SANNAS RUM

Motgångar och medgångar.

Är det okej om jag delar med mig lite av mina tankar? Bra.
Jo, jag har ju tidigare skrivit om hur glad jag är att jag jobbar med LUF. Det är jag, det är fantastiskt roligt. Men självklart påfrestande också. Inte förbundet i sig, men att vara nära människor 24/7 är irriterande. Man kommer lite för nära varandra. Jag menar de hade kunnat vara mina bästa vänner, mina soulmates, men jag hade ändå reagerat likadant. Jag hade tyckt att det var jobbigt. Jag menar, en resa på två veckor familjen gör ju att man får blandade känslor. Även om de är dem man älskar mest här i livet.

Lite så är det att jobba med LUF också. Vissa av dem hoppas jag ha vid min sida för en lång tid framöver. Andra människor klickar man inte lika bra med, och så fungerar det ju.

Därför är det väldigt tur att jag inte bara har LUF-kompisar. Att ta en promenad och sitta på bryggan med Kajsa idag, var så sjukt välbehövligt. Att bara prata av sig om saker och ting, men inte inom en organisation. Det är liksom inte skitsnack, det är bara att ventilera sina åsikter och gå vidare med en bättre inställning till människor som kanske gjort en besviken.

Att ha vänner i olika kategorier är så sjukt viktigt här i livet. Att inte bara umgås med samma människor, för då tröttnar man och när man gör det finns det ingen annan. Därför är jag så glad att jag har vänner i LUF, men även vänner utanför LUF. För vännerna utanför LUF kan också göra mig besviken, och då har jag ju mina luffare att prata med.

Jag har kommit fram till att det som är dåligt med att jobba som länsombudsman inte överglänser det som är bra, utan tvärtom. När det är bra är det fantastiskt, och när det är dåligt är det fruktansvärt. Men det är oftast bra, och därför är det på något sätt viktigare. Och så är det ju nästan alltid i livet, att det främst är bra, men också dåligt. Vi hade ju aldrig vetat att det var bra om det inte hade varit dåligt.