorn men det stod sweet flavour på paketet och jag äter absolut inte några sockerpopcorn. Så jag har tagit mig en burk cola, ska kolla på ett avsnitt Cold Case, och sedan ska jag nog krypa ner bland mina lakan, stoppa i öronpropparna så att jag kan få sova ut imorgon och nana bort ytterligare tid av min Londonvistelse. Det var som jag sa till Andrew igår "Jag vill bara hem nu" och han frågade varför. Jag sa att jag vill hem till mitt liv. Eller någon form av liv.

Åh vad roligt! Jag vann tävlingen hos Dilin om ett iphoneskal från iphoneskal.se. Sådana saker kan verkligen göra en hel dag, visst kan det? Hur kul som helst. Har man inte tur i kärlek så har man minsann tur i spel, haha. Hur som helst så valde jag skalet på bilden ovan. Det är ett rosa läderskal som täcker både skärmen och baksidan av telefonen, på så sätt behöver man inte ha ett skydd på skärmen, utan skalet i sig skyddar. Sedan fäller man bara ner framsidan när man ska använda den. Superbra, tycker jag.

Capa skrev på Whatsapp att han bjudit er läsare på en bonus, och i parantes stod det döda mig inte. Jag blev lite rädd för vad han hittat på, och kunde inte komma in på bloggen via telefonen, så imorse när vi checkat ut från hotellet sprang jag direkt till Ryman the Stationer och köpte mig en ny adapter.

Dock var det ju inte så farligt, om Capa vill sprida sin skitmusik via min blogg så kan han få göra det once in a while, det gör mig inte så mycket. Allt för Capa.

Hur som helst, kom precis hem från Bayswater där jag vi har bott på hotell inatt. Andrew och jag dvs. Det var faktiskt lyckat, jag var livrädd för det här. Ni vet ju inte så mycket vad som har hänt mellan Andrew och mig, men för att göra en lång historia (och med lång så menar jag lång) kort så har det varit av och på i ett halvår. Och nu när jag ska åka hem och han ska till Spanien eller vart det nu var på tisdag, så tänkte vi att vi skulle ses en sista gång. Fooor evaaah. Det var inte precis ett dramatiskt farväl, jag är så inställd på att åka hem till mitt fina Svea Rike, så jag har inte riktigt några känslor kvar för honom. Jag låg och skrattade i flera timmar inatt åt allt möjligt, jag tror det var en känsla av lättnad att nu är det över, den här sjuka relationen vi haft i sex månader är faktiskt över nu, vi kommer aldrig mer ses och det känns skönt. Jag bara bubblade av glädje. Jag har känt mig så otroligt nere så många gånger på grund av vårt förhållande, och nu är jag glad att det inte är något förhållande alls längre. Det var dock himla kul att ha en sådan upplevelse på något sätt. Hela grejen, med dejting, träffas lite då och då, det var spännande typ. Och att bara ta in på hotell sådär var också kul. Jag kände mig vuxen på något sätt. Men nu är jag hemma, ska packa ihop det mesta av mina grejer, för om 42 timmar påbörjar jag min sista vecka som au pair. Tiden har verkligen gått fort. Kommer ihåg dagen innan jag skulle flytta hit som igår...

Once London was calling. Now it's stopped, and there's nothing left here to see, nothing left here to do.
Well... at least not for now.

Hej!

Broder Daniel - Work

The Kooks - Mr. Maker

Johnossi - Man Must Dance

Magnus Uggla - Ge livet en chans

Sugarplum Fairy - The Escapologist

Volbeat - Still Counting

Eldkvarn - Inget bra för mig själv

The Sounds - Better off dead

Nirvana - Polly

Lars Winnerbäck - Lång väg hem

/Capa

Ibland inser jag vilken tur det är att jag inte är släkt med barnen som jag tar hand om, för när det är ens kött och blod blir allt väldigt annorlunda. Det skulle skära i hjärtat att lämna dem ledsna. Men när de slår en hårt och flera gånger finns det ingen mercy. Ingen alls. Då är det direkt i säng, de får en saga och that's it. Jag skriver inte under på att bli slagen, det är inte vad jag har anmält mig till. Jag är ingen boxningssäck liksom. Så nu ligger ena pojken på sitt rum och gråter, men jag kan ärligt talat inte känna något medlidande när jag har fått soffkuddar i huvudet, knytnävar i magen, han har bitit mig och det har bara varit en katastrofal kväll. En saga, och sen är det natten. Han säger bara "I want mommy!". Well, do you know what? I WANT MY MOMMY.

Åh, jag orkar verkligen inte längre, jag orkar inte vara au pair mer nu. Jag vill bara hem, hem, hem. Hem till mamma, pappa, Kajan, mormor & morfar, Capa, lillebror - allt därhemma. Hem till min säng, hem till min dusch, hem till allt som är mitt. Det här är bara ett låtsasliv, känns det som.

Så jag är ledsen om det går ut över bloggen, men jag försöker fördriva min tid så mycket som möjligt, och då blir det inte mycket tid över.

Man får se varenda litet ljus i vardagen just nu, känner jag. Så jag räknar ner på alla sätt som det är möjligt; bara en tisdag och en onsdag kvar i London, idag är det näst sista torsdagen, jag stryker för tredje sista gången och jag behöver bara ta ut soporna en gång till innan jag åker hem. Helgen blir lugn (vad har det tagit åt mig kan man fråga sig, jag som hade svårt att inte gå ut på helgerna förut är nu värsta soffpotatisen) med en dejt med Andrew imorgonkväll - fast det är Andrew så inget är spikat, haha, men han ville ses en sista gång innan jag åker hem - och barnvaktande på lördag. Sedan blir det fika med Helena på söndag. That's all. Nu blir det Cold Case och strykning. Har börjat se om serien från början, har sett halva säsong ett nu. Är helt fast!

