SANNAS RUM

Fyra och en halv dag kvar i UK. Sedan är det dags för Heathrow och British Airways. Under-under-underbart! Kan inte fatta att det kommer till sitt slut nu, mina värdföräldrar frågade mig igår om jag var ledsen över att åka hem, men jag kan ju ärligt talat inte säga nej. Klart det är sorgligt, men that's life. Jag tror inte att jag riktigt har greppat att jag flyttar hem om ett par dagar. Har inte ens en vecka kvar nu, liksom. Innan jag åker hem ska jag göra lite småsaker; åka och köpa presenter till familjen (vad i hela fridens namn ska man köpa?! Lego till barnen - givet - men till föräldrarna?), köpa en Abercrombie & Fitch-skjorta till lillebror och frakta hem, ha en hejdålunch med familjen och städa/packa. That's all. Vilket i sig är skönt med tanke på att jag har massa bloggdesigner att lösa. Håller på med tre stycken (förhoppningsvis är den ena klar idag!) och sedan har jag två på kö. Vill hinna klart innan jag kommer hem.

Det är lite ångest som gnager i bakhuvudet på mig. Mest att jag aldrig kommer komma tillbaka till exakt det här livet. Monarch skulle aldrig bli detsamma, Hawley Arms skulle aldrig bli detsamma, O'neils skulle aldrig bli detsamma... Å andra sidan är inget hemma detsamma heller, och där ska jag ju skapa mig ett nytt liv, hade jag tänkt. Förhoppningsvis är jag tillbaka inom fem år. När jag är färdig med min utbildning ska jag försöka hitta ett jobb här. Om man har ett bra jobb klarar man av tempot och pengaflödet i staden, men inte nu. Jag orkar inte nu. Jag är helt utmattad, långt in i märgen sitter tröttheten. 8 månaders hårt festande, 8 månaders hårt jobb. Ingen bra kombo. Dags att åka hem på rehab.