2012 måste vara mitt livs mest händelsefattiga och tragiska år . de första månaderna mådde jag inte alls bra, men även om jag gärna ville gräva ner mig, ibland ville jag inte ens leva längre, så försökte jag kämpa .. för familjens & vännernas skull . jag jobbade heltid, var borta från mitt hem 11 timmar om dygnet och orkade knappt lyfta ett finger när jag väl kom hem .. jag firade inte ens min födelsedag, mer än med just vänner & familj på en lunch .

Februari & mars blev inte så mycket bättre, jag var fortfarande nere, men började på allvar inse att min jobbsituation inte var hållbar . Jag sökte nya jobb, men inte förrän långt senare skulle jag skatta mig lycklig att komma ifrån . jag började med tumblr och fördrev mina annars händelsefattiga jobbdagar med vackra, inspirerande bilder .



vi på invigningen av Corazon i somras !

På våren började vi på allvar försöka fixa till vår lägenhet . Vi målade & fixade och donade . Idag ser det otroligt annorlunda ut mot vad det tidigare gjort ( ska försöka visa er före- & efterbilder nu när vi bott här i ett år ) . April & maj präglades också av utgångar - El Corazon ↑ för att mitt hjärta jobbade där . men innan dess hann vi med en liten tripp till sthlm . jag gav Roberto en halvårspresent i form utav biljetter till UFC . Han blev otroligt glad & vi åkte upp till hans kusin med pojkvän och tillbringade en helg där . Det gjorde gott för själen ! ❤ likaså gjorde min & mammas vistelse på art garden spa på hisingen där i april . det är tur att man välsignats med världens bästa föräldrar !



hjärtonen i Slottskogen på grill .

I juni fick jag äntligen mitt nya jobb ! vilken lycka, men ack så kortvarig då min förra anställning slutade i sjuksrivning .. det är visserligen inget jag orkar bry mig om nu längre - nu har jag ett trivsamt & roligt jobb . för att inte tala om fantastiska kollegor ! midsommar firade jag uppe i värmland med härliga människor . det blev blött, men otroligt roligt . jag tror faktiskt att vi i brist på annat shottade gin där i värmen - galet .



Härliga människor på en fantastisk midsommarafton !

sommaren var i övrigt inte speciellt händelserik . det blev utgångar, jag fixade lägenheten mer & mer med Robertos hjälp . han fyllde 29 år i slutet av juli & det firade vi med tårtkalas och en ny TV . jag fick vara ledig i två veckor, sedan började jag på kundtjänsten på jobbet . det blev långa dagar, men jag tyckte & tycker fortfarande att det är kul .



en girls night out som slutade i stöld, utkastning & ett ärr på skenbenet ( det tillhör moi )

jag jobbade på under hösten, och kom kollegorna på jobbet allt närmre . det resulterade i många roliga utgångar, after works osv . i september anordnade jag en aw hemma hos mig efter att ha blivit facerapad av maja & rikard . tror absolut att jag har hittat vänner för livet på det där stället !



arbetskollegor hemma i min soffa .

i oktober åkte jag med mamsen till monaco, frankrike & italien på en långweekend . verkligen välbehövligt ! vi shoppade, åt god mat, sov ut på mornarna, njöt av gott rosévin & goda ostar . vi vandrade omkring i monte carlo, i nice, i antibés, i cannes, i bordighera & i ventimiglia . det var en fantastisk resa som jag hemskt gärna skulle vilja göra om !



Mamsen et moí utanför casinot .

november & december är så nära inpå att jag knappt vill skriva om det . men för er som inte vet vad som har hänt så har det varit stress på jobbet, vi har vart på lite ishockey, vi har vart på europe i scandinavium. dock var jag troligtvis den enda svensken som inte var på SHM .. men men . från & med första december har jag julbakat, julpyntat, julstökat .. ja, allt som har med julen att göra helt enkelt ! men idag åker grejerna nog ner, i alla fall den fula plastgranen, haha .

både jag & roberto tror att detta året kommer slå 2012 i alla fall .

Vilken dag! Ingen har väl missat upploppen i Göteborg? Orkar inte ens ge min åsikt egentligen, det enda jag vill säga och förmedla är att våld aldrig någonsin är okej. Inte i ett fungerande, demokratiskt samhälle. Vi har suttit hela dagen på jobbet och följt detta, sprungit ner i Nordstan för att kolla när upploppet flyttades dit. Kan inte förstå att det här handlar om människor som är lika små som mina småsyskon. Galet. Fruktansvärt hemskt gjort utav ansvariga för det satans Instgramkontot, men att bruka våld i gengäld är inte okej någonstans.

