SANNAS RUM

Bild från Annas blogg

Jag klickade via länkar in mig på en blogg igår - Anna Dabrowskis blogg. För att ge er lite bakgrund så är Anna en debattör, krönikör och journalist som för många år sedan var med i dokusåpan Baren. Jag såg aldrig det då jag var lite för liten, därmed tändes ingen lampa på hjärnkontoret när jag hörde hennes namn.

Jag bestämde mig ändå för att läsa igenom hennes blogg, och på någon timme hade jag läst alla inlägg. Jag fastnade vid att hon skriver så otroligt hänsynslöst och ärligt. Jag, som är nyfiken i en strut, föll pladask, och slukade hela bloggen med hull och hår.

Jag ska ge er ett exempel på hur fantastisk rolig, ärlig och rak Anna är mot sina läsare; hon tar upp ett ämne som det i somras skrevs om i media - nämligen att Liseberg inte lät en kvinna åka Balder för att hon .. Ja, hon var för fet helt enkelt. Av säkerthetsskäl fick hon inte åka med, för att det kunde vara farligt, det var inte mer med det. Och sedan fick Liseberg be om ursäkt för detta - för att göra en lång historia kort.

När Anna beskriver detta så förstår jag att människor kan reagera och bli provocerade, men när jag läser det så är det som att läsa Bibeln. Hon har ju helrätt, tänkte jag - allt hon säger är precis vad jag tänker, det är som om vi är zynkade på något vis (och så känner jag i flera av inläggen på bloggen). Jag håller med om allt och jag skrattar högt över ordval och meningsbyggnad; kvinnan är ju helt fantastisk! Det är som om jag har hittat en ny guru och jag väntar bara på mer, samtidigt vill jag slå mig själv i ansiktet för att jag inte upptäckt hennes roliga blogg tidigare. Hon berättar om stalkers, om lustiga händelser när hon vart på krogen, om hur det är att vara gravid och helt enkelt varenda liten sak däremellan. Hon får in allt, men hon gör det så intressant och skriver det på ett sätt som gör att man vill ha mer, mer och mer. Inte i morgon, inte nästa vecka, utan nu.

Det viktigaste av allt; det kändes inte som att detta var påklistrat. Det känns bittert, fast samtidigt känns det som raka motsatsen till bittert. Hon må vara provokativ och döpa inlägget jag nämnde tidigare till "För fet för ett åk - varför är fetton immuna mot kritik?" - vilket i sig är en helt hysteriskt rolig rubrik om ni frågar mig - men till skillnad från andra bloggare och bloggerskor som pressar ur sig provocerande saker, stavfel och annat smått och gott som man till slut bara stör sig på, så känns det här äkta. Och det är det som gör hela bloggen så läsvärd!