SANNAS RUM

Ni vet när man är sådär kär i en människa så att man inte klarar ens ett par timmar på egen hand. När man ska lägga sig och sova, men sängen blir ett enda stort hav. För mycket lakan, för mycket kuddar, för mycket täcke. Det är ju till för att delas.
Ni vet när man är sådär kär i en människa så att man får fjärilar i magen ens av att se honom framför sig, det pirrar och de flyger omkring så att man nästan bara vill skrika "VAR STILLA, JAG KAN INTE KONCENTRERA MIG PÅ ATT ANDAS!". För det blir svårt, att andas alltså. Man tappar andan för jämnan för att man inte klarar av att tänka på honom utan att fjärilarna strömmar till en.
Ni vet när man är sådär kär i en människa så att man känner att livet stannar upp så fort han inte finns i närheten. Inget man gör är roligt, allt är bara ett tidsfördriv fram tills man får vara i hans armar igen. Man orkar inte, man vill inte, man bara väntar. Räknar ner dagar, timmar, minuter och sekunder tills man får se de där leende ögonen igen. De där ögonen som bara ler sådär mot just dig.

Så kär är jag. Och även om det är jobbigt när du är borta, så är det värt det. För när jag får vara hos dig så är mitt liv perfektion.