SANNAS RUM

I förra veckan var jag hos vårdcentralen med min mage. Jag har ju haft ont i den till och från sedan 2OO9. Provade LCHF vilket funkade bra, då kunde jag äta all laktos utan magont. Men sedan när jag slutade blev det fucked up igen. Märkte inte av det speciellt mycket i London, men när jag kom hem tog det hus i helvete. Låg på golvet med smärtor, och vi kunde inte komma på vad det var. Tog prover för gluten som det var fram och tillbaka till. Läkaren var övertygad om att jag skulle sluta med allt vad gluten innebar, men när proverna kom tillbaka (gjorde dock bara ett av två, för att jag inte ville gå tillbaka till honom), så sa de nej.

 

Men så var jag där i förra veckan igen, för att det blev i princip outhärdligt. Fick "diagnosen" IBS syndrom. Funny funny. Magkatarr på det. Jippie! Har tagit massa prover nu, armarna ser ut som en heroinists. Inte nog med detta, i måndags började jag känna mig hängig. Mina läppar svullnade (vilket jag brukar känna att de gör när jag har feber) och kroppen var svår att navigera på något sätt. Vaknade upp igår med igentäppt näsa och hostattacker. Anade en urinvägsinfektion, och förkylning. Så imorgon ska jag till vårdcentralen (igen!), och få antibiotika mot det. Kan ju säga att jag många gånger trott att jag har infektion där, men att det inte varit något och gått över. Nu kan jag dock förändra det jag alltid sagt och säga att nej, jag har fan aldrig haft urinvägsinfektion för denna smärta är beyond allt annat. Fy fan, rent ut sagt. Nu känns det som att febern börjar smyga sig på också. Har man tur eller har man tur? Sitter framför Spanien-Portugal (hejar självklart på förstnämnda) och försöker lösa alla designer. Men det är svårt med svettningar, ständiga toalettbesök, smärta och nysattacker. Men jag gör så gott jag kan. Finns bara en mening för mitt tillstånd - STACKARS MIG!