Passion émotion
Jag har fem nätter kvar i min egen säng. Inatt delar jag med MB, som numer alltid finns där för mig.
Men egentligen finns det någon annan jag hade delat med. Den där lappen på muren blåste bort någon gång under gårdagen. Och har inte återfunnits.
Jag börjar bli... skeptisk? Ledsen? Osäker? Rädd?
Whatever. Jag vill inte lämna någon här hemma. Även om det kommer bli mitt livs äventyr så känns det olägligt just nu. För när någon finns i ens tankar dygnet runt, man försöker stänga honom ute men det går inte, så vill man inte flytta till ett annat land.
Och jag kanske inbillar mig, fortfarande. Men så sitter jag också och lyssnar på hans spelningslistor, med musik som inte alls är min stil, och tycker att det är bra..? För att det är han.
Ni får ha lite överseende med att det blir mycket personligt i bloggen i samband med flytten till London.
Ohh med vad svårt, förstår att det är kluvet =(,
Men det är ju ändå jättestarkt av dig att ge dig iväg =D
kramar
Klickade mig in här av en ren slump. Impad är jag, vilken härlig blogg du har! :)
Åh honnie! Det kommer gå bra! Det är sjukt tungt att tycka om någon och behöva åka bort på samma gång, och du ska ju vara borta.. vad är det, nio månader? Eller mer? Jag minns ej vad du sa.. Det var ett tag sen vi pratade, men jag tror jag fattar vad det handlar om.. Men du får se detta som en chans som man kanske bara får en gång i livet, för det är inte när som man kan åka iväg och va au-pair. Jag finns för dig, stöttar och tänker hålla tajt kontakt med dig när du är down under höll jag på att skriva, men när du är i London! Man kanske kan komma och hälsa på också? Var så himla besviken på mig själv att jag mådde piss förra helgen, hade så gärna träffat dig på kongressen! Det var dig mest jag ville träffa då jag vet att du åker bort! Jag finns för dig, any time! Vi kanske kan börja mejla lite på facebook nu när du åker bort? Evig kärlek!!!!!!
Allt kommer bli bra, ska du se! Så vacker du är! London kommer att bli grymt, mycket erfarenheter och så.. vännerna + familjen finns kvar när du kommer tillbaka <3
Jag vet att det kan kännas jobbigt i början och tanken på att du ska lämna din familj. Jag är nyss hemkommen från mitt au pair år i USA.
Även om du tvekar nu så tror jag att du kommer att känna dig stolt när du är klar, det gjorde i alla fall jag. Jag tycker att alla borde ta chansen att åka iväg, lämna sin trygghet. Man växer så himla mycket som person. Och allt du kommer att få upplev kommer du aldrig att få igen.
Kämpa på och lycka till med ditt äventyr! Det kommer att bli super.
du är så himla vacker! bara så att du vet :)