Vi hade tänkt att det skulle bli en kväll präglad av komedi, någon töntig tjejfilm. Men när vi bläddrar igenom min lista med filmer, skriker Mimmi att PARANORMAL ACTIVITY vill hon minsann se. Så det blev helt enkelt en filmkväll där vi både satt och skrattade nervöst, jag satt med mina händer i ansiktet ungefär 80% av filmen, och jag vägrade kolla på slutet. Sedan har jag ett par småsaker jag är rädd för; nämligen att kolla ut genom ett fönster när det är mörkt (tänk om någon står därute och tittar tillbaka?), mörker över huvud taget tycker jag är jobbigt och sist men inte minst - att det ska vara någon under min säng. Inte precis ett monster, men någon som gömmer sig där och ska skada en till exempel. Så jag kunde inte sätta ner fötterna bredvid sängen när vi kollat klart, utan vi var tvungna att se lite roliga klipp på youtube först. Mest för att jag skulle följa Mimmi till bussen, och sedan gå hem själv. Det var dock inga problem. Jag är bara lite småtrött idag, efter att ha sovit lite mindre än 6 timmar. Så det var en väldigt mysig kväll, med Doritos och cola, och sitta uppflugna i min säng med datorn emellan oss. Lovisa tycker att vi ska se tvåan, så jag tänkte att det kan vi ju göra innan jag åker hem! Är liiiite nervös inför detta, men det ska nog gå, hihi.

Om en stund kommer Mimmi hit så ska vi se på lite mooovie.

Är helt slut idag för att jag gick och la mig 1,5 timmar senare än vad jag hade tänkt efter att Andrew började sms:a mig lite fint vid 22. Sedan kunde jag inte sluta skratta, så jag somnade vid halv tolv någon gång. Haha. Hur som helst. Film med Mimmi om en stund. Puss

£3



£2



£5

Mimmi hjälpte mig att pruta lite grann, och jag prutade ner linnet 2 pund. Ja, det är något ni borde tänka på - i Camden kan man pruta som om det vore Thailand! Vi hade en trevlig liten episod också när vi (okej, läs; jag) trodde ett hårband var ett par solglasögon, jag skrattade så jag grät, och det gjorde försäljaren också. Hur som helst, för 10 pund köpte jag allt jag ville ha innan jag åker hem; en nyckelring med en telefonkur, ett hårband med söta blommor (som jag letat!) och ett linne med Union Jack.

Här sitter jag med ett av de absolut sista exen av News of the world. Är det något man borde spara för framtiden, kanske blir värd en förmögenhet? Fast med tanke på hur mycket britterna hatar tidningen, så kanske den bara ska åka i återvinningen? Neeee, jag ska spara den!

News of the World upphörde med sin utgivning från och med 10 juli 2011 på grund av den stora avlyssningsskandal som omgärdat tidningen i Storbritannien. Det uppdagades att tidningen anlitat privatdetektiver som hackat och telefonavlyssnat kändisar och anhöriga till stupade brittiska soldater. Wikipedia

Har fått frågor om inte jag kan berätta hur jag brukar fota och redigera mina bilder. Så here we go.

Jag fotar alltid mina bilder på någon av bokstäverna; A, S, P eller M, beroende på vilket ljus jag vill ha i bilden.
Jag försöker alltid få bilderna att bli så ljusa som möjligt, men samtidigt ska man kunna se vad det är. Det får inte vara överexponerat, men samtidigt vill jag inte ha en mörk bild som är svår att redigera.
När jag fotar något objekt försöker jag få fokusen på objektet och en suddig bakgrund, gärna bokeh också.
Ibland tar jag bilder i motljus för att det ger en härlig effekt, och ibland tar jag bilder i lite mer dunkelt ljus. Oftast blir det snyggast bilder när det är molnigt, för då blir det inga synliga skuggor.
Jag försöker fånga någon form av snitt i bilden, här har ni två guider på det - 1 & 2.
När jag redigerar bilderna använder jag mig oftast av en action och av kurvor/curves. Hur jag gör kan ni se i filmen nedan.

Jag föredrar alla ljusa varianter, för jag gillar ljusa lakan och sängkläder. Beige, vitt och andra ljusa färger.
Men är lite sugen på de andra också, hihi.

Nu är det två veckor kvar tills jag sitter på planet hem. Är mycket glad över att det är såpass kort tid kvar. Klart jag kommer sakna det, men som jag sagt tidigare; a) London blir aldrig min stad. b) Utan någon att dela stan med är den inte asball... c) Det kommer aldrig bli detsamma som det varit 2011.

Därför är jag lättad. Anyways, jag och Kajan hade en lång whatsapp-diskussion igår om IKEA-inredning, mått i lägenheten, diskveckor och städveckor och massa sånt. Kan inte förstå att vi är roomies om 15 dagar. Det är helt sjukt. Och snälla pappa har massa grejer till vårt kök också; elvisp, brödrost, smörgåsgrill, stavmixer, våffeljärn. Vi kommer leva i lyx, Kajan och jag, haha. Inatt drömde jag till och med att jag var på IKEA för att handla, men då var den bordslampan jag ska ha slut. Mycket mycket mycket jobbigt. Till och med när det bara är en dröm, men jag är en sån person som vill att allt ska vara färdigt nu! Min packlista för lägenheten är klar, min plan för hur jag ska kunna flytta så fort som möjligt är klar.

Dock efterlyser jag flytthjälp den 26 juli. Betalning sker i pizza och öl. Hör av dig!