Analys är en underdrift

Nu har jag kommit fram till att det här med att analysera och älta är faktiskt tjejers grej. Eller jag tror det (läs hoppas).
Där fick jag projicera mig lite... eller det kanske inte är förbjudna känslor att överanalysera allt som händer i ens liv, vad vet jag? Hur som helst.Jag har haft lite problem med att skriva ner detta, för att jag är rädd att folk ska tro att jag har allvarliga problem. Vilket jag inte alls har. På senaste veckan, efter de senaste händelserna som kunde givit mig big-time-analyze-moments så har jag inte tänkt alls, jag har bara varit. Och det är bra. Aja. Bloggen är faktiskt min, och det är jag som ska skriva av mig, och detta är ett sätt för mig att sluta överanalysera allting; genom att erkänna för mig själv och alla andra att jag faktiskt är lite konstig när jag tänker.

Jag har en ganska krävande tankegång och jag har lätt att företälla mig saker. Jag är till och med så knäpp så jag brukar dela in mina analyser (ni hör ju själva hur stört det låter) i typ två grupper:

Analys innan - jag föreställer mig hur något ska bli och sätter mig in i det värsta respektive bästa scenariot jag kan komma på. Jag tänker på vad som kanske ska sägas/göras och försöker komma på vad som skulle vara det bästa att säga/göra i olika situationer. Exempel: Om jag ska på en intervju eller så så föreställer jag mig alla sorts frågor som skulle kunna fråga och såklart funderar jag ut jättebra svar till de frågorna som finns i mitt huvud. Då är jag bra förberedd och har ofta bra svar att komma med, fastän en hel del brukar komma efteråt ändå... Tråkigt nog funkar inte detta när jag pluggar; jag kan inte föreställa mig frågor och försöka läsa mig till svaren. Ett annat exempel är klackskor. Om jag ska ha klackar, vilket jag har väldigt ofta, så funderar jag ut alla ställen jag kan tänkas snubbla, halka eller ramla på. Jag är alltid förberedd när det är halt, och jag måste alltid koncentrera mig till max för att komma ihåg vart jag kan gå och vart jag inte kan gå.

Analys efteråt - om han/hon gör si eller så; vad kan det betyda? Finns det en baktanke? Kan hon mena så? Här lyckas jag ofta överreagera, haha. Ta msn som ett exempel: Ett "hejsan" tycker jag är opersonligt och samma med "tja", "tjena" och "tjenare". Då tolkar jag det som att personen är totalt ointresserad av att prata med mig.
Dock tror jag aldrig att jag analyserar typ... killar? Eller, jo, om de skriver saker på facebook/msn etc, då är det klart att jag funderar på om han är intresserad eller inte. Men annars så brukar jag faktiskt inte överanalysera killar!

Är inte detta sjukt? (jag känner att jag inbjuder er til att kalla mig psykiskt sjuk eller något). Jo det är lite mysko faktiskt. Men nu har jag gjort en lista med alla nackdelar det finns att överanalysera allting så fasligt mycket som jag gör. Visst kan jag få drömma, men jag måste sluta ta ut händelser och handlingar i förskott! Det blir trots allt aldrig som man tänkt sig - både på gott och ont!

Kommentarer
Postat av: Tessa.

Jag känner igen mig så totalt mycket! Du är nog verkligen inte ensam om detta :)

2009-02-18 @ 17:22:18
URL: http://avaritia.blogg.se/
Postat av: jessica

jag känner verkligen igen mig i det du skriver!

2009-02-18 @ 17:56:55
URL: http://jessisplace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0