För att lätta upp stämningen tänker jag bjuda på en sjukt bra låt. Norlie & KKV - Nej.

Blev otroligt besviken när jag klickade mig in på blogg.se idag. Överst ligger ett sponsrat inlägg från Dorco Shave. En sida som troligtvis försätter många personer i skuld. Det står i inlägget "Prova gratis!", men ingenting är gratis. Jag jobbar med människor som trott att sådana här saker är gratis, och som sedan inte blir av med så kallade prenumerationer. Man hamnar i skuld och det gör mig otroligt upprörd att blogg.se, som har väldigt många unga människor som "kunder" hos sig, gör den här typen av reklam. Det är en skuldfälla!

Sedan tycker jag det är väldigt "roligt" med sidor där man ska medge att man är arton år. Vaddå medge? Om man inte fyller i ett personnummer kan ju företaget aldrig styrka att avtalet gjorts mellan två myndiga parter. Det vill säga; du som beställer som är under arton år kan aldrig få en så kallad dom på att du måste betala. En 15-åring kan således klicka i rutan att de fyllt arton år, och sedan ta emot paket i all oändlighet då avtalet slöts när denne var omyndig. Man kan aldrig, varken som inkassobolag eller Kronofogden, kräva en minderårig person på pengar. Sedan 2OO9 är det dessutom lag på att man måste avskriva skulder som uppkommit när gäldenären (den som står i skuld) varit omyndig.

Det gör mig otroligt ledsen att blogg.se inte tar sitt ansvar, det finns så otroligt många omyndiga personer på denna plattform och borde således inte ta in sponsrade inlägg där du inte måste styrka din myndiga ålder med personnummer + fyra sista siffror. Visst tror jag på ett samhälle där varje individ tar ansvar för sina egna handlingar, men man ska inte rikta sådan här reklam på en sida där - vad i alla fall jag tror - medelåldern på användarna är under 18 år. SKÄMS PÅ ER!

Usch, hade en superstressig dag på jobbet så jag körde lite tröstshopping efter att jag slutade. Det blev ett skärp från Missäy och en förvaringsbox från Lagerhaus. Är mycket nöjd med mina köp. Smyckena har legat i en låda, nu kan jag ha dem framme med en fin lösning. Jag vill ju ha ett smyckesträd från Lisbeth Dahl och ett smyckeskrin från Knorkan, men detta blir bra så länge. Denna box kan jag ju använda till något annat sedan.

Nu hade jag tänkt skriva en uppmaning till alla er som är arga när ni ringer till kundtjänst (för jag jobbar i en typ av kundtjänst), men jag hoppar det. Känner bara att man kanske ibland får ta och rannsaka sig själv när man kan sitta och skrika och gapa på en människa som bara gör sitt jobb. Och som har ett jobb också för den delen; alla klagar så mycket på ungdomsarbetslösheten, men jag har ju i alla fall ett jobb och jag tycker att jag sköter det bra!

Varje gång jag sov över hemma hos farmor och farfar när jag var liten visste jag att det skulle bli tre saker. Ostbågar från OLW, Bumbibjörnarna på morgonen dagen efter och Bingolotto på kvällen. Min farmor och farfar var riktiga proffs på bingo, om man nu kan vara det. Nej, det kan man ju inte, det har ju med tur att göra, men de spelade i alla fall varje lördag. Med sina dutt-pennor och lotter satt de där och trängdes i den lilla soffan medan jag gnällde för att jag ville se på något annat. Men icke sa nicke, lördagar var Bingolotto. Till slut fick jag min egen lott för att jag skulle vara tyst. Det funkade nog ganska bra, för jag tycker att bingo är ett himla roligt spel nu för tiden. Inte bara för att det väcker minnen, utan för att det är spännande.

Idag spelar jag inte speciellt mycket bingo, som ni säkert vet, jag spelar inget alls. Förutom om det är uppesittarkväll. Det ska ju vara någon typ av känsla runtomkring det, att spelar var och varannan dag skulle ta charmen från det hela, tycker ni inte? Å andra sidan blir det nog ganska mycket svårare att vinna om man bara gör det en gång om året? Kanske dags att testa lyckan...?

