SANNAS RUM

Capa & Petter

Igår "jobbade" jag till halv tio. Jag gjorde Carl sällskap, kan man säga. Också kom Tobias in - och vi beställde biljetter till derbyt som vi ska gå på på måndag (då jag kommer kunna skratta åt Tobey för att hans lag förlorar så hårt) - och vi hade det allmänt trevligt. Capa bokförde, jag och Tobey roade oss med youtube. Det var väldigt härligt, för man var på så sjukt humör - trött och galen liksom.
Så ville jag ha lite bekräftelse från Carl. Jag tänkte på detta inlägg. Jag är ju som sagt sjuukt nöjd med dessa två bilder, så jag ville höra det lite från honom.

- Capa, visst kan jag bli fotograf? säger jag, som ett barn som har målat en teckning till sin pappa och är jättestolt, men teckningen är tydligen superful för Carl säger lite trevande:
- Eh, asså jag kan ju inte sånt där. Men jag tycker det är jobbigt att den är suddig. Varför är den suddig? Här och här... där vill jag se vad det är för nåt liksom.
- Men det är ju det som är meningen! DET ÄR JU DET SOM ÄR GREJEN MED HELA BILDEN, ATT DEN ÄR SUDDIG. FOKUS!!!!

Jag ska aldrig mer fråga honom om nåt. Han är för ärlig mot mig. SÄG VAD JAG VILL HÖRA NÄSTA GÅNG (för jag vet att du läser, hihi)