Känner man press?
I skolan är jag Sanna. Sanna som de flesta inte vet vem det är. Men om man nämner att jag bloggar så vet desto fler vem jag är. Ibland kommer tjejer och killar fram i skolan och frågar om inte jag kan skriva om något speciellt, eller säger något om min blogg. Skoltidningen gjorde en intervju med mig om bloggtrenden. Så fort jag pratar med någon på Facebook eller någon kommenterar en bild på bilddagboken så nämner personen även att den går in på min blogg ibland. Och det är hemskt roligt. Det är riktigt roligt faktiskt. Det är mindre roligt att ingen ger mig respons på bloggen - istället för att skriva något på facebook eller på bilddagboken (som jag ändå knappt är inne på) så är jag jättetacksam för kommentarer på bloggen. Då vet jag att det jag gör och skriver når ut till alla.
Samtidigt är det många som undrar hur jag orkar. Jag har inte direkt ett stressat liv. Jag väljer ofta bort skolan på min fritid; jag pluggar nästan aldrig. Och nu när jag tänker på det får jag lite ångest, för jag hade nog kunnat ha MVG i allt om jag inte hade bloggat. Nu ligger jag på gränsen mellan VG och MVG i alla ämnen (förutom gympa och spanska) och om jag hade gett skolan ytterligare några timmar varje dag hade jag nog kunnat ha bättre betyg.
Vad gör jag då istället? Jo, jag kommer på utfyllnad. Här till min blogg. När jag bakar något så äter jag det nästan aldrig själv. Jag gör det för att jag vill att det ska se bra ut. Och självklart är det hemskt roligt också. Baka är alltid kul. Och om jag inte hade haft en så glupsk familj som går efter mitt motto "allt som ligger i kylen är allas egendom" så hade jag kanske ätit lite av mina bakverk själv också...
Och något som de flesta killar reagerar på är skor och kläder. Hur i hela fridens namn kan jag välja att lägga hela min lön, varenda månad, på smink, kläder, accessoarer och skor? Ett tag var det sjukt, det kan jag medge. Tusenlapparna sprang iväg varenda månad, och jag kände stor ångest varje gång jag insåg hur mycket jag bränt på bara ett par timmar. Men det har blivit bättre nu. Men jag känner fortfarande den där outfit-känslan: aldrig en outfit två gånger inom loppet av tre veckor, aldrig, aldrig, aldrig. Denna tankegång hade aldrig startat om jag inte hade bloggat, det erkänner jag.
Och skor kan man aldrig ha för många, så är det bara. Samma med väskor...
För vet ni vad? Jag älskar att vara den personen som folk tycker har fina kläder, och som folk tycker aldrig har "ful-dagar". Jag älskar det, och det gör mig inte stressad alls faktiskt. Det är bara skönt. Och jag mår bra av att vara den personen, och - för att knyta an till rubriken - jag känner ingen press!
Nu ska jag springa iväg till min massage-lektion, men först lämna in mitt fotoarbete. Jag hoppas verkligen på praktisk massage idag, jag är stel, trött och glad.
Samtidigt är det många som undrar hur jag orkar. Jag har inte direkt ett stressat liv. Jag väljer ofta bort skolan på min fritid; jag pluggar nästan aldrig. Och nu när jag tänker på det får jag lite ångest, för jag hade nog kunnat ha MVG i allt om jag inte hade bloggat. Nu ligger jag på gränsen mellan VG och MVG i alla ämnen (förutom gympa och spanska) och om jag hade gett skolan ytterligare några timmar varje dag hade jag nog kunnat ha bättre betyg.
Vad gör jag då istället? Jo, jag kommer på utfyllnad. Här till min blogg. När jag bakar något så äter jag det nästan aldrig själv. Jag gör det för att jag vill att det ska se bra ut. Och självklart är det hemskt roligt också. Baka är alltid kul. Och om jag inte hade haft en så glupsk familj som går efter mitt motto "allt som ligger i kylen är allas egendom" så hade jag kanske ätit lite av mina bakverk själv också...
Och något som de flesta killar reagerar på är skor och kläder. Hur i hela fridens namn kan jag välja att lägga hela min lön, varenda månad, på smink, kläder, accessoarer och skor? Ett tag var det sjukt, det kan jag medge. Tusenlapparna sprang iväg varenda månad, och jag kände stor ångest varje gång jag insåg hur mycket jag bränt på bara ett par timmar. Men det har blivit bättre nu. Men jag känner fortfarande den där outfit-känslan: aldrig en outfit två gånger inom loppet av tre veckor, aldrig, aldrig, aldrig. Denna tankegång hade aldrig startat om jag inte hade bloggat, det erkänner jag.
Och skor kan man aldrig ha för många, så är det bara. Samma med väskor...
För vet ni vad? Jag älskar att vara den personen som folk tycker har fina kläder, och som folk tycker aldrig har "ful-dagar". Jag älskar det, och det gör mig inte stressad alls faktiskt. Det är bara skönt. Och jag mår bra av att vara den personen, och - för att knyta an till rubriken - jag känner ingen press!
Nu ska jag springa iväg till min massage-lektion, men först lämna in mitt fotoarbete. Jag hoppas verkligen på praktisk massage idag, jag är stel, trött och glad.
Kommentarer
Trackback