Jag hinner knappt komma hem från en resa innan jag börjar fantisera om nästa. Det är lite så jag är; en resa ger mersmak. Resan till Monaco var mycket upptäcka, inget ligga på stranden, utan massor av yummy mat och vin och en hel del äventyr till både Frankrike och Italien utöver vackra Monte Carlo.

Nästa resa hoppas jag kan bli en snabb charterresa, jag törstar lite efter att få ligga på stranden en vecka, och kanske till och med All Inclusive... Slippa tänka, bara vara, inte göra något, slappa dagar i solen med någon god drink i handen och ljummet hav. Salt som torkar in på huden i solens strålar. Åh, vad underbart. Jag har dock upptäckt att man behöver ju inte alltid åka med de stora resebolagen/kedjorna, utan även små kan vara toppenbra, det är en hård marknad där kvalitet styr företagens inkomst, och därmed tror jag att även upcoming-företag är något att satsa på.

Jag hoppas att mitt nästa resmål kan få bli Grekland (igen). Jag älskar ju Grekland, mest för att jag älskar maten. Även Kroatien lockar, som jag skrivit tidigare. Men Grekland är mitt absoluta favoritställe. Att upptäcka nya ställen när det kommer till charter är ju inget nödvändigt i och med att det är just charter, man kanske ska satsa på att åka till ett ställa man vet att man älskar? Å andra sidan är det kul att kunna sätta ytterligare en nål på min imaginära världskarta. Billiga resor är dock inget som växer på träd. Man får leta en hel del innan man hittar det perfekta resmålet, det perfekta priset för just en själv och allt sådant.. Resevärlden är ett träsk för många, men att lägga ner tid på det är himla viktigt tycker jag, inte minst när det handlar om sådana rika upplevelser som resor - de bästa stunderna i - i alla fall - mitt liv!



Underbara Grekland!
we heart it

Nästan en vecka har gått sedan jag fick den sprängande huvudvärken som gjort mig soffbunden tillika sängbunden. Idag besökte jag än en gång vårdcentralen på grund av knölen jag fått bakom örat. De sa då att det var en fettknöl (jag har sådana på halsen, och vet hur det känns - detta känns inte som en fettknöl, men men), och att min huvudvärk helt enkelt kommer från dålig ergonomi och har sin rot i rygg och nacke. Jag köper det, jag har djävulskt ont i ryggen och nacken - men varför sa de inte det från början? Varför har jag gått i tron om att ett virus snart kommer bryta ut i nästan en vecka och således missat arbetstid? Hälsan går först, det är jag den förste att skriva under på, men här snackar vi ändå ett par 100 kronor som jag gått miste om i lön för att vårdcentralen var lata. Usch och fy!

Så, jag fick utskrivet tramadol, ett narkotikaklassat preparat som är mycket beroendeframkallande, för min smärta. YAY, not! Jag gillar inte att gå på sådant, det är ju knark, för bövelen. Och hjälper gör de inte ens. Jag har någon konstig immunitet mot läkemedel; alvedon, citodon, ipren, panodil, voltaren, treo, stesolid... Allt jag har provat vid ett eller flera tillfällen har fungerat måttligt eller inte alls. Till och med så att läkare har höjt på ögonbrynen och sagt "Men det är ju inte normalt!". No shit, Sherlock, tror du inte jag kände samma sak? Så nu har jag ätit 100mg Tramadol och har fortfarande huvudvärk. Gick ut och promenerade, motion är ju bra för de flesta typer av smärta, och bra i förebyggande syfte för att jag inte ska få såhär ont igen. Men huvudvärken sitter kvar.

Därför har läkaren sagt till mig att jag ska börja med sjukgymnastik. Det i kombination med friskvårdsmassagen jag redan går på (den massagen där mina armar domnar och jag tappar känseln i fingrarna för att min rygg är så fucked up) ska nog ställa saker och kotor till rätta. Wish me luck!

Som ni säkert vet vid det här laget så har ju jag diagnosen IBS. Det är en väldigt vanlig sjukdom, som har med matsmältningen och tarmarna att göra. Det vill säga gaser och ont i magen, yay jippe! Hur som haver, jag har liksom inte riktigt fattat vad jag får och inte får äta. Så jag googlade och kom in på en läsarfråga som hade ställts och besvarats i Måbra. Tänkte bara sammanfatta kort hur jag reagerade på den.

