SANNAS RUM

Någon som minns tvåtusentio när jag låg hemma i soffan med feberfrossa och grät för att Frank Wagner inte finns på riktigt? Well, jag är nära det där igen nu, känns det som. Från i lördagskväll till igårkväll har vi haft marathon med de nya filmerna. Kodnamn Lisa var helt sjuk, heeeelt sjuk! Så när jag gick över spåret i Brunnsparken, in till Nordstan och fram till mitten vid Informationen så kändes det som en ny värld, haha. Jag är så besatt av dessa filmer så det är helt galet. Jag vill liksom gå med i ett gäng som infiltratör och bli en kvinnlig Frank, fast ändå inte. Men ni förstår säkert. Funderar på att i helgen ha ett nytt marathon med alla filmer, från Noll Tolerans till Kodnamn Lisa. Får se om jag får med mig Roberto på det.

Helgen har varit tuff men också skön. Jag har så mycket stressymptom just nu så att jag är rädd att jag ska bli nere igen. Så försöker göra mitt bästa för att ta det lugnt på helgen. I fredags var jag så inne i jobbet att jag missade min massage, i lördags jobbade jag (extrapengar, yeyeyeye!) och som sagt blev det film resten av helgen. Den här veckan ska vi komma igång med träningen igen, förra veckan vart inte så bra då jag har haft problem med magen i ungefär två veckor (gått någon typ av magsjuka på jobbet, verkar som att jag fick en släng), och stackars Roberto har haft problem med hälen. Haha, det är såååå synd om oss. Men idag kör vi igen!

Nu går jag ner på timmar på jobbet, superduperskönt, mindre roligt för plånboken. Men det löser sig. Mindre stress, mer fritid!