SANNAS RUM

Men jag kan inte förstå det. Jag kan inte tro det. Om två veckor och tre dagar är jag på väg till Kina. Själv! Jag reser alldeles ensam, med en bok eller två kanske. Ipoden? Såklart. Men jag reser ensam, utan vare sig trygga mamma eller trygga pappa. Jag har rest utan dem förut, men då har det varit andra vuxna med som haft ansvaret. Nu bär jag ansvaret själv. Jag sitter och försöker plugga in Schiphol Aiport (Amsterdams flygplats där jag ska byta till mitt Shanghaiflyg), så att jag inte ska hamna vilse. Usch, jag hatar ju till och med att åka kollektivtrafik för jag är så ängslig över att min biljett inte ska vara giltig. Måste läsa igenom KLM-brevet en gång till nu, så att jag är på det klara med allt.

Men jag kan inte fatta det; att jag ska åka till Kina. Medan alla andra drar en restresa på sommaren till typ Kreta, så drar jag till Kina. Det är liksom lite beyond mina proportioner och min tankar, jag får faktiskt lite ont i magen av nervositet när jag sitter och skriver detta. Äsch, lugnt, jag klarar det.