SANNAS RUM

Många ser det som att jag har problem för att jag:

- Inte gillar att gå ut utan smink.
Detta har inget med att göra att jag har dålig självkänsla eller något sådant. Jag trivs helt okej med mig själv när jag inte har smink, det är inte så att jag hatar mitt utseende. Det är bara det att sminket boostar mitt självförtroende hur mycket som helst. Jag får kommentarer om att jag är fin (vilket sällan sker när jag inte har smink) och jag tycker helt enkelt att jag ser snyggare ut. Jag kan gå ut utan smink, det händer, jag var ju på Allum igår utan smink. Men det är bara att jag mår bättre, jag känner mig bättre och jag presterar bättre med smink.
- Vägrar ha mjukisbyxor i skolan.
Jag har haft det en gång denna termin. Jag erkänner skamset. Varför? Det är något jag har bestämt med mig själv. Jag tycker inte illa om folk som har mjukisbyxor, jag tycker inte att det är fult eller så. Men jag tycker att jag ska ha det hemma, jag tycker att jag ska ha det när jag myser. Och det går också tillbaka lite till det med sminket - jag tycker inte att jag är lika snygg med mjukisbyxor, och därför blir det sämre prestation!
- Aldrig har fuldagar.
Detta kan man ha olika åsikter om. Jag får faktiskt ofta höra att jag inte har ful-dagar, som någon så fint uttryckte det. Att jag aldrig har en bad-hair-day (det tycker visserligen jag att jag har då och då), att jag alltid har fina kläder, att jag alltid är uppklädd. Ja, men det är så jag vill ha det! Jag vill att folk ska tänka så; wow, hon är alltid fin. Jag tror inte att folk liksom tänker "Åh, nu är det fest, och Sanna ser ut som vanligt... för hon är alltid uppklädd, så det är ingen skillnad". Jag tror att de tänker "Åh, Sanna är fin, men det är hon ofta", på ett positivt sätt alltså!
Dessutom försöker jag alltid ha på mig något som jag aldrig har haft på mig innan när jag ska vara extra fin, och därför blir det ofta något annorlunda ändå!
Många sparar den fina sminklooken till helgen. Men det gör inte jag, utan jag bestämmer med mig själv att jag inte har ögonskugga i skolan till exempel, och då blir det ju något lite speciellt sedan på festen.
- Prioriterar utseende framför frukost
Jag är i och för sig en person som aldrig har kunnat äta frukost för att jag inte tycker om frukostmat och för att det inte går ner. Jag har ingen aptit liksom. Jag är även en riktigt snabb person - på 20 minuter kan jag hinna blogga, välja kläder, sminka mig, locka håret och ta dagens outfit. Och borsta tänderna såklart!
Saken är den att jag skiter i frukosten och lägger tiden på mitt utseende. Ja, men det är ju så jag vill att det ska vara.
- Att en utseende-mässigt dålig dag gör mig förtvivlad
Ja, jag kan inte prestera bra när jag luktar äckligt, när jag har glömt att borsta tänderna, ätit vitlök, vet att jag har spillt, det har blivit hål i strumbyxorna... You name it! En dag där jag har gråtit och sminket har runnit, nej, resten av dagen i skolan är förstörd, för det enda jag kan koncentrera mig på är att jag inte ser bra ut. Och som jag sa innan - det får mig inte att må dåligt att se lite ovårdad ut. Men allt blir helt enkelt så mycket bättre när allt sitter som det ska! Om jag har en kjol och den hela tiden åker upp så att jag ser ut som en hora, ja, då bryr jag mig ju inte om att "kanske" tycker alla andra det också, nej, saken är den att jag tycker det. Och det är det som tynger mig att jag trivs inte att det inte sitter bra, så som jag har tänkt mig.

Det jag vill säga är alltså att jag vill ha det såhär! Det är inget som tynger mig, inget jag vill ändra på.
Och jag hatar inte folk som har mjukisbyxor, går utan smink och äter frukost istället för att lägga tid på sitt utseende. Det är bara det att jag prioriterar att jag ska må bra, och jag mår bättre utan frukost och med en fin outfit och look.
Hjälp vilket knäppt inlägg det här blev!