Long time no see
I fredags åkte jag hem till min kära värdfamilj. Var ofantligt nervös innan, nästan lite så att jag ville ställa in. Mest för att jag var rädd att barnen inte skulle visa att de kände igen mig eller något i den stilen. Men när jag gick Bigwood Road ner, och knackade på den stora dörren och hörde en liten röst ropa "Who is it?" så blev jag helt varm i hjärtat. När jag kom in kom Ben springande och kramade mitt ben (han är ju inte så lång) och när jag kom in i vardagsrummet log Freddie sådär som bara han kan. Vi satt vid matbordet hela eftermiddagen och drack te och pratade, fast barnen var högt och lågt med den nya au pairen och Freddie ville visa sin hamster Nibbles. Åh, jag saknar dem, så himla söta är de. Får åka och hälsa på snart igen!
Trackback