• Drick mycket vatten, cirka 1,5 liter om dagen, men undvik mineralvatten med kolsyra och andra kolsyrade drycker. Vaddå inte kolsyra?! Kan det förvärra situationen, vatten som vatten liksom? Aja, får sluta ta kolsyrat i automaten på jobbet då...
• Öka fiberinnehållet i kosten som främjar tarmfunktionerna. Fiberinnehållet ska öka gradvis och bra fibrer finns t ex i gröt, kokta grönsaker, linfrön, psylliumfrön. Fiiiiiiiiibreeeeeeeeerrrrrr.... jaaaaaaaa... det äter jag inte.
• Undvik mat eller dryck som du vet förvärrar symtomen. Kaffe och mjölk kan vara huvudorsaken hos vissa och undvik att tugga tuggummi. Jahaja... jag som dricker typ 3 koppar mjölk och kaffe varje dag, yay me, yayayayayayaya
• Undvik starka kryddor och mat som ger gaser. Vissa livsmedel är mer gasbildande än andra som du säkert har märkt, till exempel bönor, lök, selleri, vitkål, brysselkål, ärter, linser, äpple, päron, torkad frukt och livsmedel sötade med sötningsmedel (saft, sylt, läsk, läkerol, tuggummi). 1. Stark mat är det bästa jag vet, jag reagerar faktiskt bara ibland... 2. men vaddå, det där är ju typ allt jag gillar? 3. Om jag inte får dricka läsk, kan jag inte ens få dricka light-saft då? VAFAN ÄR DET HÄR?!
• Ät regelbundet (frukost, lunch, middag samt 2 mellanmål varje dag) vid samma tidpunkter varje dag. Så var det det där med frukost...
• Ät mindre portioner, tugga maten ordentligt och ät inte för fort. Tugga? Inte för fort? Jag tuggar inte maten, jag sväljer den hel. Mat är det bästa som finns men att äta den är tråkigt. En gång åt jag middag på tre minuter... DET NI!!

Ungefär såhär lät det i köket när jag läste upp dessa "allmänna tips" från Måbras expert. JÄVLA FAN VAD SVÅRT DET SKA VARA ATT HA EN FUNGERANDE TARM DÅ!

Sovit sämst inatt, ledsen, arg, trött och allmänt risig, bara. Tänk att det kan vara dalar och höga berg så ofta? Ena sekunden känner man sig säker på allt, man känner sig lycklig och tror att allt ska bli bra. Allt borde stämma, men ändå gnager saker och ting. Att små saker kan kännas som hela världen, eller är de sakerna små om jag blir såhär ledsen av dem? Kanske inte... Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag vet bara att jag känner mig tom. Det spelar liksom ingen roll längre, inget spelar roll när det blir såhär och när det känns såhär. Det känns liksom ingenting, och jag vet att det beror på att jag är just ledsen, arg och trött. Vi får väl se om alla känslorna bubblar upp här snart... Ledsen för värsta deppinlägget...

HELVETES JÄVLA SKIT VAD FÖRBANNAD JAG ÄR!!!!!!!!
Tänk såhär; Mc Donalds bestämmer sig för att släppa en ny hamburgare. Hamburgaren innehåller en massa skit som gör att de flesta kunder blir sjuka och således i framtiden för alltid kommer välja bort Mc Donalds. Allt för att Mc Donalds hade liiiite för bråttom med att släppa den hamburgare. Varje gång en kund dör av en hamburgare får deras anhöriga ett vykort hem med en fucking jävla kossa på där det står "Något gick snett, men vi jobbar på det..."

Det är ungefär så jag känner just nu. Att blogg.se 1. kommer förlora otroligt många bloggare för denna satans avkomma till kossa, 2. kommer att förlora otroligt många bloggare för att man är ju helt låst; inget funkar, allting laddar, det tar dubbelt så lång tid att slänga upp ett jävla inlägg nu för tiden 3. var lite för snabba med att launcha något som inte ens var färdigt, som inte ens funkar, 4. inte gör något åt problemen utan går på semester istället.

Jag har nästan lust att byta plattform själv nu. Jag orkar inte mer. Orkar inte mer skit. Jag har för fan bloggdesigner att göra, jag har lovat personer bloggdesigner och ni går på semester? Vad är det för stil på ett serviceföretag? Jag har aldrig någonsin varit med om något sämre från ett företag som förmedlar en tjänst via internet, faktiskt. Who's with me?!

