SANNAS RUM

Är inte det här stämning så säg? Fick ett ryck och la in Daniel Adams-Ray senaste album i iPoden häromdagen, och jag har kört Svart på repeat sen dess. Missade den helt när skivan kom. Jag hade dock inte velat gå Finchley Road ner i solnedgången och nynna på den i mina pilotbrillor, jag vill inte åka tunnelbana till Camden och lyssna på den, jag vill inte gå bland alla höghus i Vauxhall/Victoria och känna tomheten, nej, jag vill sitta på mitt och Kajans fönsterbläck och se ut över Göteborg. Nej, vi kommer säkert inte ha en fin utsikt, men det är ju inte det det handlar om. Det handlar om att jag sitter här och inte har något att göra, sitter och kollar på lite bloggar och ser att de har vänner. Det är något som saknas i mitt liv just nu. Ett par vänner. Klart jag känner folk som är kvar här, men det är få, och det är liksom... det är svårt när man typ aldrig har umgåtts innan, för man är rädd att de ska känna att man tar dem som en sista utväg, och tvärtom.

Jag vill hem nu nu nu! Hem till mamsen, papsen, min underbara lillebror, mina fina vänner, Göteborg och Sverige. Fantiserar om när jag åker till Heathrow dagarna i ända. Låt det gå fort...