"Vill du inte stanna?"

 

Att bo i ett land där familj och vänner inte finns inom räckhåll tär på en. Speciellt på hjärtat. Jag saknar mina föräldrar och syskon så det gör ont i bröstet av att tänka på det. Jag har alltid trott att jag inte är familjekär, men tydligen. Att endast ha kontakt med vänner via Facebook och Skype är också ganska påfrestande. Man tänker att det bara är ett par månader, men för mig har ett par månader blivit lång tid. Nästan ett år. Jag rekommenderar er som ska bli au pairer att vara iväg ett halvår, det räcker oftast.

 

Det är inte det att jag älskar stan. För det gör jag, och jag kommer sakna det otroligt mycket när jag väl bor i min och Kajans lägenhet. Men samtidigt - jag och Kajan ska flytta ihop. Bara det är ju så bra det kan bli. Sedan är det också så att i området där jag bor finns inga svenska au pairer. Jag får åka ungefär en halvtimme för att kunna träffa någon. Eller möta någon på mitten. Det är påfrestande att varje dag är samma sak; upp, jobba, skypa, läsa/sova, jobba, skypa, duscha och sova. Jag har ingen här jag kan dela dagen med, och om jag skulle åka någonstans så kostar det i alla fall 100kr om man ska göra något + tåg.

 

London är en av Europas dyraste städer, om inte dyrast. Det är inte det att varorna är dyra, det är allt annat som kostar; att ta sig överallt och att göra saker. Att ha med sig en picnic till parken, för parkhäng är ju gratis minus tågresan dit, kostar, och det är inte som att bo hemma. Jag kan inte be mamma köpa lite grejer kvällen innan som jag kan ha med mig dit.

 

Sedan är det faktiskt så att man bor hos någon annan. Man bor inte själv, inte med sin egen familj, utan med en helt okänd familj. För mig var de ju kompletta främlingar när jag först kom hit. Att då bo med dem, alla ska rätta sig efter varandra, äta av den mat som finns och inte trampa varandra på tårna. Det om något är kämpigt. Varje kväll är jag helt utmattad.



Sist men inte minst; som jag sagt tidigare tar jag hand om ett barn med speciella behov. Jag kan inte föra en konversation med honom, utan jag lägger mest energi på att säga till honom vad han inte ska göra. Överskottsenergin är ständigt närvarande vilket ger en trött au pair en hel del huvudvärk. Klart det gör ont att tänka på att jag kommer lämna dem snart, aldrig få se dem växa upp och aldrig mer få se dem somna mot min axel. Det gör jätteont. Men det är så det är att vara au pair.

 

För att summera; ja, London är världens bästa stad. Det har jag tyckt sen första gången jag var här. Men Göteborg blir på något sätt bättre, för där har jag mina vänner, min familj, och snart kommer jag kunna göra i princip vad jag vill. Jag har uppskattat min tid som au pair otroligt mycket, familjen är bra och allting. Men jag får ju faktiskt sällan någon form av kärlek här borta. Och det är något människan behöver, tro det eller ej. I alla fall jag!


Kommentarer
Postat av: Julia

Jag förstår precis känslan. Jag jobbade ju som au pair i sthlm i 7 månader. Och då var jag ju fortfarande i sverige, men det är ju samma sak. Man har inte sina vänner och sin familj i närheten. det är fruktansvärt tufft!

och att dessutom leva med en familj man inte känner, uppfostra barne fter andras värderingar. Men samtidigt är det en nyttig erfarenhet som jag tycker de flesta skall ha med sig. Du är sjuk tuff som vågade flytta så långt och har stannat så länge. <3

2011-05-11 @ 21:14:32
URL: http://juliaingvarsson.webblogg.se/
Postat av: Isabell

Jag tror du har haft nytta av din tid i London i alla fall, fått lite mer självinsikt och vet vad du vill. Det är det jag hoppas få med min vistelse i Tyskland :)

2011-05-11 @ 21:40:50
URL: http://isabellicious.blogg.se/
Postat av: Marie

Mycket bra skrivit och förstår dig till fullo. Även om man trivs så behöver man de närmaste hos sig



kramar

2011-05-11 @ 23:20:25
URL: http://myflowergirl.blogg.se/
Postat av: Anonym

Dina reflektioner är förståndiga.Men snälla Sanna behåll din energi hela sträckan ut det blir lättare så.Vad skall vi läsa efter frukost när du åker hem.

Du vet vad vi tycker om Dig,

Mormor, morfar

2011-05-12 @ 08:59:33
Postat av: mikaela

förstår dig till fullo! precis av samma anledning jag inte klarade att vara iväg så länge. ta hand om dig!

2011-05-12 @ 18:14:32
URL: http://frayme.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0