Utsatte mig själv för brutal destruktivitet genom att klicka mig in på Taxilandet - en blogg skriven av en mamma som bär på cancer. I hela kroppen. Hon skriver bloggen som en typ av dagbok till sin dotter Snorpan. Snorpan är en liten liten flicka, med de finaste ögonen, det sötaste leendet och verkar vara helt full av liv. Precis som sin mamma. Skillnaden är bara att Snorpan förmodligen och förhoppningsvis har många år kvar av sitt liv, medan mamma inte har lika länge.
Hittade bloggen på vagnen hem från jobbet och satt med tårarna rinnandes ner för kinderna när jag läste. Att Gud inte finns vet jag bara ännu mer nu - vilken Gud skulle straffa de oskydiga på det viset? Vilken Gud skulle låta Snorpan växa upp med endast en blogg som mamma? Ingen Gud jag vill tro på.

När jag promenerade hem från hållplatsen i eftermiddags tryckte jag in lurarna i öronen och satte på Var nöjd med allt som livet ger fortsatte gråta och försökte tänka på hur jävla bra jag har det. Det kanske är en kliché, men det är ju sant. Jag har det bra; en lägenhet, en fin sambo, världens bästa föräldrar och syskon, släkt och vänner, arbetskamrater och jobb. Jag är inte sjuk (bortsett från min IBS, men det är ju en droppe i havet känner jag), jag har en fast inkomst så länge jag går till jobbet, och jag tycker det är kul att gå till jobbet. Jag har vänner som frågar om vi ska hitta på något, vänner som vill vara med mig, en familj som ofta säger att de älskar mig. Jag är älskad. Jag har en blogg som många tycker om, som jag får en massa fin respons på. Jag har alla förutsättningar, alla möjligheter att leva ett i mina ögon perfekt liv.

Jag ligger i soffans divan och önskar att min mamma varit här så vi kunnat gråta tillsammans. Min fina mamma. Nej, man är inte alltid bästa vänner. Vi hade en rough patch under min gymnasietid. Men vad gör det om 100 år? Eller idag? Ingenting, jag är bara glad att hon är min bästa vän idag. Jag behöver henne faktiskt mer nu, för jag hade inte uppskattat henne under den där jobbiga tiden oavsett hur snäll hon hade varit eller inte varit. Nu behöver jag en mamma som berättar hur man hittar en bra hemförsäkring, en mamma som tipsar mig om recept och tvättmedel, en mamma som köper hem lite extra tuber tandkräm från Ullared just in case, en mamma som ringer och frågar hur det är och hur allt går.

Jag önskar att alla hade en sådan fin, underbar och älskande mamma som jag har.

La som sagt ut lite grejer på Tradera häromdagen. Bland annat en Chanelinspirerad kavaj från H&M. Det är common fashion sense att veta att denna typ av kavaj från början är Coco Chanels påfund. Jag inkluderade dock "Chanelinspirerad" i rubriken och nu lades annonsen ned för att den är vilseledande. Förlåt om jag nu är hård - men ja, den må vara missvisande för 1. personer som inte vet vad "inspiration"/"inspirerad" betyder, 2. för personer som inte kan läsa mer än ordet "Chanel", 3. personer som är dumma i huvudet.

Jag funderar på om någon anmält annonsen eller om det är någon person som är jäkligt missnöjd med sin situation eller passar in under någon av de tre punkterna ovan som jobbar på Tradera som valde att ta bort min annons. Irriterad är jag i alla fall. Kan man inte ens i så fall bara ta bort ordet "Chanelinspirerad"? Nu får jag istället betala två annonser... IRRITATING!

