SANNAS RUM

Varning för skrikmusik!

Som jag berättat tidigare så lyssnar jag alltid på Linkin Park när jag har aggressioner som måste ut. Skriker med till raderna och tycker synd om mig själv. De låtar som går bäst är Don't Stay, Papercut och With you. (Och som jag också sagt tidigare så gillar jag inte alls deras nya, slappa, mesiga musik - nej, deras gamla album som Meteora och Hybrid Theory är de som är bäst!) Jag har en hatkärlek till dem alla. Jag lyssnar antagligen på dem flera gånger i veckan, även om jag inte är ledsen.

Men känslan av att "jag borde vara ledsen nu", kommer alltid. För jag förknippar dessa låtar med sorg och smärta. Med tårar. Men ibland kan de vara sköna att lyssna på för att lugna ner sig också, inte bara när man är arg utan när man är väldigt exalterad.

Det är ingen speciell tuff tid som jag förknippar denna låt med, utan faktiskt alla jobbiga tider. När min farmor dog, när det går dåligt med killar, när vänner sviker, när jag bråkar med mamma, när livet inte går som jag vill. Då åker With You på. Och jag njuter av att få skrika en stund.