Offentligt material
Man kan fråga sig själv lite vart gränsen egentligen går. Vad kan man skriva i en blogg och vad är bäst att hålla för sig själv? Jag brukar alltid säga att det där med integritet inte riktigt är min grej, därför att jag visar upp hela mig i min blogg. Bilder, text som i princip visar exakt vem jag är. Varje dag tittar över 700 läsare in på min blogg, vanligtvis är det över 800 personer. Jag undrar vilka det är, i och med att alla inte kommenterar. Jag har ju egentligen inte en aning...
Jag är otroligt öppen i min blogg, skriver om det mesta som händer i mitt liv. Men vissa saker kan jag inte berätta, för min egen eller andras säkerhet. För min egen eller andras integritet. För min egen eller andras skull. Även om jag bara vill skriva allt som händer, precis varenda liten detalj, och berätta för hela världen. För att det är den bästa terapin för mig - att få prata om saker och ting. Att få älta, att få tjata, att få upprepa. Eller att få berätta för att sprida den glädjen jag har inombords, för att jag vet att de flesta är såpass empatiska så att de blir glada av att jag är glad. Men sedan får man också ta hänsyn till allt och alla andra runtomkring, som kanske berörs av sanningen, som kanske är en del av min sanning.
Men jag undrar vad ni tänker när ni ser mig? Tror ni att ni känner mig utan och innan eller finns det frågetecken? Jag lovar er att det finns en hel del saker ni inte vet om mig, dåliga vanor, jobbiga händelser och korkade misstag... Vissa saker trodde jag skulle vara publicerade i bloggen för längesen, men jag kan helt enkelt inte med vissa saker. Vilket gör att jag känner att jag kanske inte riktigt känner mig själv heller. Jag vill ju prata om saker, älta-tjata-upprepa. Ändå ligger det fortfarande som textdokument på datorn som bara väntar på att få se inläggsredigeraren och på att jag ska trycka på Spara och publicera. Men de får snällt vänta. Tills jag är redo.
Tills världen är redo för mig.
Man skall vara så öppen som man själv klarar av utan att det känns jobbigt på sin blogg. I själva mötet med personer är det annorlunda, då kan inte folk välja bort att inte höra. Men på nätet kan man välja att inte läsa om man inte vill veta.
Eller det är såhär jag tycker det fungerar, vi är ju alla olika som tur är!:)
Vad bra du är på att skriva!
Jag tycker du är jättesöt och begåvad att kunna allt med bloggdesign:)
Kramar♥ /elvira
Det är väldigt svårt att sätta ribban. Själv är jag enormt opersonlig på min sida när det gäller text, detta trots att jag älskar att skriva. Jag kan känna att resten av världen inte har med det att göra. Men o andra sidan kan man både lära och lära ut genom att dela tankar och funderingar, så jag gillar en kreativ blogg där det ibland slängs in några tankar i ett inlägg eller två. Men blir det för personligt så drar jag mej automatiskt undan, eftersom att jag inte har med det att göra. Oj, det blev mycket! Kort och gott, JAG gillar din blogg!