Just nu är jag lite småirriterad på ett par grejer, blogg.se. Snälla läs detta och hjälp mig:
❤ När jag ska kopiera saker i kodmallen och stilmallen fuckar halva sidan upp sig. Det som ligger under det jag har markerat är det som klistras in istället. Irriterande!
❤ Mina länkar i inläggen blir i typ verdana storlek 12, när det inte finns några sådana inställningar i stilmallen och jag har dessutom försökt styra länkarna ännu tydligare där, men det fungerar inte. Så nu kommer jag inte länka förrän ni har förklarat varför det är så!
❤ Varför i hela fridens namn har ni plockat bort att vi kan använda vissa script-koder? När ni vet att dessa script är vanliga och att vi uppskattar dem, varför får vi inte använda dem? Fick uppfattningen att ni ville göra det friare...
❤ Om man kan lägga inlägg i fler kategorier... ehm, varför syns inte alla kategorier man postat det i i inlägget? Om jag lägger ett inlägg i tre kategorier, för att de passar i alla tre, så står bara en kategori under inlägget/i inlägget {alltså där det står vilket det är postat i, inläggsinfon kan man väl kalla det...}
❤ Vet att ni fortfarande håller på att utveckla, men det känns så snopet att ni lanserar saker som tar ages att ladda? Jag håller på mycket med designer, och nu helt plötsligt funkade inte min domän, utan jag fick vänta 24h för att ni har plockat bort inställningarna, bilder som andra bloggare använder syns inte, för allt måste flyttas över samt att scripten inte funkar, vilket jag inte vet om det beror på min domän eller på att ni har tagit bort nåt... Dessutom uppdateras inte stilmallen/kodmallarna speciellt fort. Irriterande x2.
❤ Tråkigt att man inte kan moderera signera-knappen eller svaren man ger på kommentarer.

Det är det jag är irriterad över nu. Sen är jag glad att det sker en förändring, och jag är ju specifik i vad jag inte tycker om eller undrar över.. Alltså tycker jag att det är konstruktiv kritik och inget annat, det är inte gnäll, utan bara ett ynkligt rop på hjälp, haha.

Första gången jag bloggar från nya blogg.se och jag äääälskar det. Påminner mycket om tumblr, och man kan tagga inlägg! Jag är överlycklig. Fantastiskt överlycklig. Och vet ni vad jag såg nu? MAN KAN LÄGGA ETT INLÄGG I FLERA KATEGORIER ÄN BARA EN!!!!!!!!! Känns som att det är julafton, påskafton, födelsedag, nyårsafton och allting på samma gång. Jag är i extas! Det enda jag saknar är att svaren på kommentarerna inte hamnar på bloggarna. Men jag tycker att alla ska ge den feedbacken - alla svar ska hamna i kommentarsfälten! Åh, det här gjorde min dag. Åh, åh, åh!

Igår såg vi matchen Sverige-Ukraina. Katastrof. Kaos i Kiev. Jag var arg, ledsen besviken. Men det var inget mot vad min halvt sydamerikanske sambo var och blev. Det var gap, det var skrik och det var mycket känslor. Men, att se på fotboll med en manlig närstående är ganska svårt och jag har upptäckt att jag klarar av det ganska bra det här EM-året. Jag är själv otroligt intresserad av fotboll {speciellt målvaktsspelet} i och med att jag själv stod i buren i åtta år. Det är faktiskt mitt livs största misstag, det som grämer mig och ett val som gör mig mest besviken - att jag la av med fotbollen. Jag är fantastiskt besviken på mig själv för att jag gjorde det. MEN - nu ska jag ta och förmedla, med en gnutta ironi, hur man beter sig under en fotbollsmatch för att bevara hemfriden.

❤ Prata endast när mannen pratar {gap och skrik för ett domslut eller en handling räknas inte som prat!} eller när du blir tilltalad. Om det är något du vill säga, tänk först tre enkla steg; a) vad händer om jag säger detta? b) i vilken situation är laget i nu, är det ett bra läge att kommentera? c) är det en repris av ett mål? If it is - shut the fuck up.
❤ Säg aldrig, och då menar jag aldrig {!} något uppmuntrande som i stil med ❝ det är fortfarande tid kvar, vi kan fortfarande vinna ❞ eller
❝ det är ju fortfarande två matcher/en match kvar, vi kanske har en chans ❞ - då kommer du bli halshuggen och ditt liv är förstört. Oavsett hur ledsen mannen i soffan är, never ever do this.
❤ Att serva mannen under matchen ifall du blir uttråkad är en bra grej - hämta en öl ur kylen, blanda en kanna saft och häll upp till honom, duka fram lite gott om du har det hemma. Pluspoäng gånger femhundra.
❤ RÖR HONOM INTE! Om jag så mycket som nuddar Roberto med min fot i soffan rycker jag instinktivt bort den för att jag är en kanin och han är en räv. Han kommer döda mig om jag inte ser upp. Jag ger honom ett kärleksfullt stryk över ryggen när det går bra för Sverige {som när vi ledde igår} och i pausen kan det finnas möjlighet att röra honom försiktigt på kinden eller armen. Att kyssa, pussa, krama under en match är lika med dödsstraff. Behärska dig, kvinna!
❤ Vartannat år sker en stor fotbollscup {om man bortser från alla Europas seriespel året om} det vill säga EM & VM. Du står ut, och om du inte gör det, slut ögonen och tänk på något roligt. Dock kan du aldrig någonsin påpeka detta. Under mästerskapen är fotboll roligt och inget annat. Du kommer hamna i helvetet om du inte tycker att det är kul, så gör det kul vare sig du vill eller inte.
❤ Innan matchen börjar, se till att ha lite roliga grejer nära till hands. En bok, dator, telefon. Inget spring under matcherna {om det inte gynnar mannen}, och du måste också vara fantastiskt diskret med dessa uppehållande ting. Inte knappa för hårt på tangenterna. Var dock försiktigt - att inte se matchen kan vara störande bara det. Kanske är det bäst om du avlägsnar dig helt från rummet om du inte tänker titta.

