SANNAS RUM

Capa skrev på Whatsapp att han bjudit er läsare på en bonus, och i parantes stod det döda mig inte. Jag blev lite rädd för vad han hittat på, och kunde inte komma in på bloggen via telefonen, så imorse när vi checkat ut från hotellet sprang jag direkt till Ryman the Stationer och köpte mig en ny adapter.

Dock var det ju inte så farligt, om Capa vill sprida sin skitmusik via min blogg så kan han få göra det once in a while, det gör mig inte så mycket. Allt för Capa.

Hur som helst, kom precis hem från Bayswater där jag vi har bott på hotell inatt. Andrew och jag dvs. Det var faktiskt lyckat, jag var livrädd för det här. Ni vet ju inte så mycket vad som har hänt mellan Andrew och mig, men för att göra en lång historia (och med lång så menar jag lång) kort så har det varit av och på i ett halvår. Och nu när jag ska åka hem och han ska till Spanien eller vart det nu var på tisdag, så tänkte vi att vi skulle ses en sista gång. Fooor evaaah. Det var inte precis ett dramatiskt farväl, jag är så inställd på att åka hem till mitt fina Svea Rike, så jag har inte riktigt några känslor kvar för honom. Jag låg och skrattade i flera timmar inatt åt allt möjligt, jag tror det var en känsla av lättnad att nu är det över, den här sjuka relationen vi haft i sex månader är faktiskt över nu, vi kommer aldrig mer ses och det känns skönt. Jag bara bubblade av glädje. Jag har känt mig så otroligt nere så många gånger på grund av vårt förhållande, och nu är jag glad att det inte är något förhållande alls längre. Det var dock himla kul att ha en sådan upplevelse på något sätt. Hela grejen, med dejting, träffas lite då och då, det var spännande typ. Och att bara ta in på hotell sådär var också kul. Jag kände mig vuxen på något sätt. Men nu är jag hemma, ska packa ihop det mesta av mina grejer, för om 42 timmar påbörjar jag min sista vecka som au pair. Tiden har verkligen gått fort. Kommer ihåg dagen innan jag skulle flytta hit som igår...

Once London was calling. Now it's stopped, and there's nothing left here to see, nothing left here to do.
Well... at least not for now.