När ska man börja oroa sig?
Vi håller ju på att måla om hemma (inne på tredje veckan nu, tröttsamt), och jag inser verkligen, nu när det springer städerskor, stryktanter och målare här hemma att jag faktiskt bara är en tjänsteflicka. Det blir mer påtagligt. Men det var inte det jag skulle prata om, utan det var bara en liten parantes.
Målarna här är verkligen... jättetrevliga och så, i fyrtio-/femtioårsåldern någonting. Så därför undrar jag lite varför de frågar ut mig en massa om allt möjligt. Eller den ena är väldigt chatty och väldigt... ska prata hela tiden med mig. Jag tyckte det var lite obehagligt i början, men nu när de har varit här i två veckor ser jag oss typ som bekanta, så vi snackar lite när jag stryker/de målar. Men! Ska man oroa sig när:
1. Han frågar vart jag brukar hänga på helgerna, exakta ställen?
2. När han frågar vad jag gillar att äta på dejter? Där skrattade jag lite och sa sushi, för jag kunde verkligen tänka mig att han inte gillade det. Nej, han gillade spenat och bönor... blesch!
Jag är liiiite orolig faktiskt...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Shiiiiilla bruden.. Ta det lugnt var inte så paranoid!
Postat av: Charlotte
Det där låter ju lite knepigt att han frågar såna frågor. Då blir man faktiskt lite rädd! Vad är det med gubbar och unga tjejer egentligen? :S Har aldrig fattat det där. De får faktiskt vara så snälla och hålla sig till kvinnor i sin egen ålder. haha!
Såå tycker jag iaf :D
Postat av: linda
jag skulle oroa mig!
Trackback