Detta är mina bästa tips till dig, om du:
1. vill klara EM med livet i behåll,
2. vill fortsätta ha den manlige närstående i din umgängeskrets och
3. vill vara en grym hona som vet hur man uppför sig under sådana här mästerskap.

Vill bara förmedla den enormt fantastiska, vackra och tänkvärda dikt som Soran Ismail framförde i PP3 tidigare idag. Något att tänka på innan man somnar.

Krig och misär har gjort att det vidare bär till ett nytt
land för en lidande själ, där jag sitter och skriver det här...

Jag satt och funderade lite, vad är egentligen skillnaden mellan mig och dig?
Ja, förutom att jag är kille och att du är tjej
Du är så svensk och inhemsk som man kan bli
Jag är så hemsk och utländsk som man kan bli
Du är blondhårig och du är blåögd
Jag har svart hår och jag är tårögd
Du har ett vitt och vackert leende, jag har en stor och ful näsa
Du har ett acceptabelt beteende, jag kan knappt läsa
Du är kulturell och äter god mat på fina fester
Medan jag sitter på flyktingförläggningen och lever på dina rester
Men jag antar att det är så det ska va

Du bor i en villa, jag har inte ett hem
Du umgås med både tjejer och killar, jag har inte en vän
Du är vit och jag är svarting, du är rik och jag är fattig
Men jag antar att det är så det ska va

Du får vara lycklig, jag är bara flykting
Men jag antar att det är så det ska va

Ditt liv har varit en dans på rosor, du är omtyckt
Mitt liv har gått från fattigdom till tortyr till tvångsflykt
Du smälter in och firar jul, du är älskvärd, vilken tur
Jag sticker ut, jag är hatad och alla vill att jag ska sticka nu
Men jag antar att det är så det ska va

Men min mamma säger att alla är lika värda
Att om man kollar innerst inne så har alla vita själar
Så jag antar att du är jag och jag är du
Eller är det bara så att du är bra och jag är ful?
Jag har fått berättat för mig att jag kommer bli taxiförare eller kebabbagare
Kanske möjligtvis städare, men ändå troligast en klagande,barnagande, bidragstagande hustrumisshandlare
Men jag antar att det är så det ska va

Eller kanske som många andra säger
Att jag kommer växa upp till att våldta alla tjejer
Du kommer starta ditt egna företag för ett tag,
du sköter det bra och blir rik, över en dag, och så var det klart
Din dröm är att bli fröken Sverige,
Din dröm är att folk ska skrika ditt namn så det hörs i bergen
Min dröm är att slippa gråta dagligen och äntligen få träffa min döde far igen
Men jag antar att det är så det ska va

Hela dagarna får jag sneda blickar och hör skitsnack fram till midnatt
då det står fulla skinnskallar utanför flyktingförläggningen,hailar, och skriker "vit makt!"
Kanske är det flera som tycker så?
Jag vet inte, jag är bara tio stycken år
Allt jag hört sedan jag immigrerat till denna vinterera
är att integrera, men jag orkar inte mera
För det går inte så bra för den här pojken, och det gör mig väldigt sorgsen
Men jag är trött på tårar, jag torkar inte flera
Jag har inte en vän, ingen som jag känner
Åhh, vad jag längtar hem, hem till mina vänner
Men jag antar att det är så det ska va

Fick en anonym kommentar att jag borde uppmärksamma detta. Har själv inte hunnit/vågat titta på filmen för jag har ett hum om hur stark den är. Vet inte om jag vågar titta alls faktiskt. Men jag har läst om Kony Joseph på Wiki, vart inne på organisationen KONY 2O12's hemsida och läst allt där och följt det i media. Ikväll får jag nog ta mig samman och titta på den. Kanske kan ge mig lite mer perspektiv på livet.

