Hur ska man behandla ett barn?

Jag låg och tänkte på det igår innan jag skulle sova.
Ska man ge ett barn överdrivet med uppmärksamhet så att det blir vant vid att alltid stå i centrum? Eller ska man göra tvärtom så att barnet antingen hatar att stå i centrum eller törstar efter uppmärksamhet?
Ska man ge barnet allt det vill ha, så att det blir vant vid att få allt det pekar på? Eller ska man inte ge det mycket alls?

Det finns ett mittemellan ting tänker ni. Ja, det är såklart att det gör. Men vad är egentligen bäst?

Jag tror att hur man än behandlar ett barn så kan det inte bli perfekt. Jag tror inte på att uppfostran enbart från föräldrar kan ge perfektion. Jag tror att uppfostran utifrån också måste finnas. Ett barn med curlingföräldrar, som ständigt soppar bort problemen som stundar barnet, vad har det för erfarenhet? Av livet? 

Jag vill hemskt gärna skämma bort mitt barn i framtiden, om jag får något, det får ju framtiden visa.
Men jag vill inte att det ska bli bortskämt. Utan det ska ligga på en bra nivå. Ingen tycker att man ska satsa på att skaffa ett barn, men det beror ju helt på hur man sedan behandlar det barnet. Jag vill ha ett barn. Bara ett. Om jag får tvillingar, fine, det är okej. Men efter en förlossning/adoption så är jag klar. Hoppas jag, längre fram i tiden kanske jag ångrar mig.
Många, både de som har syskon och de som är ensambarn, att det inte är bra med bara ett barn. Men många som är ensambarn tycker även att det är bra.
Det beror ju helt på hur man behandlar detta barn.
Vad tycker ni? Eller har ni ens börjat tänka på det där med barnuppfostran än?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0