pick me, choose me, love me
Meredith är en person jag alltid hatat. Varit så jäkla förbannad på den karaktären när jag har kollat på Grey's. Men jag inser nu att jag är ju hon. Jag är helt irrationell, så osjälvständig det bara går, jag står helt naken framför hela världen, de kan se rakt igenom mig och jag vet om det. Men jag klär inte på mig, för jag har fastnat i den här destruktiva bubblan där jag inte kan utvecklas. Där jag bara sjunker, sakta men säkert, mot botten.
Jag ser ingen mening med livet. Jag ser inte meningen med att skaffa barn även om jag vill ha det så ofantligt mycket. Jag ser inte meningen i att riskera att den jag älskar mest kommer älska våra barn mer än vad han älskar mig. Ja, jag är själv ett barn i mitt resonemang. Det är irrationellt, det är ju precis vad jag säger. Jag är konstig. Jag vet det. Jag ser inte meningen i att utbilda mig för att gå till ett jobb måndag-fredag. Jag ser inte meningen med något alls. Jag ser inte meningen med att äta nyttigt om det betyder att jag aldrig kan få vräka. Jag ser inte meningen i att träna, jag brukade ju träna men är lika tjock för det.
Vad är meningen med att leva? Kan någon förklara det för mig? Varför finns de elaka människor som vill mig illa? Varför har folk utnyttjat mig? Varför har de sårat mig? Varför har de svikit mig? Varför har de inte älskat mig? Varför har de lämnat mig? Varför har dessa människor gjort såhär mot mig? Och varför har jag varit så godtrogen och gått på det? Varför har jag förlåtit när jag nu sjunker långt ner i det svarta djupet? Varför har jag inte blivit psykiskt sjuk av allt som hänt? Varför har inte jag slutat äta? Varför har inte jag fått tvångstankar? Varför har inte
Varför finns jag?
Meningen med livet: att vara lycklig. Så länge du bestämmer dig för att LÅTA dig vara lycklig, så spelar det ingen roll vad du gör, äter, inte gör eller jobbar med. Så länge man mår bra av det! Så tror jag :)
Sanna Sanna, fina Sanna. Det gör så ont i mig att behöva läsa detta. Jag vill ju att du ska må bra och vara lycklig. Finns det ingen psykolog du kan prata med? De brukar vara bra på att hjälpa en reda ut sådana här frågor. Ta en dag i taget och försök att inte tänka så mycket. Jag vet att det är svårt, för jag tänker en jädra massa själv. Kramar
Sv: Om det är "vänner" som sätter käppar i hjulen och inte är glada för din skull, så tycker jag att du i stället ska lägga din energi på folk som faktisk ÄR glada för din skull och vill se dig må bra. Lättare sagt än gjort att bryta upp med vänner (om så är fallet) men man får tänka på att riktiga vänner faktiskt vill dig väl.
Även om detta är en sorglig text så tror jag samtidigt att det är nyttigt att rannsaka sig själv såhär, ha tillräckligt med självdistans för att veta vad ens problem eller svagheter är. Visst har jag undrat många gånger varför vissa saker har hänt mig, och jag har varit bitter i flera är för saker som hänt mig och det är klart det har påverkat mig, likaväl som det som hänt dig påverkat dig. Du har kanske mycket obearbetat inom dig och inom dig kanske det fortfarande är lilla Sanna som tänker, förstår du? Och för att gå vidare i ditt liv och bli vuxen så måste du lämna det gamla bakom dig och lämna lilla Sanna bakom dig också. Detta kanske blev jätteflummigt men menar att det du känner nu är förmodligen förflutet som kanske kommit ikapp dig, saker du inte bearbetat, och då är du liksom lite fast i det?
Jag vet ändå att det kommer lösa sig för dig, för du är klok. Du är inte ensam om att känna såhär, även fast andra håller käft om det. Det hjälper mig lite också för jag känner igen mig i vissa saker du skriver ibland. Ta hand om dig <3
Existentiella frågor är aldrig lätt. Det finns inga självklara svar på dem, då varje individ har olika lösningar på sina problem. Även om problemet är detsamma. Det här är irriterande och en enkel lösning skulle självklart vara det mest praktiska, men samtidigt är det väl problemen och lösningarna (som till slut kommer) som gör livet?
Att leva är aldrig lätt, inte för någon, men det viktigaste är att acceptera villkoren, leva väl och skapa sin egen livsupplevelse utan att bli för tyngd av de villkor mänskan faktiskt lever under.
Ta hjälp av en psykolog som är specialiserad (eller i alla fall intresserad) på existentiell psykologi och som kan hjälpa dig att ge dig ett förhållningssätt mot det pissiga i livet. För ingen ska behöva må som du mår nu.
Jag vet inte vad jag ska skriva när jag läser det du delat med dig av. Jag vet bara att det kändes i hjärtat!
Hoppas dina prover gått bra?
Kram
