SANNAS RUM

Nu kommer ett känsloinlägg. För att det är mycket känslor inom mig just nu.

Att unna andra människor är något jag alltid gjort. Och det är också därför jag är liberal, för jag ser inte problemet i att andra har det bättre än vad jag har, bara problemet i att folk har det sämre än jag. Jag skulle aldrig, aldrig lägga energi på de människor som har det bättre än jag, utan istället försöker jag hjälpa dem som vill ha hjälp på alla sätt jag kan komma på. Därför är det för mig så innerligt svårt att förstå varför inte alla människor gör det.

En person lärde mig en gång att man aldrig ska skämmas för andra. Jag har försökt att tänka på detta, för jag kan bara styra över mig själv, mina val och vad jag gör. Därför tycker jag också att man inte ska vara avundsjuk på andra, inte vara svartsjuk, inte vara missunnsam. För ärligt talat - att inte kunna unna andra människor lycka, framgång och ja, vad som helst, är det värsta jag vet. Att inte kunna unna andra människor att få vara lyckliga är det värsta jag vet.

Om jag blir lycklig över en sak, en konkret sak eller en känsla, så ska inte någon, inte någon, få komma och förstöra det för mig. Jag har fått nog av att människor inte kan unna mig att få vara lycklig. Och jag börjar få nog av att folk i min närhet, som jag verkligen tycker om, får utstå samma sorts missunnsamhet. Om man verkligen tycker om någon så försöker man se det ur ett perspektiv som gör en glad för den andra personens skull.

Jag kan ta ett exempel. Min underbara vän och plastsyster Camilla är på en resa runt i Asien. Något jag alltid velat göra. Men istället för att vara avundsjuk på henne så unnar jag henne det, jag unnar henne att få göra det jag vill göra. Jag unnar andra att få ha fler besökare än vad jag har på min blogg, jag unnar andra att få fler materiella saker än vad jag har, och jag unnar andra att få må bra. Så länge de kan vara glada när det går bra för mig. Det är inte så att jag svänger om det inte är så, jag blir bara likgiltig inför personerna.

Min mamma har lärt mig att det finns personer som tar energi av en, som är energitjuvar, och att det finns personer som ger en energi. Det är de sistnämnda man ska omge sig av, för de förra har egna problem och tar ut det på andra. De har så mycket problem inombords, de mår inte tillräckligt bra i sig själva, för att se lyckan och kärleken i allt det som alla andra har. Det kan vara pengabrist, det kan vara traumatiska händelser.

Jag hoppas att mina ord går in i er, att ni också börjar tänka som jag gör. Jag vet att många redan gör det - det ser jag ju på min blogg; ni unnar verkligen mig allt gott. Ni är otroligt snälla mot mig och det gör mig glad, lycklig. Men så länge det finns olyckliga människor i världen så ser vi också problem. Det är olyckan som gör att vi har världsproblem, det är missunnsamheten som gör det. Så varför inte ta och börja med gräsrötterna, de som står oss närmast? Unna dem allt de kan få, och om alla gjorde det skulle vi ha en bättre värld.

Oj, vad djupt det blev.
Det här har inte med politik att göra förresten, det har med att människor generellt har svårt att acceptera att andra människor får må bra. Men jag kan lova att ju fler människor som mår bra, desto mindre problem kommer alla relationer ha.