Passion and silence
Det är mörkt i lägenheten. Det enda som lyser upp någonting är skenet från datorskärmen. Dock gör det inte oss speciellt mycket - den står ändå i rummet som är i anslutning till det vi är i. Vi ligger i en hörnsoffa, han i ena längan och jag i andra. På mage och på rygg, vi byter ibland. Men huvudena möts i hörnet. Vi pratar om allt. På tv-bordet står ett glas whiskey & sprite och ett glas vin. Datorn sätter igång att spela Rascal Flatts What Hurts The Most och jag lägger mig på rygg och tittar upp i taket. Funderar på vad jag borde säga, vad jag känner. Vill jag det här? Om jag vill. Men det är för tidigt. Det var lite mer än en vecka sedan vi kysstes första gången.
Hjärtat säger ja, huvudet säger nej. Jag tar en klunk av vinet, sätter nästan i halsen, det är inte lätt att dricka när man ligger på rygg. Vi är tysta. Jag funderar på texten i låten. Är det så det kommer bli?
Hjärtat säger ja, huvudet säger nej. Jag tar en klunk av vinet, sätter nästan i halsen, det är inte lätt att dricka när man ligger på rygg. Vi är tysta. Jag funderar på texten i låten. Är det så det kommer bli?
It’s hard to deal with the pain of losing you everywhere I go - But I’m doin’ it - It’s hard to force that smile when I see our old friends and I’m alone - Still Harder - Getting up, getting dressed, livin’ with this regret - But I know if I could do it over - I would trade give away all the words that I saved in my heart - That I left unspoken
Jag vågar inte ge mig in på det. Orkar inte. Fyfan vad de har sårat mig tidigare, otrohet, lögner... jag klarar inte av distansförhållanden, så är det bara. Vi är i Trollhättan, det är en timma från Göteborg med tåg. Det är påsklov som tur är, veckan innan saknade jag honom så mycket att jag fick honom att åka hem till Floda över en natt bara för att jag skulle få träffa honom mitt i veckan också. Jag vill kunna träffa honom varje dag. Inte bara på helger och lov. Då måste man också ha tid för annat.
Men det är inte den vackra, gamla femrummaren i Trollhättan som är problemet. Nej, det är augustis ångest. När han lämnar Sverige för Kina och jag ska tampas med än det ena, än det andra. Jag klarar inte Lerum-Trollhättan, hur ska jag klara Lerum-Shanghai? Nej, det går inte. Jag kan inte säga vad jag känner, hur mycket mitt hjärta skriker att det är honom jag vill ha. Jag kan inte. Jag måste vara förnuftig, tänka långsiktigt, och mitt hjärta klarar inte flera månader utan honom. Aldrig.
Mitt påsklov har inte varat länge, det är bara tisdag, men ändå är jag frälst. Det har varit de bästa dagarna i mitt liv. Jag kom igår, måndag, och då hade han köpt en flaska vin och lagat middag till mig. Vi låg på samma sätt i soffan hela kvällen tills vi insåg att det nog var bra om vi sov. På högskolan har de inte påsklov, och han skulle upp. Pussade mig försiktigt när han skulle gå.
Jag sitter här, det är 166 dagar sedan den där kvällen i april. Jag bestämde mig ett par dagar efter det där att när det handlar om kärlek kan man inte var förnuftig, då mister man en del av sig själv. Pusslet som ska föreställa ditt hjärta tappar bitar. Jag kunde inte låta bli. Och nu sitter jag här. Gråter en skvätt varje kväll, men det känns alltid bättre efteråt. Snart kommer du hem, och snart kommer jag till dig. Snart är jag i dina armar igen. Det är bara en månad och tre dagar tills jag landar i Shanghai, och bara tre eller tre och en halv månad kvar tills du är hemma hos mig igen för alltid. Jag har aldrig ångrat att jag ändrade mig, att jag bestämde mig för att jag skulle klara det här. Aldrig. Det kommer jag aldrig att göra heller.
Jag älskar dig för mycket, Mattias Micael Wallentin.
P.S Jag har loggat in på din Spotify och lyssnar
på vår spelningslista från just den kvällen D.S
Men det är inte den vackra, gamla femrummaren i Trollhättan som är problemet. Nej, det är augustis ångest. När han lämnar Sverige för Kina och jag ska tampas med än det ena, än det andra. Jag klarar inte Lerum-Trollhättan, hur ska jag klara Lerum-Shanghai? Nej, det går inte. Jag kan inte säga vad jag känner, hur mycket mitt hjärta skriker att det är honom jag vill ha. Jag kan inte. Jag måste vara förnuftig, tänka långsiktigt, och mitt hjärta klarar inte flera månader utan honom. Aldrig.
Mitt påsklov har inte varat länge, det är bara tisdag, men ändå är jag frälst. Det har varit de bästa dagarna i mitt liv. Jag kom igår, måndag, och då hade han köpt en flaska vin och lagat middag till mig. Vi låg på samma sätt i soffan hela kvällen tills vi insåg att det nog var bra om vi sov. På högskolan har de inte påsklov, och han skulle upp. Pussade mig försiktigt när han skulle gå.
Jag sitter här, det är 166 dagar sedan den där kvällen i april. Jag bestämde mig ett par dagar efter det där att när det handlar om kärlek kan man inte var förnuftig, då mister man en del av sig själv. Pusslet som ska föreställa ditt hjärta tappar bitar. Jag kunde inte låta bli. Och nu sitter jag här. Gråter en skvätt varje kväll, men det känns alltid bättre efteråt. Snart kommer du hem, och snart kommer jag till dig. Snart är jag i dina armar igen. Det är bara en månad och tre dagar tills jag landar i Shanghai, och bara tre eller tre och en halv månad kvar tills du är hemma hos mig igen för alltid. Jag har aldrig ångrat att jag ändrade mig, att jag bestämde mig för att jag skulle klara det här. Aldrig. Det kommer jag aldrig att göra heller.
Jag älskar dig för mycket, Mattias Micael Wallentin.
P.S Jag har loggat in på din Spotify och lyssnar
på vår spelningslista från just den kvällen D.S
Kommentarer
Postat av: Lisa
Åh, vad fint du skrivit, tårar i ögonen! <3
Postat av: G A B R I E L L A
Såå himla fint Sanna. Jag beundrar dig verkligen för att du klarar det här, du är grym. I love you <3
Postat av: Dikk Bluball
Duktig du är att skriva. Själv skriver ja mest erotiska noveller om jag sätter mg ner och skriver en stund.
Trackback
