i just don't wanna live
Den har stått i min bokhylla väldigt länge nu. Nästan i två år. Jag har inte vågat läsa den. Inte känt att det behövts. Jag har ju aldrig mått dåligt. Inte så som jag gör nu. Inte i såhär långa perioder. Inte i såhär panikartade situationer. Inte i den här hopplösheten. Men just därför är det dags att ta tag i det. Släppa ut allt. Alla känslor. Från när personer i min närhet har svikit och övergivit mig. Otrohet, skilsmässa, brusten vänskap, osäkerhet. Jag måste plocka fram allt nu.
Måste våga ta mig an mina problem. Jag vill ju bara att det ska vara över. Jag vill alltid kunna knäppa med fingrarna och lösa problem. Men det funkar ju inte så. Jag har inget tålamod. Men jag tror jag måste ha tålamod med det här. Jag har gjort en liten lista på grejer jag ska försöka göra.
› ta itu med mina rädslor. Jag är ofantligt rädd för att bli lämnad. Jag är svartsjuk. Jag måste erkänna det för mig själv. Jag ska skriva ner vad som är det värsta som kan hända. Att bli lämnad? Otrohet? Svek? Vad är det värsta? Jag ska vara ärlig, inte försköna, jag ska analysera den här rädslan för att så småningom jobba på den och jobba bort den.
› sluta jämföra mig med andra. Jag är jag, och ingen annan. Jag kan inte jämföra mig med människor som inte är jag, för de har inte samma erfarenheter som jag har, och således kan vi aldrig någonsin uppnå samma saker, oavsett om det är negativt eller positivt. Och det är bara jag som kan ändra mig. Ingen annan.
› jag ska vara öppen, men inte attackera. Bli mer rationell i mitt resonemang. Jag ska alltid prata lugnt, inte bli hysterisk och skrika. Inte få panik. Andas djupt och vara sansad.
› jag ska börja röra på mig. Fysisk aktivitet ska bli min räddning. Jag ska ta ut min frustration på gymmet istället för på mina nära och kära. Då främst min pojkvän som får utstå all svartsjuka och panikattacker.
› jag ska börja läsa. Jag ska läsa mer, för att boosta min självkänsla. Men inte Egoboost direkt, utan mer djupa och vetenskapliga böcker som jag vet kan hjälpa mig.
› jag ska fortsätta gå i terapi. Varannan vecka, 45 min/gång. Sluta skämmas. Man är inte ett psykfall för att man vill ta itu med inre rädslor och ett destruktivt beteende.
Jag känner mig brutalt ärlig. Jag känner mig naken framför er nu. Som om ni kan se allt. Jag erkänner mina brister. Men bara genom att erkänna kan jag förändra.
Jag tycker du är modig som lättar på ditt hjärta. Jag inspireras av dig.
Wow, det var riktigt modigt av dig att publicera detta på bloggen! Jag känner mig tvungen att kommentera för en gångs skull, nu när jag läser detta ...
Även om jag inte känner dig, så blir jag rörd av det du skriver. Alla når bottnen ibland och det är verkligen förjävligt! Jag vet att när man mår som sämst behöver man allt stöd som finns, och jag hoppas att en främling som jag kan ge dig en liten knuff i rätt riktning!
Jag lovar dig, det går över! Du kommer inte att känna såhär för alltid! Att du även bestämt dig för att ta dig an dina problem och vet just vad du kan göra för att motverka det du mår dåligt av, gör att du redan är halvvägs!
Jag skickar härmed massor med styrkekramar och hoppas att du snart åter "kommer på banan" och mår bättre! Kom ihåg att du är grym som du är! Jämför dig inte med andra - för alla är olika! Du är unik som du är och ska inte behöva ändra dig på något sätt och vis! Var bara dig själv och se till att tro på dig själv, så kommer du garanterat att ta ett stort steg i rätt riktning! :) Kram!
Sanna <3
Tänker på dig och du av någon anledning skulle behöva en person som mig att bara prata med så finns jag. Jag är ingen expert, men att bara få prata ut det man har inom sig kan vara skönt ibland. Du når mig snabbast på DM på Twitter. Kramar till dig vännen . (fialiia på Twitter)
Så fint du har satt ord på dina tankar och funderingar. Jag tror på att skriva är ett sätt att tänka och få lite perspektiv på saker och ting.
Fortsatt det du börjat med! Heja på! Det finns bara morgondagar!
gårdagen kan vi inte få tillbaka men dagen i morgon äger vi.
Lycka till med allt!
Stor kram!
Lycka till också med ert nya hem och ert liv tillsammans.
Håller med vad många andra skriver här , det var cäldigt modigt skrivet. Jag skulle nog aldrig våga vara så öppen i min blogg om mina jag mår inte bra perioder.
Jag vet att mina svärföräldrar läser min blogg och jag inte de ska tänka ohh shit vad är det för tjej vår son är tillsammans med.
Jag måste precis som du sluta jämföra mig med andra , sluta bry mig om vad andra tycker boosta min självkänsla och vara stolt över att jag är jag. Tack ännu en gång Sanna för att du vågar vara så öppen !
Du är fruktansvärt stark Sanna, starkare än du tror - annars hade du inte vågat skriva rakt från hjärtat där alla kan läsa. Jag beundrar dig otroligt mycket och jag önskar jag också vågade. Tills dess får jag hämta inspiration och kraft från dina ord. STOR kram till dig!
Så sant det du skriver att "bara genom att erkänna kan jag förändra". Du är modig och jag förundras över din beslutsamhet att göra något åt din situation!
Jag vet att det kan vara svårt att tänka att "jag duger som jag är", men det gör du verkligen. Du är speciell just för att du är du.
Tänker på dig!
Jag känner precis likadant. Saken är den att jag är jävligt stark som person på utsidan, jag har väldigt svårt att gråta så du skulle aldrig tro det om mig om du träffade mig att jag har väldigt dåligt självförtroende. Det är som en mur jag har gjort och ibland brister den. Jag skulle jätte gärna vilja gå i terapi... Dock hade jag nog inte haft så mycket att komma med mer än att jag har ur kasst självförtroende och självkänsla. Någonting vi själv måste jobba med. Alla är annorlunda och det finns ingenting som säger att man skall vara på ett visst sätt. Den du är gör dig unik och det skall du fortsätta med.
Vet du vad du mår dåligt över eller mår du bara dåligt? känner att livet är piss? det är mörkt och grått och ingenting blir bra eller ser bra ut på dig? Eller är det djupare än så.
Skönt att prata lite ut... snacka om att vara naken och våga öppna sig! Det är underbart att lätta på hjärtat och ännu underbarare och prata när man känner ungefär likadant. Kram
Det skulle lika gärna kunna vara jag som har skrivit detta inlägg, jag känner igen mig, samma rädsla, men för vad? Innerst inne är man stark och man tar sig igenom saker man aldrig trott skulle få en att ens överleva, be STRONG! Det är så lätt att säga det till någon annan, jag behöver själv höra dessa ord, men när man aldrig vågar visa sig svag får man aldrig några tips och råd. Du är superbra som är så öppen om det här, trots allt är man aldrig den enda.. kram!
Måste få fråga, har du läst den där boken och vad tyckte du om den? :)
det är starkt och modigt av dig att skriva om något så pass personligt i bloggen! jag känner själv igen mig i några utav sakerna du skriver som tex det här med att jämföra sig med andra. Kämpa på, du fixar det ;)