Var rädda om varandra, och sköt om er!

Jag är så himla sugen på att köpa en TV till vårt sovrum. Innan har jag varit väldigt anti för att jag vet att jag kommer få somna till flimret varje kväll, och Roberto kommer inte vilja ha mini-volym på... Men å andra sidan så blir det en form av trygghet för mig. I London somnade jag alltid med TV'n på, satte på timern och blundade. Kollade knappt. Men det var bara för att slippa den där känslan av ensamhet. Nu är det visserligen inte så att jag är ensam när jag går och lägger mig, men ibland, när jag måste vända ryggen till för att min älskling kanske kollar på en film eller så på datorn, så känner man sig ganska ensam ändå. Men om ljuset nu kommer från alla håll och kanter, jag har lite ljud omkring mig så att jag inte känner den där ensamheten - ja, då kanske det blir lättare att somna och jag kanske slipper forever-alone-känslan. Haha.

Men vad är lagom storlek? Jag vill att den ska hänga på väggen, och jag vill inte att den ska vara överdrivet stor, men å andra sidan ser jag ganska dåligt. Är 42 tum för stort? Vad tycker ni?



we❤it

Nejmen gud, kom precis på att jag missade fredagslistan i fredags! Vad sämst jag är, men här kommer listan, om än försenad. Men den är ju här. Bättre sent än aldrig, som katten Måns lärde mig när han var med i Pelle Svanslös julkalender där på 9O-talet (åh, minnen). Och det är precis vad det ska handla om den här veckan (eller förra veckan då), nämligen julkalender. Jag har hamnat i ett jul-mode, i helgen blev det julmust och julmusik. Jag älskar julen sååå mycket! Here we go.



Mysteriet på Greveholm
Det är inte jul utan att man ser alla avsnitt av Mysteriet på Greveholm. Det här året måste jag också lära min pojkvän att titta på det, för han hade tyvärr slutat titta på julkalendrar när det gick. Stackarn. Det är ungefär som att han har missat meningen med livet känner jag. I alla fall meningen med julen. Nu är det bra, nu är det dåligt, nu är det bra, nu är det dåligt! Nu ska de visserligen förstöra något heligt.

Jul i Kapernaum
Förra året kollade jag äntligen, efter... 15 år på Jul i Kapernaum igen. Okej, det var bättre när jag var 4 bast, men det var bra ändå. Dock kunde jag inte titta klart, för det var nåt fel på det jag hade hittat, men ändå. Det är liksom barndom, det är jul. Det är underbart. Även om det var coolare när man var 4 år.

Pelle Svanslös
Det här är epic. Även om jag i vuxen ålder ogillar Björn Kjellman, och skäms lite över hur töntig han är som Pelle, så är det ju en helt fantastisk julkalender. Åh, när han och Maja flyttar ihop och betalar med makrill i tomatsås. Eller när Bill & Bull spelar sitt kortspel. Haha, det är helt otroligt bra! Önskar jag hade kvar alla mina VHS-filmer!

När karusellerna sover
Åh, det var så fint, var det inte det? När de var på Liseberg... Det är ungefär det enda jag minns, men jag minns att jag verkligen gillade det där programmet. Men Liseberg är ju så otroligt vackert på vintern, med alla ljus. Det lyfter Göteborg till skyarna tycker jag. Åh, ljuuva tider, ljuuuuva barndom!

Julens hjältar
Julens hjältar avslutade min julkalenders-barndom. Det här är de fem kalendrarna som jag tycker är bra. Nej, jag tycker inte ens att Sunes jul är bra (var i och för sig knappt ett år gammal när det gick, men jag har sett det i efterhand och tycker att det s u g e r, tacka vet jag Sunes sommar!). Men hur som helst. Julens hjältar. "Öka takten, sista kvarten, JUL-E-GRAN!" Haha.