SANNAS RUM

Har ni också varit med om den där underbart plågsamma känslan av att tycka om någon så mycket så att man nästan imploderar? Och imploderar du inte så exploderar du? Det är helt enkelt antingen eller.
Den känslan lever jag med varenda dag. Det är en bitterljuv känsla.
Samtidigt som den är fruktansvärd så är den den mest fantastiska känsla jag någonsin upplevt.
Samtidigt som jag inte känner att jag räcker till så vet jag att det räcker gott och väl.
Samtidigt som jag har så mycket jag vill säga så vet jag att jag redan har fått allting sagt.

För visst är kärlek något fantastiskt? Visst är det något underbart?
Jag vet att kärlek och sorg går hand i hand. Kärlek och smärta går hand i hand.
Men det vackra med kärleken tillsammans smärtan är att man inte kan leva utan kärleken och därmed går med på smärtan. Varför är det vackert? Jo, därför att allt det som är bra med kärleken överglänser allt som gör ont med smärtan.
För även om du vet att det någon gång, på ett eller annat sätt, kommer att göra ont, det kommer smärta i bröstet, tårarna kommer trycka på bakom dina ögonlock varje gång du sluter dem, så är det du får uppleva just nu värt allt det.

Allting är värt det. Alla tårar som kommer när du lämnar mig är värda det jag får ha med dig idag. Allt det du ger mig idag kommer finnas kvar inom mig när du åker ifrån mig. Jag sparar det i olika fack i min kropp, för att kunna plocka fram det när jag behöver det som mest.
För livet är nu. Det är inte imorgon. Det är inte igår.
Det är nu.
Life is now or never.