Who am I?

En fråga vi alla någon gång ställer oss: vem är jag?
Och nu har jag fått höra otaliga gånger att "det är inte du". Att ha piercad tunga det vill säga.
Så jag vill skapa lite klarhet i det hela:
Jag tror bara det finns en enda person, förutom min familj, som känner mig utan och innan och det är Anna, min bästa vän Anna. Så om man bortser från mina föräldrar, som antagligen inte heller känner mig till 100 %, så är Anna den person som känner mig bäst. Även om vi inte ses så ofta så vet jag att hon kan mig.

Anna är även i princip den enda människa som reagerade positivt. Jag får väl inte dra alla över en kam, alla var inte negativa. Men nästan alla har sagt att det är inte jag. Det är helt enkelt inte jag. Anna reagerade med följande ord:

jag tycker att det är ascoolt :D
skitfräckt!! :D äre verkligen sant??
det är hur snyggt som helst ju. varför är du så ball? :D

Saken är den - kära människor - att jag vet inte ens själv vem jag är. Jag har ingen speciell stil, jag klär mig i det jag tycker är snyggt. Jag följer inga trender utan tar helt enkelt på mig vad jag tycker är fint. Därför blir det lite konstigt när folk som inte ens känner mig dömer mig och säger att det är inte min stil att ha en tungpiercing när jag inte ens själv vet vad min stil är och jag vet inte själv vem jag är. Jag försöker hitta mig själv, och det här är en del i det sökandet. Det är något jag vill göra, det är något jag vill ha.
Då är det inte superskoj att få höra av personer man trodde var nära att det är fult. Citat "Det är fult". Det blir man inte jätteglad över. Jag bryr mig inte om att min mamma säger så, för jag visste redan att hon tyckte det. Men när vänner, eller människor som man trodde var vänner, säger så så skär det riktigt i hjärtat.
Jag respekterar att vissa människor inte tycker att en piercing i tungan är snyggt. Men att ifrågasätta mig och försöka sätta mig på plats, som vissa människor tenderar att göra, är inte riktigt schysst.
"Varför har du gjort den?!"
"Det är fult."
"Det är inte du."
"Varför ska du ha den om du inte vill sträcka ut tungan hela tiden?"

Så - vem är jag?
Jag har ingen aning om vem jag är. Jag kanske kommer fram till det en dag.
Det enda jag vet är att jag är mig själv. Jag tänker inte ha ångest för att jag ska vara "Sanna" för min omgivning.
Jag vill vara Sanna för mig själv. Vilket jag tycker att alla ska acceptera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0