Too little too late



Har hängt på Liseberg idag. Vann på prestation; satte en fotboll rakt i krysset på Straffsparken (det kanske lönade sig med åtta år i fotbollsskor trots allt) och fick ankan. Som vi ska tvätta och ge till Robertos brorsdotter. Det var fint att alla vann något i alla fall; jag och min anka Berto, Berto själv vann en tavla som vi nu kan sätta ovanför sängen istället för den fula vi hade där innan, Sara vann en fin spegel och Jocke en stjärnvinst på Dumle. Som sagt - jag var den enda som vann på prestation... Hehehehehe.

Var helt slutkörd när vi kom hem, så däckade ganska fort. Men vaknade desto fortare av att hela sängen samt väggar och golv vibrerade. Tänkte börja gapa EARTHQUAKE och hålla fast mig i sänggaveln men insåg snabbt att killen två hus bort hade brakkalas. Bitter som jag är blev jag irriterad, vafan om man ska ha högre musik än vad de har på krogen (än vad som är tillåtet utanför krogen också för den delen) så kan man väl för i helvete stänga balkongdörren och alla fönster? Nej, jävlar vad sur jag blev. Trött är jag, men sova kan jag inte. Securitas kom hit, men då verkade festen ha dalat lite. Antar att de grannar som bor i samma hus och upplevt ett jordskalv med en magnitud på 9,6 på Richterskalan också hade bett dem sänka en aning. Men då mina vänner, står jag i fönstret, bakom gardinen, med tofflor och morris (även kallat morgonrock i folkmun) och spionerar på vad som händer. Nyfiken i en strut, öppnar man den så tittar hon ut. Har fått lära mig av en wannabe muslim att det står i Koranen att det är fint/vackert/sunt/bra att vara nyfiken. Så jag kör på här och skiter i att jag är lite för nyfiken i vissa lägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0