SANNAS RUM

Att vara au pair och köra på en livsstil utan socker och kolhydrater är ganska tröttsamt. Bokstavligt talat. Ögonen hänger, att gäspa har blivit som att andas normalt och jag orkar i princip inte röra mig. Men, jag minns en gång när jag hade satt i en massa hårspolar i håret och det gjorte så fruktansvärt ont, för spolarna var i hårdplast och hade taggar som stack ut från dem och skar in i huvudet. Jag kände mig lite som Jesus med en törnekrans på huvudet... Men, då tror jag det var min mormor som sa att vill man vara fin så får man lida pin, och nu är det en mening som ständigt går i mitt huvud. Och det ger resultat. Även om vi har en stones/lbs-våg här hemma, så har jag sett lite resultat. Sedan jag flyttade hit i höstas har jag faktiskt gått ner 6kg!

MEN! Jag deppar inte för att jag är en levande zombie. Neeeeeej, jag är hur glad som helst, för om 15 dagar kommer Camilla hit. Då har jag inte sett henne, min egen plastsyster, som har rummet bredvid mig hemma, på ett halvår. Galet. Och så mycket hon varit med om! Och om 28 dagar kommer mina favoritkillar Carl och Joakim hit. Det ska bli skönt att få höra ordet Oklart i överflöd en hel helg med deras trevliga dialekter från Skaraborg och Södra Älvsborg. Kan knappt vänta! Jag och Carl hittade ett superbra hotell i Paddington igår, som de ska boka idag. Inte nog med att jag får spendera helgen med de där två, jag får också bo på hotell. Kan ju inte bli bättre. Längtar!